I den indonesiska byn Bengkala kan alla invånare kommunicera via ett unikt teckenspråk. Språket har utvecklats över generationer för att de som är döva eller stumma också ska kunna vara en del av gemenskapen.
Bengkala, även känd som “deaf village” eller de dövas by på svenska, är en liten by på Bali i Indonesien, med cirka 3 000 invånare. Jämfört med resten av världen är det högre sannolikhet att barn föds med hörselsvårigheter i byn. Under 2020 var 44 av de 3 000 invånarna i byn döva. Tidigare trodde lokalbefolkningen att byborna var offer för en förbannelse, men dövheten har visat sig vara ett resultat av en DNA-mutation som funnits i byn i århundraden.
Under generationer har människorna som bor här utvecklat språket Kata Kolok. Ett unikt teckenspråk som möjliggjort för alla att bli en del av gemenskapen.
– I Bengkala behöver man inte oroa sig om det finns guide eller tolk för att kunna kommunicera. Alla invånare i byn behärskar teckenspråket och kommunicerar med varandra, säger Ni Marde Sumarni som är en av invånarna i byn som är döv.
Döva och stumma i andra delar av världen utsätts ofta för diskriminering och har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Det är inte ett problem i byn eftersom språket är så inkluderande.
– Jag känner mig som en helt vanlig person i min omgivning eftersom det inte är svårt för mig att kommunicera, säger Ni Marde Sumarni.
Teckenspråket i Bengkala är väldigt annorlunda från andra teckenspråk runt om i världen och språket utvecklas ständigt då nya uttryck fortsätter att läggas till. Byns rådgivare Ketut Drapa säger att det finns många fördomar som drabbar de som är döva eller stumma när de lämnar byn.
– Därute anses de vara “dumma”, men här blir de inte behandlade annorlunda, de kan bara inte prata. Om de behöver prata med någon utanför byn, ser vi till att fixa tolk, säger Ketut Darpa.
Faith Anyango
|
Uppläsning av artikel
|
