Faiaz Dowlatzais roman ”Gosale: Tre idioters äventyr” om tre pojkar från Aghanistan har hyllats i media. Men vad är egentligen självupplevt och vad är påhittat? Vi ringde upp författaren.
Ett av svaren i denna text uppdaterades efter önskemål från författaren 11/4 2023
”Gosale: Tre idioters äventyr” handlar om tre pojkar från Aghanistan – Tawab, Mamad och Norak – som växer upp i ett konservativt, afghanskt samhälle på 90-talet. Trots stora utmaningar och hinder håller de tre pojkarna alltid ihop och ger aldrig upp varandra och inte heller livet. Efter flera svåra och äventyrliga år på flykt hamnar de till slut i 2000-talets Sverige – ett helt annat land, en helt annan tid och kanske är de också nu helt andra människor.
Hur fick du idén om att skriva boken?
– Huvudkaraktären har funnits med mig hela mitt liv. Jag brukade skriva hans namn på väggarna på platser där jag bott. Jag gillar ljudet av hans namn: Tawab.
Vem är han?
– Han är en pojke som först är sex år, sen nio år och tolv år. Så plötsligt är han 16. Han förlorar sin familj tidigt. Han kämpar mot mörkret och är nyfiken på allt. Han vet inte hur man hatar, men inte heller hur man älskar. Han har två vänner vid sin sida som följer honom genom livet. De älskar varandra på sitt eget idiotiska sätt.
Hur menar du?
– De stjäl sötsaker tillsammans. De grillar stulna kycklingar tillsammans. De lever ett enkelt, men svårt liv där det största målet är att gå till sängs mätta. Men så tar de sig till Sverige. Allt vänds upp och ned. Plötsligt finns det vuxna människor som bryr sig om dem och som visar kärlek och omtanke. Men det skapar också helt nya utmaningar och bekymmer.
– Meningen med livet har tidigare varit tydlig: hitta mat och en plats att sova. Vad är meningen med livet när man har det? En varm säng att sova i och mat på bordet. Vad ska man då kämpa för?
Längtar han tillbaka till Afghanistan?
– Det finns dagar då han vaknar och känner tacksamhet. Sedan finns det dagar då han drabbas av svår ångest. Han är livrädd att allt här i Sverige bara är en dröm och att han helt plötsligt ska vara tillbaka i Balkh där han växte upp. Samtidigt saknar han doften av jorden efter regnet. De vilda rosorna. Vattenmelonerna. De långa promenaderna. Han längtar efter Bushra, en flicka som bodde i Balkh.
Hur trivs han med livet i Sverige?
– Sverige är konstigt. Små saker är stora här. Allt är teoretiskt, inte praktiskt. Människor bryr sig om politik. Tawab vet inte vad politik är, eller förstår inte varför det är viktigt. Men han lär sig av människorna han möter och är en öppen och nyfiken person.
Hur mycket av boken är självbiografisk?
– Väldigt mycket. Klart att det finns detaljer och karaktärer som är påhittade, men den största delen av boken är baserade på mina egna erfarenheter och vad jag sett andra gå igenom.
Vad hoppas du att läsaren ska ta med sig?
– Sanningen om de afghanska barnens liv. Vad det innebär att vara barn i ett konservativt Afghanistan. Den här boken ger en inblick i det som är brutalt och svårt, men också det vackra: Afghanistans natur, kultur och kärleken mellan människor som också finns där. Jag vill att läsaren ska lämna boken med ett leende.
Hur är livet som författare?
– Det är kämpigt! Jag har flera gånger tappat hoppet och tvivlat på om det kommer att gå. Konst är lidande, och så även skrivandet.
Vad drömmer du om?
– Jag hoppas att jag ska kunna fortsätta skriva. Jag har så många berättelser i mig som jag vill dela med världen. Jag önskar att det här ger mig ett större nätverk och att jag får kontakt med andra som skriver, det har varit väldigt ensamt de två år jag arbetat med boken. Jag skulle vilja att det fanns en plattform där äldre och yngre författare kunde mötas och inspireras av varandra. Kanske jag kan skapa en sådan plattform.
Om Faiaz Dowlatzai
Gör: Författare till boken Gosale: Tre idioters äventyr på förlaget Ordfront.
Ålder: 23 år
Bor: Med sin bror i Upplands Väsby
Intressen: Träning, meditation, natur, dikter och psykologi
Kajsa Sörman
Läs också:
|
Uppläsning av artikel
|
