KRÖNIKA. I Afrika i allmänhet och i Nigeria i synnerhet är döden lika viktig som livet. Knappt har den älskade släktingen slutat andas innan planeringen av begravningen börjar. Finns det någon gräns för hur mycket vi kan spendera på de redan döda, den frågan ställer sig Yinka Olaito.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
Så fort den avlidne slutat andats och de anhöriga har fällt sina första tårar börjar planeringen av begravningen. Vilken typ av begravning det blir beror i Nigeria på vad personen har gjort, vem han eller hon har uppfostrat, vilken ställning han eller hon hade i livet.
I norra Nigeria, där begravningsritualerna styrs av islam måste kroppen begravas samma dag, och det måste ske innan solen går ner. Detta gäller oavsett om individen är kung eller bonde. Människor använder inga kistor och begravningarna blir därför inte så dyra.
I den södra delen av landet är begravningar däremot en stor affär med flera olika dyra budgetposter. Döden ska uppmärksammas och i vissa fall med samma pompa och ståt som en födsel, eller ett giftermål. Detta gäller särskilt om den avlidne har levt ett långt framgångsrikt liv.
Genom att titta på en begravningsceremoni kan du gissa dig till den dödes sociala status. Men du kan ibland bli lurad, för även de som egentligen inte har råd, vill inte sällan ge sina anhöriga en överdådig begravning. Många skuldsätter sig därför för att kunna leverera ända in till döden på högsta nivå för att därigenom hedra den bortgångna själen.
Allt med döden kostar: kläder, kista, musik, begravningsplats, underhållning och transport av den döde. Många familjer återhämtar sig inte från de skulder de dragit på sig i samband med begravningar. Om man ser till vad en familj är villig att betala för en begravning jämfört med vad de betalat för att behandla en familjemedlems hälsoproblem är skillnaden ofta häpnadsväckande stor. Att spara till en pampig begravning prioriteras över att försöka rädda den anhöriges liv.
I slutet av 90-talet och i början av 00-talet hände det något med begravningskulturen i Nigeria. Det började gå rykten om att säkerheten på de offentliga kyrkogårdarna var dålig, att döda grävdes upp och att deras kroppsdelar användes för olika ritualer. Det gjorde att fler och fler började söka sig till till privata begravningsplatser – och denna bransch började blomstra.
Att köpa begravningsvalv, som en igenmurad grotta, till en familjemedlem eller till sig själv i väntan på döden, blev en modefluga i södra Nigeria. Först var det bara för de rika som hade det som en statussymbol, men med tiden har allt fler valt denna typ av grav för att skydda den anhöriges kropp från gravplundring.
Privata begravningsbyråer finns i hela södra Nigeria: Lagos, Abeokuta, Ibadan, Oshogbo, Oyo, Onitsha, Benin, Port Harcourt, Ede, Uyo, Ikere Ekiti, och Awka för att nämna några städer.
De privata aktörerna är dyrare och kostnaderna börjar redan vid valet av bårhus. För begravningsbyråer ligger kostnaden för att förvara ett lik i en dag på mellan femton och femtiotusen naira motsvarande 350 till 1 150 kronor om dagen, vilket är minst fem gånger så mycket som det hade kostat på ett statligt bårhus.
De privata begravningsbyråerna tar även ut kostnader för balsamering av kroppen och för kistan. Balsameringen kan kosta upp till 1 700 kronor och kistan kan kosta allt från runt 3 000 kronor till hundratusentals kronor. Då har vi inte kommit till det som oftast är det dyraste: själva begravningsplatsen och gravstenen.
Gravstenen kan komma i alla olika former och färger med text eller utan. I Lagos ligger priserna på gravstenar runt 45 000 kronor. Kanske är det svårt att förstå hur dyrt det faktiskt är för oss som bor i ett land där många lever på under tio kronor om dagen.
Men finns det någon gräns för hur mycket vi kan spendera på de redan döda?
Jag ställde mig frågan i samband med att en släkting dog 2015, och sedan har jag inte kunnat släppa det. Det var en relativt ung man i 40-årsåldern som inte ville berätta för familjen om den smittsamma sjukdom han led av. När vi fick reda på det så var det redan försent. De pengar vi inte använde för att försöka rädda hans liv spenderade vi på hans begravning. Vi ville bevara hans goda minne och köpte en gravsten för en miljon naira, runt 23 000 kronor.
Efter den händelsen har jag börjat fråga människor om detta och många rättfärdigar de höga kostnaderna. En vän som jag väljer att kalla Biodun säger:
”Det är ett sätt att hedra våra döda och det ger sinnesro, vi vet att den bortgångna själen kan vila utan rädsla att någon ska skända kroppen”.
En annan bekant säger:
”Vi vet alla att begravningar handlar om social status och att det är svårt att stå emot familjens påtryckningar, även om vi inte har råd”.
Min vän Kemi berättar om sin mammas gravplats som är på en offentlig kykogård.
”Femton år efter min mammas död skulle jag och mina syskon, som nu är vuxna, besöka hennes grav. Ingen kunde tala om för oss var hon faktiskt låg. Vi misstänker också att de har sålt samma plats flera gånger och begravt flera lik där”.
Han kommer aldrig att få chansen att åter besöka sin mamma. Han säger att om han skulle få göra om allt igen hade han betalat för en privat begravning.
En annan vän, Anu, påpekar att kostnaderna för en begravning på de statliga kyrkogårdarna dessutom har ökat, en begravning kostar sällan mindre än 8 000 kronor.
Så, vad du än gör – dö inte!
En präst i södra Nigeria publicerade 2022 en video som fick stor spridning. I den uppmanade han unga män att vara försiktiga med hur mycket stress de utsätter sig för. Han påminde om att det viktiga är hur du lever ditt liv. Om du bara arbetar och stressar över pengar kommer din familj inte ha några fina minnen av ert liv tillsammans.
Ingen död kan bidra till familjens välstånd från graven. Hur ska vi då se på de här otroliga investeringarna i någons begravning? Är det slöseri?
Jag tror inte att detta bara är en fråga som är relevant för Nigeria. Vi ska inte ens börja prata om begravningarna av monarker i England och hur mycket det kostar.
Så min fråga också till dig blir: Hur dyrt ska det vara att dö?
Yinka Olaito
Chefredaktör för Nigeria Grassroot News.
Läs också
