DEBATT. Med Rafiki-metoden som utvecklats i Kenya har många ungdomar fångats upp innan de hamnat i gängvåld. Metoden går lätt att översätta till svenska förhållanden – och genom den kan vi stötta barn och ungdomar i Sverige som utsätts för mobbning och våld. Det skriver Camilla Wirseen, social entreprenör och initiativtagare till Rafiki-arbetet i Östafrika.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Vad är det som gör det så svårt för ansvariga i Sverige att leva upp till barns rättigheter? Vad är det som brister? Faktum är att mobbningen dubblerats de senaste tio åren och att tio procent av alla barn i skolan utsatts för våld i form av mobbning, bara de senaste månaderna.
Min erfarenhet från att ha arbetat med barn i utsatta situationer är att det är kommunikationen som brister.
För tio år sedan började jag utveckla en metodik i mitt arbete med fattiga barn i olika afrikanska länder. Jag kallar metoden för Rafiki, det vill säga “vän” på Swahili. Den ursprungliga tanken är att utbilda den grupp i samhället som kommunicerar bäst och mest naturligt med barn; unga vuxna. Genom att vara både “unga” och “vuxna” befinner de sig i gränslandet mellan barn och vuxenvärlden och kommer fortfarande ihåg hur det är att vara barn.
Förståelse är en förutsättning för effektiv kommunikation. Dessutom är en 20-åring ofta “cool by default” i barns ögon jämfört med en vuxen som är äldre. Metoden används idag av ett antal gräsrotsorganisationer i Kenya och Uganda och nått mer än 30 000 barn i olika Afrikanska länder. Programmet har även hamnat hos FN i Nairobi som ett diskussionsunderlag för ett nationellt program för ungdomar i Kenya.
Dessa unga vuxna – som kallas Rafikis – är utbildade för att stötta barn holistiskt. De fungerar som en ny yrkeskår som cirkulerar regelbundet i skolor och i samhället. Genom att ha en liknande bakgrund och uppväxt fungerar de även som förebilder för ungdomarna. Detta skapar det förtroende som är nödvändigt för att mötet med äldre barn ska bli framgångsrikt. Trygghet är nyckeln till all god kommunikation. Modellen har fungerat väl i kampen mot att unga pojkar hamnar i gängkriminalitet i slumområden i Nairobi. En samarbetspartner i Uganda berättar att programmet är perfekt utformat och att det erbjuder “a safe space for the adolescents to express their feelings and needs”.
Enligt en ny rapport från Skolinspektionen så undviker lärare i Sverige känsliga ämnen och vissa skolor använder sig av inhyrda konsulter för kompetensutbildning så att lärare kan undervisa i sex och samlevnad utan att rodna. Vuxenvärldens försök att förstå och möta barn misslyckas – gång på gång. Mitt råd till svenska myndigheter: Utbilda och anställ svenska Rafikis i åldrarna 20-30 år. Låt dem ta över diskussionerna och undervisningen i sex och samlevnad och andra känsliga ämnen.
Rafiki-metoden går enkelt att översätta till svenska förhållanden. När barn känner sig trygga behöver de inte längre vara ensamma med sina problem och frågor. De kan också få hjälp att lotsas rätt och få den experthjälp de behöver, när den bäst behövs. Genom att se till att det finns unga vuxna nära barn och ungdomar i skolan och ute i samhället är det möjligt att barnkonventionens mål kan uppnås och att alla barns röster äntligen är hörda.
Camilla Wirseen
Social entreprenör och initiativtagare till Rafiki-arbetet i Östafrika.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
