Idag på den nationella studentdagen i Iran fortsätter protesterna. Här berättar Mohammad om varför han valt att ansluta sig.
”Hej, det här är Mohammad, jag är doktorand vid ett av universiteten i Teheran.
Årets nationella studentdag är verkligen annorlunda mot tidigare, eftersom studenterna nu har modet att resa sig och tala om sina rättigheter. De har sett att de kan göra det de gjorde under de senaste 80 dagarna, kan jag säga.
Det har varit mer än 20 massprotester av en stor mängd studenter där studenterna skanderade ”ner med diktatorn””, ”ner med Khamenei!”, ”ner med förtryckarna!”
De flesta av demonstranterna var flickor som hade tagit av sig sin hijab och det fanns också några ledare, både killar och tjejer. Och ja, det var en stor folkmassa, något i stil med 700 personer. I alla händelser var vi många. I vissa fall attackerades studenterna av Basij-styrkorna och även av universitetets säkerhetsvakter och civilklädda agenter. I ett fall slog de en flicka svårt och slet sönder en pojkes skjorta när de ville gripa honom. Men tack vare de andra studenterna kunde de inte arrestera honom den dagen, även om det skedde senare. Förutom protesterna vägrade många studenter att delta i undervisningen och göra sina prov. Det förekom också en del konstnärliga demonstrationer som stora röda målningar för att påminna människor om blodet som flutit.
När det gäller den 7 december (studenternas dag eller den 16:e Azar i den persiska kalendern) kan jag säga att det har det redan hänt mycket under dagen. Det viktigaste är att många studenter inte kommer att närvara vid undervisningen och att det blir nya demonstrationer vid universitetet.
Såvitt jag vet har det vid mitt universitet skett ungefär sju eller åtta arresteringar, men det kan vara många fler. Ännu fler har förbjudits att komma in på universitetet eller att gå till sina lektioner.
Många studenter har inte bara var aktiva inne på universiteten, utan även deltagit i protester nattetid, ute på gatorna. Under de första dagarna av protester var sångerna och slagorden begränsade till orden ”kvinna, liv, frihet ”. Men med tiden kunde man se studenterna blir alltmer radikala och kräver mer.
Slutligen vill jag som universitetsstudent säga att de internationella människorättsorganisationerna nu officiellt måste erkänna vår rätt till självförsvar och även stänga regimens ambassader i väst, officiellt brännmärka det iranska revolutionsgardet som en terroristorganisation, stoppa förhandlingarna med regimen och införa kraftiga sanktioner mot de som idag styr Iran.
Gör ni det så kan ni också bidra till att vi når vår frihet. Så tack för det ni gör!”
Översättning och redigering: David Isaksson.
Läs också
