DEBATT. Världens ledare har enats om att alla ska ha tillgång till en ordentlig toalett senast 2030. Men om inte satsningarna ökar kan flera länder få vänta upp emot 370 år på fungerande sanitet. Idag, på världstoalettdagen, vill vi passa på att fråga: Vad betyder egentligen ett löfte om alla bara skiter i det? Det skriver Anna Nilsdotter och Thérèse Rudebeck från WaterAid.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Att ha tillgång till en ordentlig toalett är viktigt för både klimatet och människors hälsa. Samtidigt är det en mänsklig rättighet som 1,7 miljarder människor i världen just nu saknar. I dagsläget beräknas omkring 494 miljoner människor uträtta sina behov utomhus, vilket leder till att sjukdomar sprids snabbt. Avföring på gator, i diken och på fält är nämligen inte bara otrevligt, det är en direkt anledning till att bakterier och parasiter sprider sig till vattenkällor – till människors dricksvatten. I brist på annat tvingas människor dricka kontaminerat vatten, vilket kan vara livsfarligt.
Kolera, polio, gulsot och tyfoidfeber är några av de sjukdomar som sprids när det råder brist på toaletter och fungerande sanitet. Nyligen gick Världshälsoorganisationen (WHO) ut med en varning om att det pågår rekordmånga kolerautbrott i världen, bland annat i Syrien, Jemen och Libanon. Under 2022 har ett trettiotal länder rapporterat att de haft kolerautbrott. Orsaken till ökningen är till största del brist på rent vatten och sanitet till följd av fattigdom, konflikter och klimatförändringar.
Att klimatförändringarnas effekter har en påverkan på människors tillgång till fungerande sanitet är tydligt, inte minst efter sommarens översvämningar i Pakistan och Bangladesh. Enorma vattenmassor har förstört ett stort antal toaletter och avloppssystem, någonting som var en bristvara redan innan katastrofen slog till. Nu vittnar kvinnor i översvämningszonerna om hur de drabbas av urinvägsinfektioner och andra sjukdomar som kraftigt påverkar hälsan. Bland annat beror det på att de tvingas återanvända sina mensskydd flera månader i rad. Enda stället att tvätta dem i är i översvämningsvattnet, vilket är fullt av bakterier.
Klimatförändringarnas effekter syns inte bara genom översvämningar utan även genom andra naturkatastrofer. På Afrikas horn pågår just nu den värsta torkan på fyra decennier. Perioderna utan regn blir allt längre och torkan sprider sig över större landmassor i flera länder på den afrikanska kontinenten. Särskilt illa är det i Somalia, norra Kenya och delar av Etiopien där bristen på mat och vatten är stor. Enligt en rapport av Rädda Barnen och Oxfam dör en människa av hunger var 48:e sekund i dessa länder. När tillgången till mat och säkra vattenkällor minskar, ökar risken att drabbas av kolera och andra sjukdomar som ger svår diarré. Barn, särskilt undernärda barn, är extra känsliga för infektioner och läget är nu så kritiskt att döden bara är en infektion bort för många.
Enligt FN:s klimatpanel IPCC är satsningar på vatten och sanitet ett av de mest effektiva sätten att bidra till att samhällen kan öka sin anpassningsförmåga och stå bättre rustade inför kommande klimatkriser. Både den ökade mängden översvämningar och de allt längre torkperioderna är till stor del en effekt av mänsklig påverkan på klimatet. Hade det funnits vatten och avloppssystem som stått pall när krisen kom hade motståndskraften och återhämtningsförmågan varit betydligt större.
Ny forskning visar också att orenat avloppsvatten står för 12 % av jordens samlade metanutsläpp och bidrar därför till global uppvärmning. Det betyder alltså att satsningar på vatten och sanitet även är en effektiv åtgärd för att minska människors utsläpp.
Förbättrad sanitet har bevisad positiv effekt för global hälsa, fattigdomsbekämpning, jämställdhet och klimat. Trots det är frågan sällan prioriterad av politiker och andra beslutsfattare – någonting som blir tydligt när investeringarna inte ökar trots att man riskerar att missa ett av de globala hållbarhetsmålen med flera hundra år. I nuvarande takt skulle det till exempel dröja 323 år innan alla i Etiopien har tillgång till en toalett. I Liberia kan man inte ens räkna med grundläggande sanitet förrän 2392 – alltså om 370 år.
Faktum är att det svenska biståndet till vatten, sanitet och hygien inte ökat på ett helt decennium. Globalt sett har biståndet till sanitet till och med minskat med över 20 procent sedan 2020.
Det är tydligt att löftet om toaletter till alla till 2030 är rejält underprioriterat. Sverige och världen behöver göra mer. Den nya regeringen har varit tydlig i sina prioriteringar för biståndet – klimat, hälsa, jämställdhet och fattigdom ska stå i centrum. Därför ser vi fram emot vidare samtal om hur en satsning på rent vatten och fungerande sanitet är ett effektivt sätt för att regeringen ska lyckas på samtliga områden.
Anna Nilsdotter
Generalsekreterare, WaterAid Sverige
Thérèse Rudebeck
PhD, policyrådgivare klimatresiliens, WaterAid Sverige
Läs också
