DEBATT. Om regeringen står för vad den har lovat innebär Migrationsverkets senaste prognos att minst 2,8 miljarder kronor omedelbart kan återföras till människor som lever i fattigdom. Det borde vara en självklar på punkt på dagordningen för första regeringssammanträdet efter sommarsemestern. Det skriver Martin Nihlgård, generalsekreterare för IM.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
I april bestämde regeringen att man under 2022 skulle ta ungefär 10 miljarder kronor från det internationella biståndet för att finansiera Sveriges flyktingmottagande. Man tog från en utsatt grupp för att ge till en annan.
Beräkningsgrunden var den hastigt framtagna uppskattning som Migrationsverket gjorde i mars när regeringen snabbt ville veta hur många nya flyktingar som skulle komma från Ukraina.
Denna beräkning justerades ner redan i den ordinarie prognosen i april. Och verket har sänkt sin huvudprognos från 80 000 människor på flykt till Sverige till 55 000. Nu har den senaste prognosen från Migrationsverket kommit (22-07-29).
Den pekar på att nära hälften av nedskärningarna av biståndet gjordes helt i onödan, vilket har drabbat många människor i fattigdom – alltså även det helt i onödan.
Genom att utnyttja ett kryphål i OECD DAC-reglerna kan länder räkna en del av kostnaderna för mottagandet av människor på flykt som internationellt bistånd. Och enligt huvudscenariot i Migrationsverkets senaste prognos kan enligt dessa regler totalt 5,7 miljarder kronor räknas av för flyktingkostnader under 2022. I det lägre scenariot är motsvarande siffra 5,3 miljarder.
Det innebär att 4,2–4,6 miljarder för mycket har hållits inne. Under sommaren återförde regeringen en del: sammanlagt 1,4 miljarder.
Nu har alltså regeringen chansen att återupprätta en del av Sveriges internationella rykte genom att skyndsamt ta bort ytterligare 2,8–3,2 miljarder av de avräkningar (läs: nedskärningar) som beslutats när det gäller det internationella biståndet.
Att hålla undan så mycket pengar i ett läge när världens kriser är så många, och i många fall växande, är minst sagt provocerande. Det gäller fattigdom och hunger. Det gäller demokrati och jämställdhet, som är prioriterade områden i regeringens utrikespolitik. Och det gäller klimatet, där de människor som allra minst är orsaken till krisen är de som drabbas allra värst.
IM skrev, tillsammans med 18 andra organisationer, under våren ett brev till biståndsminister Matilda Ernkrans och ställde ett antal frågor om hur regeringen tänkte kring nedskärningarna. De flesta frågorna fick inga tydliga svar, men ministern skrev i alla fall att:
”Regeringen kommer att utgå från Migrationsverkets prognoser för att, i enlighet med den avräkningsmodell som tillämpas, beräkna den slutliga avräkningen för 2022.”
Nu måste Matilda Ernkrans ge besked om när de tre miljarderna kan återföras till biståndet. Till att börja med. För det är ju verkets prognos som gäller, eller hur?
Dessutom: Reglerna kring hur svenska regeringar ska kunna dribbla med biståndspengar måste skärpas. En regering ska inte kunna ta bort 20 procent av en årsbudget på ett osäkert beslutsunderlag och utan parlamentarisk beredning. Om det hade gällt en annan del av statsbudgeten, till exempel skolan eller försvaret, hade det blivit ett ramaskri.
Putins krig i Ukraina lär fortsätta och Sverige ska givetvis ta sitt ansvar. Migrationsverket räknar på grund av detta med ökade kostnader för 2023 och 2024. Det bör Sverige budgetera för, men inte genom att ta pengarna från biståndet. Enprocentsmålet i biståndet måste värnas på riktigt. Pengarna måste gå till det de är avsedda för. Att ta emot människor på flykt är en självklarhet, men det har vi råd med utan att ta från människor som lever i fattigdom och förtryck.
Martin Nihlgård
generalsekreterare IM
Läs migrationsverkets prognos här
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
