Det ryska angreppskriget mot Ukraina har fått världen att engagera sig. Sverige skickar vapen och för första gången har kraftiga sanktioner införts, också mot finanseliten. Men finns det en dubbelmoral i vårt engagemang? Bryr vi oss mer om vissa krig? Läs en sammanfattning av Global bar-samtalet 10/3 som du också kan se här.
Alex Voronov, politisk redaktör på Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren, har precis kommit hem från Ukraina där han hämtade en släkting vid gränsen.
– Vid slovakiska gränsövergången finns en stor organisation med volontärer med mat, rådgivning och läkarhjälp. Även den slovakiska staten är där och tar emot. Organisationen där är överdimensionerad i förhållande till hur många som kommer den vägen. Vid den polska gränsövergången är det också en stor organisation men däremot väldigt långa köer. Där finns också många privatpersoner som åkt långväga för att hämta flyktingar.
– 1,5–2 miljoner ukrainare har korsat gränserna till grannländerna och läget börjar bli ansträngt. Men det är ingen krissituation för mottagande som det var 2015, på grund av att gränserna nu är öppna och utan kontroller. De som flyr behöver inte lämna fingeravtryck och de får åka var de vill i EU. Öppenheten och frivilligheten är väldigt framgångsrik.
Alex Voronov har i sociala medier ställt frågan ”Och Syrien då?” Reaktionerna blev att Ukraina är närmare och anfallskriget är ett hot mot oss.
– Att bomba civila är alltid att bomba civila. Ett nytt Aleppo i Ukraina är allvarligt men det gamla Aleppo i Syrien är också allvarligt, men på den tiden var det ingen som pratade om sanktioner. Det sätt som kriget utfördes på är juridiskt och moraliskt lika förkastligt.
Somar al Naher, kultur- och frilansskribent, menar att Syrien var en generalrepetition för Ryssland.
– Man gör ett misstag när man värderar länder olika. Det handlar inte bara om att det är moraliskt utan även militärstrategiskt. Det som hände i Syrien stärkte Putin militärt och han studerade västvärldens svaga sidor – man hade ingen plan och var inte överens om svaret för Syrien. Effekterna av att Putin fick fritt spelutrymme i Syrien är att han fått mer makt.
– När man förstår hur strategierna ser ut så förstår man de som flyr på ett annat sätt. Jag har aldrig förstått ett krig så bra som jag förstår Ukraina, för jag ser så många likheter med Syrien. Bland annat propagandan. När Kreml pratar om avnazifiering och avmilitärisering så känner jag igen det från Syrien där man pratade om terrorism och att avväpna rebellgrupper.
– Man ska förvirra vår sympati – hur ska man veta vem som är nazist och ukrainare? Hur ska man veta vem som är terrorist eller inte? Det sådde ett tvivel när det gäller Syrien, så västvärlden kunde inte ta ett enat beslut.
– Man har inte velat se Ryssland som en aktör och förövare i Mellanöstern för det har inte varit så tidigare. Man har betraktat USA som imperialist och anfallare och Ryssland som en motsatt part.
Malena Liedholm Ndounou, programhandläggare på CIS (Swedish Centre Party International Foundation) och verksam i fransktalande Västafrika, har sett att den antiimperialistiska känslan som är kopplad till det anti-franska har vuxit. Frankrike har haft en tydligare närvaro i sina före detta kolonier i Västafrika än vad Storbritannien har.
– De flesta länder i Västafrika har försökt vidga sina partner och öppnat sig för Kina utan några större betänkligheter och öppnat sig för Ryssland, mest ekonomiskt. Det intressanta i nutid är det allvarliga och ökande säkerhetsläget i Sahel. Det började i Mali 2012 som då kallade in Frankrike för att man inte klarade av rebellgrupperna, men sen har det inte gått bra. Man fick stöd från flera länder och plötsligt kom Wagnergruppen med ryska legosoldater och Sverige, som då hade ett hundratal soldater i Mali, ville dra sig ur. Det är bakgrundssituationen.
– Jag hade inte förväntat mig att Västafrika skulle intressera sig så mycket för kriget i Ukraina, men det är stort fokus på det. Det är en stor andel som säger heja Putin, det här är fantastiskt, kör på! Jag blev beklämd förstås. Jag som svensk kände mig sårad. Hur kan ni försvara en attack på ett oskyldigt land? Kiev ligger närmare Stockholm än Bryssel. Det är som att Nigeria skulle börja bomba Benin. Men de som försvarade Ryssland kunde inte se de parallellerna.
– De vill inte ha en värld där västvärlden har monopol och de känner sig förödmjukade av kolonisatören Frankrike. De vill ha balans och när någon gör något hårt mot de som förödmjukat dem, det vill säga västvärlden, så känner de att äntligen får väst också se hur det är när någon bestämmer över dem.
– Och så dubbelmoralen. ”Vad sa ni när USA invaderade Irak och Afghanistan och Libyen?” De radar upp alla interventioner USA någonsin har gjort. Dubbelmoralskänslan är oerhört stark.
– Vi måste förstå före detta koloniserade folk för att kunna arbeta ihop. Vi måste också ha en dialog för att det inte ska slå över till att hylla någon som går in och bombar ett folk.
Lisa Jansson
