Idag, på internationella kvinnodagen, lyfter vi vikten av att säkerställa kvinnors rättigheter. Det är därför av stor betydelse att belysa kopplingen mellan klimatförändringar och hur kvinnor och flickor drabbas särskilt hårt. Här måste Sverige kliva fram och visa på fler konkreta mål och åtgärder som sätter jämställdhetsperspektivet i centrum för klimatarbetet. Det skriver representanter för ActionAid.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Klimatkrisen är inte bara akut – den är också djupt orättvis. Kvinnor och flickor som lever i fattigdom drabbas hårdast, trots att de själva står för de minsta klimatavtrycken. I låginkomstländer är det oftast kvinnor som livnär sig på småskaligt jordbruk. Extrema väder och allt fler naturkatastrofer hotar hela deras försörjning och liv. När familjer faller djupare ner i fattigdom tvingas flickor sluta skolan i högre grad än pojkar och går därmed miste om möjligheten att kunna påverka sin egen framtid. Kartläggningar visar även att 80 procent av de människor som tvingas lämna sina hem på grund av klimatförändringar är kvinnor. Orättvisorna tar sig uttryck på många olika sätt, men de har en sak gemensamt – de orsakas av djupt rotade samhällsstrukturer och normer som diskriminerar flickor och kvinnor.
Sverige säger sig ligga i framkant inom både klimat- och jämställdhetsfrågor. Synas politiken i sömmarna framgår dock att det finns ett stort gap mellan dessa frågor och hur dessa ska hanteras och integreras. Med enstaka undantag nämner inte ett enda parti i Sverige explicit hur jämställdhetsperspektivet ska genomsyra klimatpolitiken. Inte en enda gång nämnde utrikesminister Ann Linde, i utrikesdeklarationen den 16 februari, hur angeläget det är att klimatkrisen hanteras utifrån ett rättvise- och jämställdhetsperspektiv. Av de 4 000 motioner som inkom till riksdagen under 2021 har endast åtta stycken fokus på den direkta kopplingen mellan klimat och jämställdhet ur ett internationellt perspektiv.
Att förbise jämställdhetsperspektivet i klimatarbetet är också direkt kontraproduktivt, eftersom kvinnors kunskap är en viktig del av lösningen. I låginkomstländer är det ofta kvinnor som är verksamma inom näringar som fiske och jordbruk. Deras kunskap om naturen och förmåga att identifiera behov i samband med till exempel en naturkatastrof är därför ofta god, men får sällan det erkännande som den förtjänar. Detta betonas i flertalet studier där sambandet mellan jämställdhet, kvinnors delaktighet och samhällens minskade sårbarhet tas upp.
Bangladesh, det sjunde värst klimatdrabbade landet i världen, har i stor utsträckning tagit saken i egna händer. Efter påverkansarbete från ActionAid och andra civilsamhällesorganisationer i landet har regeringen satt upp en egen officiellt finansierad klimatfond. Nationen har gjort många viktiga framsteg och beskrivs ibland som en framgångssaga när det kommer till att hantera klimatutmaningar. Bara som ett exempel kan nämnas att 20 miljoner människor i Bangladesh idag har solenergi som sin främsta energikälla. Men trots satsningar på återuppbyggnad, hållbar energi och klimatanpassade lösningar är den allvarliga diskrimineringen av flickor och kvinnor fortfarande en stor utmaning. Trafficking, barnäktenskap och förlorade inkomster för kvinnor är bara några exempel och kopplingen till klimatförändringarnas effekter är uppenbar. Vi är många organisationer som arbetar lokalt för att förändra detta men här måste även rika länder, som Sverige, på allvar förstå och göra verklighet av den feministiska utrikespolitik och det klimatbistånd som man säger sig prioritera.
När regeringen redovisar resultatet av Sveriges feministiska utrikespolitik (2014-2021) redogörs för många viktiga framsteg, men inom klimatfrågan nämns enbart finansieringen till de globala klimatfonderna. Om någon av de hundratals miljoner kvinnor i världen som försörjer sig på småskaligt jordbruk har fått stöd att hantera klimatförändringar nämns inte med ett enda ord. Om det finns några riktade åtgärder för att säkra flickors skolgång framgår inte heller. Vad finansieringen till de globala klimatfonderna har för mål och vad det gett för konkreta resultat är mycket svårt att uttyda i regeringens resultatredovisning.
Vid tidigare klimattoppmöten har ActionAid drivit frågan om ökad finansiering till återuppbyggnad av samhällen som drabbats av naturkatastrofer, det som i internationella termer brukar kallas för ”Loss and damage”. Även detta är något som drabbar kvinnor värst, eftersom det är kvinnor som blir kvar i de drabbade områdena. Vid det senaste klimatmötet i Glasgow såg vi äntligen hur denna fråga fick ökat gehör, men utan klartecken om finansiering. Inför kommande möte, COP27, i november är det av yttersta vikt att detta kommer upp på agendan och här behöver Sverige kliva fram.
Om ett drygt halvår är det riksdagsval och snart därefter äger nästa stora klimat-toppmöte rum. Vi kan inte längre vänta på att kopplingen mellan klimat och jämställdhet ska få ta den givna plats som det borde ha. Inför valet och kommande mandatperiod uppmanar vi därför den svenska regeringen och samtliga riksdagspartier att:
- Tydliggöra hur jämställdhetsperspektivet ska integreras i klimatpolitiken.
- Presentera konkreta åtgärder och mål för hur det svenska klimatbiståndet ska hörsamma flickors och kvinnors behov och delaktighet så att deras rättigheter tillvaratas.
- Presentera den svenska strategin vid nästa klimattoppmöte (COP27) i november 2022, för att säkerställa att kopplingen mellan klimat och jämställdhet kommer upp på agendan och att finansiering till återuppbyggnad av samhällen prioriteras.
Jennifer Vidmo
Generalsekreterare ActionAid Sverige
Farah Kabir
Landchef ActionAid Bangladesh
Teresa Anderson
Climate Justice Lead for ActionAid International
