DEBATT. Sverige måste stärka UD:s kapacitet att styra och följa upp stöden till internationella organisationer som FN och Världsbanken. Det skriver Eva Ekelund och Gunnel Axelsson Nycander från ACT Svenska kyrkan i samband med att regeringen nu ska besvara Riksrevisionens granskning av det multilaterala biståndet.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
UD bereder och följer årligen upp ungefär 16 miljarder kronor årligen (2019) som ges i form av kärnstöd till multilaterala organisationer som FN och Världsbanken. Såklart måste detta bistånd diskuteras och granskas lika noga som det som förmedlas direkt genom Sida. Inte minst Världsbanken och andra multilaterala utvecklingsbanker är omfattande doldisar som förtjänar mer uppmärksamhet. Därför är den granskning av Sveriges multilaterala bistånd som Riksrevisionen presenterade nyligen mycket viktig.
Act Svenska kyrkan stöder regeringens prioritering av det multilaterala samarbetet. Global samverkan och samordning är viktigare än någonsin. Multilaterala organ bidrar med både långsiktigt och humanitärt stöd till de länder som har störst behov, oberoende av givarländernas nationella prioriteringar. Särskilt när FN-systemet med dess normativa ramverk för mänskliga rättigheter utmanas av auktoritära krafter kan Sveriges konsekventa stöd göra skillnad. Sverige spelar också en viktig roll genom att i många globala sammanhang driva på för jämställdhet, demokrati och klimatomställning.
Vi är också stolta över att Sverige är ett av få länder som till stor del ger kärnstöd snarare än öronmärkta bidrag. Kärnstöd stärker på ett avgörande sätt organisationernas möjlighet att arbeta effektivt och flexibelt – att arbeta enligt egna strategier, snarare än att tvingas följa givarnas skiftande prioriteringar och intressen. Inte minst under coronakrisen har den svenska finansieringen varit avgörande för att exempelvis FN:s livsmedelsorgan WFP och Unicef har kunnat agera snabbt.
Men att ge kärnstöd snarare än öronmärkta pengar ställer stora krav på UD:s kapacitet att följa upp organisationernas arbete som helhet. Riksrevisionen har identifierat flera brister och efterlyser bland annat uppföljningsbara mål för Sveriges engagemang i organisationerna, samlade uppföljningar av stödet till respektive organisation, samt tydligare riskanalyser.
Utifrån våra egna analyser och erfarenheter kan Act Svenska kyrkan bekräfta mycket av Riksrevisionens kritik:
- 2018 efterlyste Act Svenska kyrkan en samlad uppföljning av stödet till enskilda multilaterala organisationer i Omvärlden och fick rejält mothugg (se slutreplik här). Riksrevisionen visar att sådana samlade uppföljningar saknas.
- 2019 fick Act Svenska kyrkan möjlighet att bidra in i UD:s arbete med ny organisationsstrategi för bland annat Världsbanken. Vi är glada över öppenheten och möjligheten att ge underlag, men känner samtidigt igen Riksrevisionens iakttagelser om brister i de analyser som ligger till grund för den nya strategin.
Till skillnad från Riksrevisionen menar vi dessutom att UD behöver väga in information från olika perspektiv när de bildar sig en uppfattning om de multilaterala organisationerna – även rapporter från civilsamhället. Särskilt värdefullt är det när UD kan få information om hur FN-organen eller Världsbanken agerar i praktiken och på marken i länder där svenska civilsamhällesorganisationer är verksamma.
Riksrevisionens rapport har tyvärr fått mycket lite uppmärksamhet av aktörer som vill stärka och värna det svenska biståndet. I stället har Moderaterna och Sverigedemokraterna använt den för att underbygga sina påståenden om att biståndspengar ”kastas iväg utan mål och uppföljning” och krav på nedskärningar av budgeten. Detta trots att rapporten inte ger några belägg för att biståndspengar har bidragit till korruption, eller att Sveriges åtagande om minst en procent i bistånd leder till ett mindre effektivt bistånd. Granskningen handlade vare sig om effektivitet eller resultat av det multilaterala biståndet, utan om den svenska hanteringen av det – förutsättningarna för att biståndet ska vara så effektivt som möjligt.
Till skillnad från Riksrevisionens granskare tror vi att de förändringar som föreslås kommer att kräva mer resurser. Genom våra dialoger med UD-personal har vi sett hur enskilda handläggare i praktiken kan ha ensamt ansvar för beredning och uppföljning av samarbete med organisationer som får kärnstöd på flera miljarder. Vi menar att det idag saknas förutsättningar för att bereda och följa upp samarbetet på ett tillräckligt ingående sätt. Det behövs därför ökade beredningsresurser på UD, på samma sätt som Sida de senaste åren getts mer resurser att bereda och följa upp sina insatser.
Inför att Matilda Ernkrans inom kort lämnar en skrivelse till riksdagen om Riksrevisionens granskning uppmanar vi regeringen att
– Agera på Riksrevisionens rekommendationer om bland annat riskanalyser och uppföljningsbara organisationsmål,
– bredda UD:s analyser genom att i tidigt skede väga in information från fler källor, inte minst från civilsamhällesorganisationer i de länder där organisationerna verkar,
– avisera ökade resurser till UD:s hantering av kärnstöden.
Genom att stärka och vässa UD:s kapacitet att styra och följa upp kärnstöden till internationella organisationer kan regeringen utforma vassare strategier, driva Sveriges hjärtefrågor effektivare och snabbare följa upp varningssignaler om brister i organisationernas arbete. Så kan utväxlingen av Sveriges bidrag till det multilaterala samarbetet bli högre.
Eva Ekelund
Policychef
Gunnel Axelsson Nycander
Policyrådgivare
|
Uppläsning av artikel
|
