I antologin Ett år i Belarus förmår den litterära kraften tränga igenom och boken blir trots sina många beskrivningar av våld och övergrepp ändå en läsupplevelse som inte minst visar på den enorma kraft som finns hos landets författare. Det skriver David Isaksson.
Det finns en fara i att ge ut böcker ”för snabbt” kring aktuella händelser, eftersom de riskerar att bli en samling av tidningsartiklar och inlägg som alla säger ungefär samma sak. Än mer problematiskt riskerar det att bli om det också står en organisation med ett tydligt budskap som avsändare.
Inte minst av detta skäl är det glädjande att antologin Ett år i Belarus – röster inifrån en folkresning faktiskt är mycket mer än en samling artiklar och korta essäer om det senaste årets på många sätt fruktansvärda händelser. Visst finns ögonblicksbilderna där, men det är så gott som uteslutande ögonblicksbilder som håller hög litterär kvalitet.
Global Bar Magazine har tidigare publicerat både dikter och utdrag ur Julia Tsimafejas bok Dagar i Belarus som också finns med i Ett år i Belarus (och konstigt vore väl annars), liksom dikten Rädslans sten som vi publicerade här (på engelska). Julia Tsimafejas medverkade också i Global Podd avsnitt 26. I boken ingår också ett utdrag ur pjäsen Sista droppen. Belarus(sia) som i oktober 2020 lästes på Dramaten i Stockholm.
Själv fastnar jag för Alhierd Bacharevics text Fascismen vi minns:
”Ibland är ’fascist’ bara ett jobb som alla andra. På nåt sätt ska man ju få sitt levebröd. Fascister behöver också äta. Och fascisternas barn gråter också. Också en fascist behöver sin pension. Den sociala staten glömmer ingen.
Stark är också Sömnlöshet av Viktar Martsinovitj om hur barnen som gick i samma mellanstadieklass nu står på varsin sida av historien:
Vi gick i samma skola.
På mellanstadiet.
Allmän inriktning.
Utskällda av samma lärare.
Nu burar Vasia i 4B in Sasja i 4B.
Och när jag läser ”Domstolsdialog Brest den 7e juni 2021” från rättegången mot Palina Sjarenda-Panasiuk är det som att förflyttas till en annan process, den av en viss Frans Kafka: Palina Sjarenda-Panasiuk döms till två års fängelse för att hon åsamkat två milismän ”moraliskt lidande” sedan hon kallat dem ”fascist nummer ett”, respektive ”fascist nummer två”.
Domaren: Har den åtalade några frågor?
Palina: Skäms ni inte?
Domaren: Frågan stryks.
Palina: Har ni inget samvete?
Domaren: Frågan stryks.
Dessutom är det en vacker bok, välgjord – och förstås – med de belarusiska vit-röda färgerna som sammanbindande kraft.
David Isaksson
Ett år i Belarus – röster inifrån en folkresning
Redaktörer: Ida Börjel och Mikael Nydahl
Atlas och Svenska Pen
Global Bar Talks 25/8 18.30. Hör Stefan Ingvarsson prata om boken
Under Global Bar Talks 25/8 pratar Stefan Ingvarsson från Svenska Pen om boken. Läs mer här
Här kan du se samtalet: https://www.facebook.com/1745316205720235/videos/348143076984205
|
Uppläsning av artikel
|
