2017 tvingades Yahya Jammeh bort från makten i Gambia. Nu utreder en sanningskommission de många övergrepp som skedde under hans långa styre. En av dem som granskas är ICC:s avgående chefsåklagare Fatou Bensouda som var landets justitieminister under åren 1998 till 2000.
Yahya Jammeh ledde Gambia efter en statskupp 1994 och styrde landet fram till 2017 då han tvingades bort sedan bland annat Senegal hotat med en invasion om inte Jammeh accepterade valresultatet och lämnade ifrån sig makten frivilligt.
ICC:s avgående chefsåklagare Fatou Bensouda var justitieminister och justitiekansler mellan juli 1998 och mars 2000. Gambias sannings-, försonings- och reparationskommission har valt att förhöra ett antal andra före detta justitieministrar, utvalda av de arton personer som höll posten under tjugo års diktatur. Därför var det många som blev förvånande när hon höll inledningstalet i samband med att den gambiska sanningskommissionen öppnade.
Bensoudas raketkarriär under de första sex åren av Jammehs diktatoriska styre är misstänksam. Under denna tid präglades den despotiska regimen av ett flertal allvarliga lagöverträdelser, systematiskt utövande av tortyr, fabricering av bevis, utomrättsliga inspärrningar, påtvingade försvinnanden och dödsfall i olika förvar. – Jag har inga tvivel att hon begick överträdelser och tog parti för sin chef Jammeh, säger den gambiske politiske kommentatorn Sidi Sanneh till Justice Info.
The Times of Israel noterar att Bensoudas arbete i Jammehs tjänst har renderat henne en hel del kritik, med många som anklagar henne för att bortse från övergreppen begångna av den gambiska diktatorn: ”She served as a legal adviser for one of the most ruthless dictators in the world”, skriver tidningen. Att Bensouda anklagas i Israel är samtidigt föga förvånande då hon varit drivande i de undersökningar som ICC inlett när det bland annat gäller Gaza.
Men det gambiska folket kommer förmodligen inte att få höra henne förklara sin roll i skeendena. Utfrågningarna är i sitt sista skede, kommissionen ska leverera sin rapport till presidenten i juli och Fatou Bensouda har hittills inte visat något intresse i att bringa klarhet i sitt eget ansvar.
Läs mer om den gambiska sanningskommissionen här.
Tomas Nordberg
Bakgrund Gambia
Gambia var länge en brittisk koloni. Landet utgör en liten, men väsentlig del av Västafrika. Under sexton- och sjuttonhundratalet handlade Gambia i elfenben, gummi och slavar med Europa. När slavhandeln avskaffades 1807 skapade Storbritannien en militärbas vid Gambiaflodens mynning för att förhindra slavhandlare att fortsätta sin verksamhet. Under artonhundratalet hade britterna problem med inkomstminskningar och avsaknad av åtkomst till det gambiska inlandet. Dessutom riskerade britterna att dras in i olika inbördeskrig så man förhandlade fram utväxlingar av territorier med Frankrike. Detta utlöste tillskapandet av ett brittiskt protektorat.
Portugiserna etablerade kontakt med invånarna i dåvarande Cape Vert, nuvarande Cap Verde, 1446. Efter att ha portugiserna hade upptäckt Gambiafloden bosatte sig holländare, fransmän och engelsmän där. Detta var i sin tur en indirekt följd av det turkiska imperiets utvidning. Konstantinopel utropades som huvudstad 1453 vilket stängde landvägen till Indien och tvingade Vasco da Gama att runda Godahoppsudden den 22 november 1497. År 1492 ”upptäckte” Christofer Columbus Amerika. När han återkom till Spanien hade landet enats under de katolska regenterna Ferdinand och Isabella. Columbus seglade, på grund av den nordöstra passadvinden, rutten mellan Gambia och Azorerna, eller Kap Verde öarna och Västindien. Detta innebar att Gambia låg på resvägen till både den Nya världen och till Kap Verde och var en läglig hamn för äventyrliga sjöfarare.
Diamantsmuggling och rekonstruktion av demokrati
Gambia fick sin självständighet inom det Brittiska samväldet 1965. Mellan 1982 och 1989 befann sig landet i en sammanslutning med Senegal kallad Senegambia. Upphörandet av federationen orsakade turbulens och ledde så småningom till militärkuppen 1994. Jammeh deklarerade Gambia som islamisk republik 2015, men detta återkallades av president Adama Barrow när han påbörjade sin presidentperiod 2017.
Redan på 1930-talet pågick diamantsmuggling i den brittiska kolonin och protektoratet. Men först på 1990-talet började det internationella samfundet lagstifta den oslipade diamantmarknaden och upplösa de olagliga kommersiella nätverken som understödde våldsamma konflikter i bland annat Liberia, Sierra Leone och Elfenbenskusten. Ledande gambiska diamantförsäljare återbosatte sig i landet efter att Charles Taylor störtade Samuel Doe-regimen i Liberia 1989.
Under Jammehs över två decennier långa tid som ledare präglades Gambia av diktatoriskt ledarskap. Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (ECOWAS) lyckades dock återställa demokratin efter de omdiskuterade valen 2016. Organisationen hotade med våldsanvändning men gjorde inte slag i saken. Uppbackade av Afrikanska unionen och FN:s säkerhetsråd exemplifierade den regionala organisationens handlande vad the New Haven School of Law kallar ”auktoritiv legitimet”. I korthet innebär denna syn på internationell rätt att folkrätten inte bara är system av regler och sanktioner, utan istället består hela processen av legitimt beslutsfattande på världsarenan. Det krävdes ett trovärdigt hot om militär invasion för att den diktatoriske regimen i Gambia skulle lyssna. Nigeria och Senegal, två av regionens stormakter, gjorde övertygande åtaganden om militär intervention.
Tomas Nordberg
