Benin: Demokratisk tillbakagång i Västafrikas ”Quartier latin”

Benin är ett för de allra flesta okänt land i Västafrika, gränsande till jättelandet Nigeria och med Togo och Ghana som närmaste västliga grannar. Under lång tid var Benin ett demokratiskt föredöme i regionen, men efter presidentvalet i april 2021 går utvecklingen mot ett allt mer auktoritärt styre, skriver Hans Eriksson.

Benin är granne med det mer än tio gånger så folkrika Nigeria. Närheten till Nigeria har alltid präglat ekonomin i Benin. Förutom att bomull sedan 1990-talet vuxit till en stor exportprodukt, har smuggelhandel med Nigeria (till exempel när Nigeria stängt gränsen för import av ris för att främja lokal produktion) och korruptionskultur runt importerade varor i den stora hamnen i huvudstaden Cotonou, påverkat den ekonomiska strukturen. Benin kallas ofta för fransktalande Afrikas Quartier latin (intellektuella centrum), då många statstjänstemän av tradition arbetat för franska kolonialmakten i andra länder i Afrika.

Benin är ett av de fransktalande länder som införde civil konstitution med liberal demokrati, fri media och flerpartival under 1990-talet, bland annat efter påtryckningar från den tidigare kolonialmakten Frankrikes president Francois Mitterrand. Benin är också ett av få länder i Afrika som flera gånger genomfört fredligt maktskifte efter presidentval. Landet har ofta fått beröm internationellt för demokratiska val där militären har hållit sig på långt avstånd från den politiska makten. Vad som också kännetecknar Benin är det rekordstora (flera hundra) antal partier, eller snarare interessegrupper runt en stark person, som deltar i val. Samtidigt har kandidater i presidentvalet flera gånger kommit utanför partisystemet.

Benin, som hette Dahomey vid självständigheten 1960, upplevde politisk instabilitet under flera år innan general Mathieu Kerekou kom till makten 1975 och införde ett marxist-leninistiskt styre som bojkottades av västvärlden och flera gånger attackerades av utländska legosoldater. Efter en nedgången ekonomi gjorde han en tvärvändning och accepterade att införa en västerländsk demokrati med civil konstitution 1991, och den före detta Världsbanksekonomen Necophore Soglo valdes till president. Till mångas förvåning kom Kerekou tillbaka till makten som vald president 1996. Han betraktades som en gammal landsfader som majoriteten föredrog framför civila, ofta korrupta politiker. Hans främsta opponenter accepterade prestigefyllda reträttplatser som talman i Nationalförsamlingen och borgmästare i Cotonou, en sorts fredlig maktbalans.

I Benin, som utmärkt sig som demokratiskt föredöme med flera maktskiften sedan början av 1990-talet, omvaldes med stor majoritet den sittande presidenten Patrice Talon konstitutionsenligt för en andra mandatperiod i det val som genomfördes den 11:e april 2021, medan den verkliga oppositionen bojkottade valet. Patrice Talon blev bekvämt omvald med 86 procent av rösterna redan i första omgången vid presidentvalet mot två närmast okända kandidater. Konstitutionsdomstolen hade bara godkänt tre kandidater, varav två, var den före detta ministern Alassane Soumanou från stödpartiet Force Cauris pour un Benin Emergent FCBE, och den andre en utbrytare från ett oppositionsparti Corentin Kohoué. Valobservatörer från Västafrikanska regionala orgnaisationen ECOWAS och internationella francophona organisationen OIF noterade ett lågt valdeltagande, vilket senare bekräftades av den nationella Valkommissionen. Totalt låg det på 50,17 procent.

Västafrikas Kagame
Vem är då Patrice Talon, mannen som styrt Benin de senaste fem åren? Affärsmannen Patrice Talon, idag 62 år, har byggt sin förmögenhet på uppköp, förädling och försäljning av bomull. Han är den 15:e rikaste afrikanen enligt Forbes klassificering med över 400 miljoner USD i tillgångar (2015). Sedan han blev vald 2016 har han lovat samma framgång för landet Benin. Fem år senare är ekonomin imponerande med en tillväxt på över fem procent per år. Även under pandemiåret 2020 har Benin som ett av få länder i världen lyckats upprätthålla en positiv tillväxt med 2,3 procent, enligt Afrikanska utvecklingsbanken ADB. Problemet är att befolkningen, som till stor del är beroende av den informella ekonomin, gynnats mycket litet. Vissa bedömare jämför Talon med Paul Kagame i Rwanda, som fått erkännande för sina stora strukturella reformer, men samtidigt håller den politiska oppositionen i ett järngrepp.

Demonstrationer inför presidentvalet mot ett uppgjort val ledde till en dödad och flera skadade. Oppositionen anklagade Talon för att ha ordnat val anpassat för honom genom att ha ändrat vallagen 2019 med syfte att få fullständig kontroll över Nationalförsamlingen och utesluta deltagande av den verkliga oppositionen. Avsikten, enligt regeringen, var tvärtom att minska det stora antalet politiska partier och oseriösa kandidater. Benin räknade 278(!) partier eller politiska allianser, 15 gånger flera än grannlandet Togo och skulle i förhållande till befolkningen på 11,5 miljoner, platsa i Guinness rekordbok. Endast 120 medlemmar behövdes för att bilda ett parti och endast ett fåtal för att hålla kongress. 50 av partierna var representerade i Nationalförsamlingen med 83 mandat, vilket gjorde beslutsfattandet extra omständigt.

Vissa oppsitionskandidater var dömda för ekonomiska brott och andra var i exil. Presidentens största rival från valet 2016, Sebastian Ajavon, också han en affärsman som blivit rik, men på import av kycklingar, har ställts inför rätta för ekonomiska brott enligt en ny lagstiftning och befinner på flykt i Frankrike, där han nyligen beviljats politisk asyl. En åklagare från den nya Domstolen för ekonomiska brott, som idag befinner sig i exil, har erkänt politiska instruktioner i domstolens arbete. En annan presidentkandidat, Lionel Zinsou, fick inte delta då han skulle ha överskridit sin kampanjbudget i förra valet 2016. Andra kandidater blev inte godkända sedan de inte lyckats få tillräckligt många borgmästare, eller riksdagsledamöter, att stödja deras kandidatur. Detta i sin tur berodde på att deras partier bojkottade valet 2019 till Nationalförsamlingen (bara 27 procent deltagande, lägst i Benins demokratiska historia) och därför inte hade några valda att få stöd av.

Forskaren vid Science Po i Paris, den fransk-beninska jounalisten Francis Kpatindé, säger att politisk våld är nytt i Benin, ett land som länge nämnts som ett gott exempel på fredliga maktskiften. Han säger att Benin fram till för fem år sedan klassades högt av Amnesty International och Reportrar utan gränser för landets respekt för lagliga institutioner och mänskliga rättigheter, men att Benin nu hamnat i ”det röda fältet”. Att Benin de senaste åren under Patrice Talon gått mot ett mer autoritärt styre visas också av Freedom House som förra året sänkte Benin i sin världsomfattande klassificering, från ”fritt” till ”delvis fritt”.

Osäker framtid
När Patrice Talon blev vald till president första gången 2016 lovade han att bara stanna en mandatperiod på fem år i statens tjänst. Men när valet närmade sig ändrade han sig och den före detta affärsmannen och ”bomullskungen” ville gärna fortsätta en andra konstitutionellt riktig valperiod. Inget säger att Talon efter ett andra mandat bestämmer sig för att stanna vid makten. Men med alla 83 ledamöter i Nationalförsamlingen i sin favör behöver han inte ens en folkomröstning för att ända konstitutionen, menar Francis Kpatindé. Till det kan läggas att Benin hotas av jihadism terrorism i Sahel. Utan nationell enhet och politiskt lugn inom en demokratisk ram, tror han att vad som helst kan hända. Ett varnande exempel är från 2019 då två franska turister tillfångatogs i Pendjari nationalpark på gränsen till Burkina Faso, vilket visar att Benin med tillgång till havet, kan bli ett framtida mål för terrorister.

Hans Eriksson
Utvecklingsekonom som bland annat arbetat med landsbygdsutveckling tre år i Benin.

Fakta: Flera val i Afrika

Flera mer eller mindre demokratiska presidentval har redan hållits i Västafrika under 2021 i Afrika, inte minst i fransktalande länder. Presidenter som Alassane Ouattera i Cote d’Ivoire, Alpha Kondé i Guinea-Conakry, Denis Sassou-Nguesso i Congo Brazzaville, Idriss Deby i Tchad, som alla haft makten i många år, har återvalts efter att oppositionen ofta förtryckts, uteslutits eller att konstitutionen ändrats. 

I Sahel-länderna Burkina Faso och Niger, två av de fattigaste i världen, har val kunnat hållas, även om det blev inställt i vissa regioner på grund av hot från jihadistgrupper. I Niger vann oppositionskandidaten Muhamed Bazoum över sittande president Mahamadou Issouffou. Trots att vissa protester mot röskfusk rapporterats accepterade förloraren resultatet. I Burkina Faso omvaldes i första omgången Roch Marc Christian Kaboré i november 2020 för en andra mandatperiod där alla oppositionskandidater deltog.