I mars beslutade EU-parlamentet att EU ska ta fram en ny lag om obligatoriska krav på företag att respektera mänskliga rättigheter. Ett lagförslag från kommissionen kan komma redan i juni. Samtidigt kräver Transparency International att lagen även bör inkludera korruptionsfrågor.
I mars beslutade EU-parlamentet att EU ska ta fram en ny lag om obligatoriska krav på företag att respektera mänskliga rättigheter och miljön, så kallad due diligence. Kommissionen har nu fått i uppdrag att ta fram ett utkast som kan bli klart redan i juni. Kommissionen har övervägt lagstiftning sedan 2011 avseende CSR (Corporate Social Responsibility, företagens samhällsansvar). Nu måste lagstiftningen på detta område i olika EU-länder harmoniseras, särskilt sedan EU:s så kallade Green Deal antagits.
Läs också: Företagen måste stärka sin kompetens
I en rapport framhåller Transparency International (TI) att pandemin visat att motståndskraftiga globala värdekedjor är centralt för företag och den ekonomiska återhämtningen i framtiden. Korruption är roten till miljöförstörelse och övergrepp när det gäller mänskliga rättigheter. Genom att inkludera antikorruptionsåtgärder i detta initiativ kan EU harmonisera lagstiftningen på korruptionsområdet för de 27 medlemsstaterna, menar organisationen. I dagsläget har endast Frankrike, Tyskland och Italien legala krav på större företag att förebygga och upptäcka korruption, vilket leder till en snedvridning av EU:s inre marknad. TI uppmanar nu EU-kommissionen att ta fasta på parlamentets förslag avseende korruption, vilket säger att tvingande regler ska införas för företag att identifiera och avhjälpa praktiker som kränker mänskliga rättigheter, miljön (t ex bidrar till klimatförändringar eller avskogning) och god förvaltning (såsom korruption och mutor).
Sverige var nummer sex i världen med att anta en nationell handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter 2015 (idag är det en plattform) och landet är den största uppbackaren av Global Reporting Initiative, som är en internationell organisation som hjälper företag, länder och organisationer att förstå vilken effekt deras agerande har på mänskliga rättigheter, miljö och korruption. Idag har 16 EU-stater nationella handlingsplaner och ny lagstiftning skulle få fler länder och företag att gå med.
I arbetet med handlingsplanen och den föreslagna EU-lagstiftningen har Sverige en referensgrupp som inkorporerar civilsamhället, fackföreningar och näringslivet, samt en tvärministeriell arbetsgrupp. På ett webbinarium med titeln ”EUs Directive on Human Rights Due Diligence: “The Momentum for mHRDD in the EU” och organiserat av Raoul Wallenberg-institutet diskuterades förslaget och processen.
Facket måste inkluderas
Under webbinariet framhölls bland annat att direktivet bör leda till utökat handlingsutrymme för intressenterna och att så kallade institutionella kunder borde ha inkluderats i direktivet. Institutionella kunder är ett begrepp inom finansvärlden som används för att skilja privatkunder och företagskunder från andra finansinstitut. Hittills har transparens definierats av företagen själva, vilket är otillräckligt eftersom alla intressenter har rätt att vara med och definiera detta viktiga begrepp. Skyldighetsbärare, inklusive stater och företag, måste definieras. Arbetare, fackförbund och deras representanter behöver också inkluderas i formella beslutsprocesser, vilket idag inte är fallet i många länder. Intressenterna måste få tillgång till information som gör att de kan utöva sina rättigheter. Kompensationsprocesser för intressenterna i de fall fel har begåtts är centralt. Och verkställighetskapacitet, att lagstiftningen kan implementeras, är ytterst viktigt.
FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter från 2011 är vägledande. Dessa anger att företag har en skyldighet att agera i linje med internationell rätt och direktivet är ett led i att åstadkomma lika villkor och jämna spelregler för företagen. Harmonisering av lagar skapar gemensamma förväntningar avseende arbetssätt ökar också företagens effektivitet menar många, gör frivilliga åtaganden mer robusta och ökar förtroendet.
UD:s representant, Cecilia Ekholm, påpekade att obligatorisk tillbörlig aktsamhet är av hjälp, eftersom det kan hänvisas till i konfliktsituationer mellan lokal lagstiftning och internationell rätt. Publiken noterade det faktum att offentlig upphandling inte återfinns i direktivet. Enligt Cecilia Ekholm tog det tre år att implementera EU:s konfliktmineralförordning och det här direktivet kan komma att ta ännu längre tid att transponera till nationell lag, eftersom det är ett direktiv och inte en förordning och direktiv tar längre tid att omvandla till nationell rätt.
Tomas Nordberg
