Palestinska familjer på Västbanken utsätts ofta för brutala nattliga räder av israelisk militär. Det framgår av en rapport från tre tunga israeliska människorättsorganisationer. Enligt den israeliska armén är det en nödvändig jakt på terrorister. Men rapportförfattarna menar att det handlar om systematiskt övervåld som kan liknas vid apartheid.
– Världssamfundet måste agera för att skydda civilbefolkningen, anser Joakim Wohlfei på Diakonia som läst rapporten.
Det är inte enbart Israels ovilja att bistå Palestina med covid 19-vaccin som väckt debatt bland israeliska människorättsorganisationer och andra humanitära organisationer i regionen den senaste tiden. En rapport som publicerades i november förra året om de återkommande israeliska räderna i palestinska hem på den ockuperade Västbanken har återigen väckt frågan om vilka former av militära ingripanden som är rimliga och tillåtna. Rapporten, A Life Exposed: Military Invasions of Palestinian Homes in the West Bank, bygger på intervjuer med nära 190 palestinier som varit med om att få sina hem invaderade och 45 israeliska soldater som deltagit i sådana räder. Bakom den står de israeliska människorättsorganisationerna Physicians for Human Rights, Breaking the Silence och Yesh Din.
Physicians for Human Rights fick år 2010 det så kallade alternativa Nobelpriset som delas ut av den svenskbaserade organisationen Right Livelihood för ”sin outtröttliga kamp för allas rätt till hälsa i Israel och Palestina”. Breaking the Silence samlar unga israeler som under den obligatoriska militärtjänstgöringen – tre år för män och nära två år för kvinnor – deltagit i ingrepp mot palestinier och som öppet vill vittna om att militären ofta använder för mycket våld och bryter mot internationella humanitära lagar. Yesh Din arbetar bland annat med att försvara palestiniers legala rättigheter gentemot bosättare.
Räder varje natt
Den israeliska militären genomför räder mot omkring 200 palestinska hem på Västbanken varje månad. Det innebär nära sju räder varje natt, året om. Enligt Israel är skälet till de här oannonserade ingripandena att man få tag på personer som misstänks för brott, framför allt terrorister. Men rapportförfattarna menar att intrången nattetid hos palestinska familjer ofta handlar om rena trakasserier och att militären använder kraftigt övervåld även vid mindre brott eller vaga misstankar. Det är inte ovanligt att man söker efter tonåriga pojkar som kastat sten mot israeliska militärer eller israeliska anläggningar på palestinsk mark, eller enbart har en misstanke om att någon i familjen gjort en liknande handling. Ibland har man inget annat skäl än att soldaterna vill göra en räd, enligt en israelisk soldat som citeras i rapporten:
”När man gör en sökning i en palestiniers hem så behöver man inte ett domstolsbeslut. Det räcker med att man vill göra det och sedan gör man det. […] Om du är palestinier och bor i Hebron, då kommer jag in i ditt hus när jag känner för det och letar efter vad jag vill, och jag kan vända upp och ner på ditt hus om jag vill det.”
Oavsett graden av misstanke är det oftast grupper om tio eller fler fullt utrustade soldater som genomför räderna – det gäller för hela 74 procent av de redovisade fallen. Nära nio av tio ingrepp, 88 procent, genomfördes mellan midnatt och 05.00 på morgonen då familjerna låg och sov.
De palestinska familjerna har samstämmiga berättelser om räderna. De vaknade av att en stor grupp tungt beväpnade soldaterna bankade på ytterdörren och ropade. Om soldaterna inte blev insläppta omgående bröt de sönder dörren och trängde sig in. De gick från rum till rum och väckte upp alla familjemedlemmar, även små barn, och förde dem till ett rum där de bevakades av soldater med skjutvapen. I en del fall hölls barn och föräldrar i olika rum medan hemmet genomsöktes. Många räder innebar sönderslagna ytterdörrar, möbler och annan inredning, likaså att datorer, handlingar och föremål förstördes eller togs i beslag.
Familjerna beskriver de nattliga stormningarna en ren skräckupplevelse och att många familjemedlemmar fick långvariga problem med stressyndrom eller annan psykisk ohälsa. Barnen var särskilt utsatta.
”Min treåriga dotter, B., sov i främre rummet med sin bror, M. som är åtta år. M. vaknade av att en av de kvinnliga soldaterna grep honom i skjortkragen, drog i honom och ropade, ”stå upp, stå upp … Vi var för rädda för att prata eller be om att gå på toaletten. Barnen varken grät eller skrek, de var i ett tillstånd av chock och rädsla. (Ett vittnesmål ur rapporten)
”Min treåriga dotter, B., sov i främre rummet med sin bror, M. som är åtta år. M. vaknade av att en av de kvinnliga soldaterna grep honom i skjortkragen, drog i honom och ropade, ”stå upp, stå upp …
För den israeliska militären är det direkta resultatet av de nattliga räderna ofta magert. Många avslutas utan att någon grips eller åtalas. Men genom att regelmässigt söka igenom palestinska hem kan militären kartlägga eventuella nätverk och samla information om möjliga aktioner eller protester. Det handlar också om att varna och skrämma de palestinska invånarna så att de inte gör motstånd mot den israeliska ockupationsmakten menar rapportförfattarna, som är starkt kritiska mot hur militären agerar. De anser att det handlar om systematisk diskrimineringen av palestinier som kan liknas vid apartheid.
”Förbudet mot diskriminering är en grundläggande princip i både internationell och israelisk rätt. Förekomsten av två separata rättssystem på Västbanken medför en uppenbar diskriminering på nationell-etnisk grund mellan de två befolkningar som bor i samma territorium och lyder under samma lagar”, står det bland annat.….”Dessutom kan närvaron av två olika rättssystem och den systemiska diskriminering som det innebär jämställas med apartheid.”(Orginaltext: can also be identified with the crime of apartheid.)
Man skriver vidare att …”…. det dubbla rättssystemet är inte en fristående tvivelaktig praxis, utan en av många metoder som syftar till att upprätta och upprätthålla en regim med israelisk dominans och förtryck av palestinier”.
De tre organisationer som tagit fram rapporten arbetar nu med att sprida den till politiker, mänskliga rättighets-organisationer och media både i och utanför Israel, berättar Dana Ross som arbetar för Physicians for Human Rights I Israel .
– I rapporten presenterar vi tydliga fakta om de räder som israelisk militär genomför mot palestinska hem. Eftersom de genomförs nattetid har inte omfattningen av de här räderna varit allmänt känd, inte heller hur de går till eller vilka fysiska och psykiska skador som blir följden. Därför är rapporten så viktig, att vi kan visa på brott mot internationella humanitära lagar.
I Israel har rapporten inte fått särskilt stor uppmärksamhet, till viss del beroende på att den kom just när covid härjade som värst i landet och pandemirapporteringen dränkte de flesta andra nyheter, säger Dana Ross. Generellt har den dominerande högerpressen som väntat varit skeptisk till slutsatserna om övervåld av israelisk militär, medan vänstermedia som Haaretz anser att uppgifterna måste tas på största allvar.
Sverige är ett av de länder där rapportförfattarna arbetat aktivt för att sprida kunskap om rapporten genom samtal med riksdagsledamöter och andra politiker samt olika organisationer. Liknande lanseringar har också skett i bland annat Frankrike och USA, samt inför EU i Bryssel.
– Vi vill att beslutsfattare ska förstå att dessa övergrepp faktiskt pågår, och att de agerar för att få slut på dem. Till exempel genom att ta upp frågan sina israeliska motparter och våga föra fram kritik, betonar Dana Ross.
Att Internationella brottmålsdomstolen ICC nu ska granska eventuella krigsbrott från både Israel och Hamas är också viktigt, understryker hon. Det innebär att hela frågan om ockupationen och det våld den utlöser kommer upp på bordet.
Alarmerande uppgifter
Joakim Wohlfeil är sakkunnig på väpnade konflikter på biståndsorganisationen Diakonia. Han menar att uppgifterna i rapporten är alarmerande och måste leda till reaktioner från världssamfundet:
– Det finns skäl att husrannsakan omges av mycket strikta regler i alla demokratiska samhällen, just för det anses vara ett så stort ingrepp i den privata integriteten. Den tillämpning vi ser mot palestinier från israelisk militär står tydlig kontrast till både folkrätten och civilrätt säger han och fortsätter:
– Den internationella rätten föreskriver tydligt att civilbefolkningen på ockuperat territorium skall skyddas, och så allvarliga ingrepp i civilas privatliv som dessa räder kräver omedelbara militära eller säkerhetsmässiga behov. Men enligt soldaternas egna vittnesmål saknas regelmässigt de lagliga motiv som skulle krävas för de här åtgärderna, och det är ännu otydligare varför räderna så ofta innebär vandalisering och trakasserier.
Agneta Carleson
|
Uppläsning av artikel
|
