DEBATT. Pandemin har inneburit en katastrof för kultursektorn i många länder. Samtidigt är kulturen en förutsättning för en demokratisk och inkluderande samhällsutveckling. Därför måste vi agera för att undvika att kulturskapares utsatthet blir ännu större än innan pandemin.
Det skriver Anna-Karin Johansson, generalsekreterare för Svenska Unescorådet i denna debattartikel.
Kultursektorn är i kris. En rapport som presenterades till FN:s råd för mänskliga rättigheter i början av mars visar att de som arbetar med hantverk i Chile har förlorat en tredjedel av sin inkomst och att 140 000 kulturarbetare i Ecuador hade påverkats negativt av pandemi redan i juni 2020. Samtidigt beräknas filmindustrin världen över förlora 160 miljarder dollar under de kommande fem åren samt tio miljoner jobb, bara under 2020. Vid ett tillfälle var hela 90 procent av världens museer stängda och Unesco, FN:s organ för kultur, utbildning och vetenskap, befarar att var tionde museum aldrig kommer att öppna igen. Utöver detta finns dessutom rapporter om att regimer har utnyttjat pandemin för att begränsa konstnärers och artisters yttrandefrihet.
Kulturarbetare var dessutom extra sårbara redan innan pandemin. De är ofta frilansare, har korta anställningskontrakt och osäker inkomst. Pandemin har i mycket förstärkt redan förekommande problem, däribland att det kan vara svårt för nya aktörer att etablera sig digitalt och internationellt. Det är alltså ingen överdrift att säga att pandemin inneburit en katastrof för kultursektorn i många länder.
En kultursektor i kris innebär en kris för samhället. Sektorn driver ekonomin framåt och är en viktig inkomstkälla, framför allt för unga och kvinnor. Men kultursektorns bidrag till samhällsutvecklingen är mer långtgående än så. Kulturskapare möjliggör dialog och förståelse kring viktiga samhällsfrågor och genom sitt skapande förmedlar de mening, identitet och gemenskap –något som är särskilt viktigt i en kris. I en tid av isolering är de broar som kulturen skapar helt ovärderliga.
Ett demokratiskt samhälle är dessutom omöjligt att bygga upp och bibehålla utan starka, mångfacetterade och oberoende kulturaktörer. Forskning har visat att kultur har betydelse för inlärning, hälsa och välbefinnande.
Vi måste alltså värna om kulturen, inte bara för kulturens skull utan för att den är en förutsättning för en demokratisk och inkluderande samhällsutveckling. Samtidigt konstaterar Unesco att statligt stöd till sektorn i många fall uteblir, framför allt i länder med svaga ekonomier. Därför har Unesco sammanställt information om hur länder kan minska pandemins påverkan på kultursektorn i rapporten Culture in crisis. Rapporten bygger på samtal med mer än 1000 kulturarbetare i 110 länder, samt på en digital konsultation med 130 kultur-, eller vice-kulturministrar.
I sin rapport lyfter Unesco en rad åtgärder som krävs för att stärka sektorn. Det rör sig om både stöd till enskilda kulturutövare, så som permitteringsstöd eller stöd för kompetensutveckling, och stöd till sektorn, så som ersättningar för uteblivna möjligheter att bedriva verksamhet, fördelaktiga lån eller skattelättnader.
Den här typen av åtgärder är dock främst kortsiktiga och syftar till att överbrygga omedelbara ekonomiska problem. För att minska sektorns sårbarhet på lång sikt ger därför Unesco också förslag på insatser som kan bemöta strukturella problem, inklusive svårigheterna för små aktörer att etablera sig. Här föreslår Unesco stödåtgärder som riktade fortbildningstillfällen, hjälp med affärsplaner, samt stöd för digitalisering eller internationell lansering. Syftet med detta är att säkerställa en livskraftig och bred sektor, där det finns utrymme för en mångfald av kulturella uttryck.
2021 är utnämnt av FN till att det internationella året för kreativ ekonomi för hållbar utveckling. Nu måste vi agera för att undvika att kultursektorns kris istället fortplantar sig in i framtiden och kulturskapares utsatthet blir ännu större än innan pandemin. Detta kräver genomtänkta och omfattande åtgärder både under och efter pandemin – på global nivå.
Anna-Karin Johansson
Generalsekreterare, Svenska Unescorådet
|
Uppläsning av artikel
|
