DEBATT. För många i Europa är Churchill en hjälte. Men under sin tid som premiärminister lät Churchill fyra miljoner indier dö av svält. De senaste åren har allt fler dokument kommit fram som visar på Churchills planer för hur de ”bestialiska indierna” skulle utrotas. Churchill var helt enkelt ett monster av Adolf Hitlers och Saddam Husseins nivå, skriver Parul Sharma.
Den Bengaliska svälten från perioden 1943-1944 måste rankas som den största katastrofen på subkontinenten Indien. Över fyra miljoner indier dog på grund av en ”konstgjord” hungersnöd som taktiskt utformades av den brittiska regeringen. Ändå omnämns detta bara i förbigående i indiska historieböcker. Och i Europa uppmärksammas det över huvud taget inte. De senaste tio åren har indiska forskare granskat hårresande dokument som handlar om det brittiska våldet mot subkontinentens medborgare, vilket gjort att ny kunskap kommit fram.
Under Andra världskriget tog det Adolf Hitler och hans nazister tolv år att mörda sex miljoner judar. Den brittiska förtryckarmakten lyckades döda över fyra miljoner indier under drygt ett år, med sin premiärminister Winston Churchill som tydligt författat upplägget och manuskriptet för hur de ”bestialiska indierna” skulle utrotas.
Bengalen hade en riklig skörd 1942, men britterna med Churchills ledarskap började avleda stora mängder mat och spannmål från Indien till Storbritannien, vilket bidrog till en massiv matbrist i de områden som utgör dagens Västbengalen, Odisha, Bihar och Bangladesh. Författaren Madhusree Mukerjee har följt några av de överlevande och målar upp en skrämmande bild av effekterna av svält och umbäranden. I boken Churchill’s Secret War skriver hon:
”Föräldrar dumpade sina svältande barn i floder och brunnar. Många tog sitt liv genom att kasta sig framför tåg. Svältande människor bad för stärkelserika vatten där exempelvis ris hade kokats. Barnen åt blad och vinrankor.” Hundar och schakaler festade på högar av döda kroppar i Bengaliska byar.”
Churchill kunde ha förhindrat hungersnöden men ville inte det. Även ett par transporter av livsmedel spannmål skulle ha hjälpt, men den brittiska premiärministern vände benhårt ner överklaganden hans egen statssekreterare för Indien och kontakterna med USA. Churchill var helt obeveklig i att avleda livsmedel till de brittiska trupperna. Hans motivering var delvis följande: ”den svält som bengalerna drabbats av var mindre allvarligt än de krigen han förde”, en känsla som statssekreterare för Indien och Burma, Leopold Amery bekräftade. Amery fördömde Churchills ”Hitler-liknande attityd”. Amery och dåvarande vicekungen Archibald Wavell bönföll Churchill att släppa livsmedelslager för Indiens folk, men på detta svarade Churchill med ett telegram vars innebörd var ungefär: ”Varför har Gandhi inte dött ännu?”
Churchills ursäkt för den indiska svältdöden, som nu stöttas bestämt av hans familj och supportrar var att Storbritannien inte kunde avvara sina fartyg för att transportera förnödenheter. Författaren Mukerjee har dock grävt fram dokument som utmanar hans påstående. Hon citerar officiella uppgifter som avslöjar fartyg som transporterar spannmål från Australien och hur dessa åker förbi Indien på väg till Medelhavet. Archibald Wavell informerade London om svälten med följande text ” detta var en av de största katastrofer som har drabbat alla människor under brittiskt styre”.
Churchills avsky mot indier och Mahatma Gandhi har länge dokumenterats – även om västvärlden systematiskt blundat för dessa dokument. Vid ett krigskabinettsmöte, konstaterade den brittiske premiärministern att indierna skall skylla sig själva för ”sin” svält och att ”indier föder som kaniner”. Hans inställning till indierna kan sammanfattas enligt Amery: ”Jag hatar indier. De är ett djuriskt folk med en djurisk religion. Vid ett annat tillfälle, insisterade han att de var” det mest bestialiska människor i världen nästintill tyskarna ”.
Mukerjee skriver vidare i en artikel: ”Churchill ansåg vete som ett alltför dyrbart livsmedel för att dela ut det till icke-vita, än mindre på motsträviga individer som krävde självständighet från det brittiska imperiet. Han föredrog att lagra spannmål för att föda européerna efter kriget var över. ”Hitler, å sin sida, lär ha beundrat britternas agerande i Indien. 1937, alltså innan kriget bröt ut, berättade han för den brittiska utrikesministern Lord Halifax att hans favoritfilm var Lives of a Bengal Lacer, en amerikansk film som romantiserar det brittiska imperiet i Indien eftersom den visar ”hur en handfull britter kunde hålla en hel kontinent i träldom. Det är så en överlägsen ras måste agera.”
Ingen ursäkt, ingen sanning räcker från Storbritanniens sida för att kompensera Indien för 250 år av förnedring och rasism som indierna utsattes för. Det jag vill är att Västeuropa ska sluta prata om Churchill som en fredens och demokratins bärare. Han var ett monster av Adolf Hitlers och Saddam Husseins nivå. Låt oss prata om detta monster nu! Västeuropa kan inte fortsätta spackla över sina monster i all evighet. Fyra miljoner indier dog på beställning.
Parul Sharma
Människorättsjurist och författare
