Väl fungerande sociala trygghetssystem är avgörande för att möta covidkrisens effekter. I låg- och medelinkomstländer kan tillgången till sjukvård och akuta covidbidrag innebära att ekonomiska kriser inte utvecklas till humanitära katastrofer. För att stärka och samordna omvärldens stöd bör Sverige därför ställa sig bakom initiativet om att inrätta en Global fond för social trygghet. Det skriver Act Svenska kyrkan i rapporten ”Social trygghet för alla – nyckel i covidkrisen”.
Coronaåret 2020 har visat oss alla hur viktigt det är att ha tillgång till allmän sjukvård och annan social trygghet. Att social trygghet stärker både individens och hela samhällets förmåga att hantera krisen. Smittspridningen minskar när vi har tillgång till testning, sjukvård och sjukpenning som gör att vi har råd att stanna hemma när vi är sjuka. När nedstängningar gör att formella och informella jobb försvinner bidrar arbetslöshetsförsäkring och olika stöd till att upprätthålla vår grundläggande försörjning.
Social trygghet är viktig i hela världen, inte bara i Sverige. Men i de flesta andra länder står så mycket mer på spel. Ohälsan ökar när vaccinationer och annan förebyggande vård trängs undan, och cirka 100 miljoner människor tros falla tillbaka i extrem fattigdom. Antalet människor i behov av humanitärt stöd förväntas dubblas under året, från en redan rekordhög nivå. I låg- och medelinkomstländer kan tillgången till social trygghet – som allmän sjukvård, sociala stöd, pensioner och akuta covidbidrag – innebära att ekonomiska kriser inte utvecklas till humanitära katastrofer. Samtidigt kan efterfrågan i ekonomin hållas uppe.
Under året har över 200 länder infört nya sociala åtgärder i snabbt tempo, och utvidgat befintliga. Det handlar om kontanta bidrag, matbistånd och avgiftslättnader, men också olika typer av socialförsäkringar och arbetsmarknadsåtgärder. De nya eller utökade kontantstöden beräknas omfatta mer än 1,3 miljarder människor. Om man även räknar in matbistånd så omfattas cirka två miljarder människor. Detta är en mycket positiv utveckling, som till stor del har gått under radarn.
Stöden är emellertid mycket ojämnt fördelade. I höginkomstländer omfattas de flesta invånarna, medan mindre än 10 procent av befolkningarna får del av stöden i låginkomstländerna. Medan höginkomstländer i genomsnitt satsar 6 000 kronor per invånare är motsvarande siffra i låginkomstländer 35 kronor.
Det finns också praktiska svårigheter med att införa de nya åtgärderna snabbt och effektivt. De flesta åtgärder är tillfälliga och utesluter en stor del av dem som behöver hjälp. Dels utesluts människor som befunnit sig ovanför fattigdomsgränsen, men som har osäkra eller informella anställningar, och i covidkrisen är i akut behov av stöd. Dels är träffsäkerheten i de urvalsmetoder som används ofta så dålig att man missar en stor del av de redan från början mest utsatta människorna.
Länderna behöver bygga upp sociala trygghetssystem som omfattar hela befolkningen, också den så kallade ”missing middle” som i hög grad utesluts idag. Det är något som alla länder har åtagit sig att göra, både i Agenda 2030 och ILO:s rekommendation 202 om nationellt, socialt grundskydd. Denna miniminivå av social trygghet omfattar tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård, samt grundläggande inkomsttrygghet för barn och äldre, samt för människor i arbetsför ålder som inte kan tjäna sitt uppehälle på grund av till exempel funktionsnedsättning eller sjukdom.
Socialt grundskydd skulle för utvecklingsländerna som helhet kosta motsvarande knappt fyra procent av ländernas samlade BNI. För de fattigaste länderna uppskattas kostnaden till närmare 16 procent av BNI.
Kostnaden kan tyckas stor, och i kronor uppgår den totalt till hela 10 000 miljarder per år. Men en rad studier visar att ett socialt grundskydd är fullt möjligt att genomföra, bara den politiska viljan finns. Länder som Nepal och Bolivia har också visat att det är fullt möjligt att införa allmänna pensioner, om än gradvis. Kenya införde nyligen allmän pension och planerar nu för ett allmänt barnbidrag. De här länderna har förstått att generell social trygghet inte bara minskar fattigdom på ett sätt som inte lämnar någon utanför. Det är också en investering i befolkningens hälsa och utbildning – och därmed hela landets ekonomiska utveckling.
Ländernas eget ansvar för att införa och finansiera social trygghet är avgörande. Men omvärlden kan och bör hjälpa till. Sida gör detta redan idag. Det är bra, men kan bli bättre genom en tydligare inriktning på generella program för alla i människors mest utsatta livsfaser, i linje med minimistandarden för socialt grundskydd.
Det internationella samfundets stöd för social trygghet behöver både stärkas och samordnas bättre. Därför har Act Svenska kyrkan tillsammans med hundratals andra organisationer och nätverk ställt sig bakom ett förslag till att inrätta en Global fond för social trygghet.
Frankrike och FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och extrem fattigdom förespråkar också en global fond. Sverige bör ställa sig bakom initiativet. Det kan göra stor skillnad, vårt land åtnjuter stort förtroende internationellt, både för vår biståndspolitik och för vår långa traditionell av generell social trygghet.
Gunnel Axelsson Nycander
Policyrådgivare social trygghet och författare till rapporten, Act Svenska kyrkan
Eva Ekelund
Policychef , Act Svenska kyrkan
Fakta
Rapporten ”Social trygghet för alla – nyckel i covidkrisen”från Act Svenska kyrkan visar att väl fungerande sociala trygghetssystem är avgörande för att möta covidkrisens effekter. Det är också mer kostsamt att avstå än att införa sådant som kontanta bidrag, socialförsäkringar och arbetsmarknadsåtgärder.
