I avsnitt 38 av Global Podd intervjuas utrikesminister Ann Linde. Hon är självkritisk till hur Sverige agerat när det gäller Tanzania och efterlyser ett starkare engagemang för Belarus. Här följer en sammanfattning av intervjun.
Dialog och samtal är det centrala i diplomatin, men var går gränsen när vi inte längre kan ha en dialog, utan behöver ta till hårdare metoder som indraget bistånd? Under året har regeringen avslutat det statliga biståndet till Kambodja och till Belarus och samarbetet med statliga aktörer i Tanzania har minskat de senaste åren. Frågan är om det tagit för lång ti, dvilka en del kritiker menar. Var drar man gränsen för när vi måste bli tuffare och använda andra påtryckningar?
– Jag tror väldigt sällan på att släppa dialogen, för den tror jag så gott som alltid är vägen framåt. Däremot så måste man som i fallet Belarus, där utvecklingen varit förfärlig sedan den förfuskade valet, införa sanktioner. Nu tog det lång tid innan EU äntligen kunde samla sig till sanktioner. Den andra omgången sanktioner blev klar för en vecka sedan och omfattar både Lukasjenko och hans son, svarar Ann Linde. Sverige och Albanien som är tillträdande respektive lämnande ordförandeländer i den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har erbjudit sig att facilitera dialog mellan regimen och oppositionen i Belarus. Just nu finns inte någon sådan möjlighet, konstaterar Ann Linde som den 17/11 också själv träffade den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja. Men säger hon:
– Erbjudandet ligger kvar, inte minst för oppositionens skull.
Stoppat bistånd till staten
Efter att Global Bar Magazine avslöjat att 35 procent av det svenska biståndet gick till statliga aktörer i Belarus valde regeringen att avsluta denna del av samarbetet. Nu förs det diskussioner i EU för hur stödet till Covid-bekämpning i Belarus ska kunna läggas om så att det enbart går till icke-statliga aktörer.
Men om du ser tillbaka till de senaste årens politik med Belarus. Utifrån det vi vet idag, är det rimligt det vi gjorde då?
– Sanktioner är till för att ändra ett beteende. EU har ända sedan 2004 haft sanktioner mot Belarus och ökat dem när utvecklingen gått i fel riktning och minskat dem när det gått i positiv riktning. För fyra-fem år sedan lättades de när så gott som samtliga politiska fångar släpptes.
– Jag tror också att det hade varit bra med ett starkare engagemang för Belarus. Genom åren har det inte varit särskilt stort engagemang i Sverige. Det krävs människor som engagerar sig för demokratin och stöttar sina motsvarigheter, utan det är det svårare att få regeringar att engagera sig.
Naivt om Tanzania?
Ann Linde har, inte minst genom sin tidigare roll som internationell sekreterare på Socialdemokraterna, lång erfarenhet av kontakter med länderna i södra Afrika där bland annat Tanzania varit ett stort biståndsland och där situationen allt mer hårdnat de senaste åren, något som kulminerade med det omfattande våldet i samband med valet i november 2020.
Har vi varit naiva i vår relation med Tanzania och andra länder i Södra Afrika. Har vi trott dem om för mycket gott, helt enkelt?
– När det gäller Tanzania är vi väldigt besvikna på det som hänt. Utvecklingen är otroligt oroväckande och vi har varit bekymrade över den demokratiska utvecklingen ganska så länge. Det som skett nu i och med valet bekräftar den bilden. Nu antar Sverige en ny strategi för utvecklingssamarbetet och då stärker vi stödet till organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och demokrati.
– Om vi varit naiva eller inte? Ja, ibland har vi kanske varit det. Sverige har något som är väldigt bra och det är att vi inte har en egen agenda, vi ska låta länderna själva utvecklas. Vi kräver inte att de ska köpa våra varor för att få bistånd från oss. Och det gör att vi kanske, istället för att stödja regler mot korruption, att se till så att pengar går till det som pengar sagt till att det ska vara effektivt, att man kanske har varit lite för förstående och inte ställt tillräckligt hårda krav.
Hur borde EU agera, borde EU införa sanktioner mot Tanzanias ledning?
– Den oro som vi har delas av de flesta EU-länder, vi tycker det är viktigt att man koordinerar samarbetet inom EU och vi jobbar för att vi ska ha EU-gemensamma ansträngningar för att motverka utvecklingen. Sverige, har tagit initiativ i EU för ett uttalande där vi uttryckte stark oro över valen.
Du utesluter inte kan hända mer i EU när det gäller Tanzania framöver?
– Jag utesluter ingenting.
David Isaksson
