Jana Frolén som ursprungligen kommer från Belarus har precis återvänt från en intensiv vecka i sin gamla hemstad Hrodna. Här berättar hon om sina intryck och vad som får människor att fortsätta kämpa för demokrati och frihet.
Hur kändes det att komma tillbaka?
– Jag kommer från staden Hrodna som ligger nära Polen och Litauen och det har alltid varit en stad som varit progressiv, och därför hatad av presidenten. Nu när jag kommer tillbaka är det som att komma till en helt ny stad. Man kunde tydligt se och känna den kamp som pågår, också inom varje människa i Belarus, kampen mellan rädsla och solidaritet, rädsla och trötthet, men också rädsla och ilska när man bevittnar våldet. Hrodna är också en stad med stora kontraster, å ena sidan strejkande människor, å andra sidan reklambudskap om hur fantastiskt det är att leva i Belarus. För mig som också varit i Nordkorea blir det lite skrattretande, det är liksom samma slags vibbar. Samtidigt kan man varje dag läsa om människor som fått sparken, eller att vi fått en ny borgmästare som är mer lojal mot makten. Många i Hrodna har de senaste dagarna fått höra att de får sparken om de fortsätter protestera, och det gör nog att en del inte längre vågar.
– Sen är det oerhört intressant att se hur sociala medier fungerar och att det går att få fram så mycket information. Vi kan direkt följa strejkerna vid en viss fabrik, var demonstrationerna äger rum, eller hur många som gripits. Och så snart informationen sprids åker människor till fängelset för att finnas utanför.
Kände du dig inte rädd själv?
– Jag har tidigare suttit i förhör i både Moskva och Israel så jag har varit rädd tidigare, men det här är en annan sak. Det är på något sätt som om stoltheten och solidariteten är större än rädslan, rädslan är på något sätt kontrollerbar. Men när man ser de där unga killarna springa i grupp och slå människor med sina batonger, det är ingen vacker syn. Samtidigt gör det människor än mer arga och benägna att protestera.
Hur gör människor för att protestera?
– I takt med att våldet ökat blir folk blir mer och mer finurliga i sina metoder, En intressant sak är hur grupper på sociala medier uppmuntrar städer, fabriksarbetare och andra grupper att kämpa vidare: ”Vi är stolta över er ni är så coola!” kan människor i en annan del av Belarus skriva och på det sättet stärker man varandra. Ett annat är att använda sig av pandemin i strejkerna. Under strejkerna har massor med människor ringt till sjukhusen om att de är sjuka och har feber. På det sättet kan de strejka utan att riskera att få sparken. Man uppmuntrar också varandra att betala svarta löner, det finns appar som hjälper dig att undvika varor och tjänster som ägs av personer kopplad till regimen, och många låter bli att betala hyra så länge de kan utan att behöva riskera att bli vräkta.
Hur upplever du situationen i Belarus just nu? Kommer människor att orka hålla ut?
– Det tror jag, absolut! När man känner den iskalla känslan och själv bevittnar våldet så ökar det bara solidariteten. Det handlar om att gå ut och inte vara rädd, för man vet att det finns andra som är beredd att hjälpa till Det finns massor av volontärer som direkt beger sig till fängelset om någon grips. Och de som lämnar fängelset är än mer orädda. Det spelar också en roll vad människor utanför Belarus gör och om folk i landet känner att de få stöd.
Våldet har blivit mer brutalt, polisen angriper kvinnor och äldre, men utifrån det jag såg har jag svårt att tro att folk kommer att bli knäcka. Vi har ingenting att förlora. Mina föräldrars generation har aldrig gått på stan med en flagga och deltagit i protestaktioner, det är något helt nytt för dem!
Vad tycker du att människor här i Sverige ska göra för att stödja Belarus?
– Ni kan vara med i de fredliga demonstrationer som till exempel ordnas varje dag i gamla stan i Stockholm. Att ta bilder, sprida och dela nyheter är också viktigt och det betyder mycket för människor i Belarus att få uppmuntrande meddelande från Stockholm, Tokyo, London och andra städer. Och så kan man också bidra med pengar till de insamlingar som pågår för till exempel de som fängslats. Man kan också driva på för fler ekonomiska sanktioner mot dem som tillhör regimen. Sanktionerna mot apartheid-regimen i Sydafrika är ett jättebra exempel på hur man kan göra. Och så ska man göra allt för att stoppa ishockey-VM som 2021 är tänkt äga rum i Belarus. Och så kan du bli medlem i organisationen Östgruppen.
David Isaksson
Läs mer om den nyskriven pjäs om Belarus som du kan se på Dramaten Play.
Här kan du läsa mer om Östgruppen.
Här kan du stödja insamlingen till de som fängslats.
