Generellt är det få adopterade i världen som doktorerat och fram tills nyligen har adoptivföräldrar också helt dominerat adoptionsforskningen. Därför är det närmast unikt när University of Michigan Press nu ger ut en antologi där alla tre redaktörer själva är adopterade, skriver Tobias Hübinette som själv är en av bokens redaktörer.
Den vetenskapliga antologin “Adoption and multiculturalism” (University of Michigan Press 2020) består av ett antal bidrag med fokus på adoption över rasgränserna – så kallad transrasial adoption. I centrum för boken står diskussionen kring hur olika mångkulturalistiska ideologier påverkar adoptivfamiljer, adoptivföräldrar och adopterade i olika delar av västvärlden.
Det historiska och unika är inte att det är en akademisk antologi om adoption och adopterade, liksom om både adoptivföräldrar och förstaföräldrar, utan att den dels medvetet decentrerar USA till förmån för övriga västvärlden – den amerikanska dominansen inom adoptionsforskningen är närmast total – och dels därför att samtliga redaktörer själva är adopterade.
Det är därför fullständigt unikt att tre disputerade vuxna adopterade från olika delar av västvärlden ger ut en antologi tillsammans som innehåller akademiska texter inom det kritiska adoptionsforskningsfältet. Det må låta lite identitetspolitiskt och essentialistiskt, för det har väl ingen som helst betydelse vem som forskar om adoption? Eller också har det faktiskt betydelse. Black Lives Matter-rörelsen aktualiserat betydelsen av representation.
Det handlar dels om att adoptivföräldrar fram tills nyligen helt har dominerat adoptionsforskningen (självklart bidrar även flera forskare som är adoptivföräldrar med bidrag i antologin), och dels om att extremt få adopterade har överhuvudtaget doktorerat. Än färre av dem är dessutom aktiva forskare, samtidigt som en försvarlig andel av västvärldens forskare är adoptivföräldrar.
I Sverige har sammanlagt ett 30-tal adopterade en doktorsexamen, varav ett 15-tal idag är aktiva forskare inom högskolevärlden. Situationen är ungefär densamma i hela västvärlden. Varför västvärldens adopterade som grupp inte lyckas doktorera i någon större utsträckning, samtidigt som mängder av västerländska forskare är adoptivföräldrar är det dock ingen som vet, men det kan antagligen handla om den allmänna deklassering som drabbar adopterade som grupp – det vill säga generellt adopteras de av högutbildade, men de flesta adopterade blir sedan själva inte högutbildade. Nu har i alla fall tre av oss som har tagit oss igenom nålsögat och lyckats ge den första boken i sitt slag i världen.
Tobias Hübinette
Adoption and multiculturalism” (University of Michigan Press 2020)
Redaktörer: Jenny Heijun Wills, Indigo Willing och Tobias Hübinette.
