De senaste granskningarna av mångfalden inom de svenska biståndsorganisationerna kan lätt få en att tappa hoppet – men den förändring som skett i IM visar att det går att förändra inifrån. Det skriver Sanna Filipsson och Liinu Diaz Rämö, båda tidigare i styrelsen för IM i Stockholm.
Individuell Människohjälp, IM, är en av få organisationer som lyfts som ett gott exempel när det kommer till representation och mångfaldsarbete. Och visst har IM kommit en bit på vägen, det är vi som medlemmar och engagerade otroligt stolta över. En av de viktigaste aspekterna i detta förändringsarbete lyfts dock sällan fram i diskussionerna – vikten av medlemsdemokrati. Som många andra civilsamhällesorganisationer är IM en medlemsorganisation, vilket innebär att du som medlem har möjlighet att vara med och påverka hur organisationen ska arbeta och vilka frågor som ska drivas. Det är precis det som har tagit IM så här långt i sitt mångfaldsarbete.
Redan 2013 startades diskussionerna inom IM Stockholms styrelse, i dialog med det lokala kansliet, om hur vi kunde arbeta för att få en bättre representation och ökad mångfald, i volontärgrupperna i synnerhet och i IMs verksamhet generellt. Vi medlemmar och volontärer som drev verksamheter i syfte att skapa ömsesidiga möten mellan nyanlända och etablerade, kände ofta att vi pratade OM våra målgrupper, inte MED. Vi insåg att organisationen många gånger saknade perspektiv, infallsvinklar och kompetens då de flesta konstellationer vi befann oss i var homogena gällande etnicitet, klass och erfarenheter. Snart insåg vi att det här inte var ett Stockholmsfenomen, utan återkommande i organisationens alla led, från gräsrotsnivå till högst beslutande organ. Det var något som vi ville förändra.
Mötte internt motstånd
I dialog med lokalkontoret arbetade vi aktivt i alla volontärgrupper för att få fler deltagare att stanna kvar i föreningen och engagera sig. IM skulle vara en organisation där du börjar som deltagare i språkcaféet för att sedan bli volontär, medlem och någon gång även styrelseledamot. Kansliet i Stockholm arbetade hårt för att förankra detta arbetssätt i IMs Sverigeavdelning och så småningom blev det en vedertagen strategi. Som med allt förändringsarbete möttes vi av internt motstånd både från medlemmar och anställda, följt av kommentarer som fick oss att lyfta på ögonbrynen både två och tre gånger. Istället för att bli nedslagna gav motståndet oss mer kraft och energi att driva mångfaldsfrågan vidare.
2014 vann SD mark i riksdagsvalet. Rasismen normaliserades allt mer och personer med främlingsfientlig ideologi letade sig in på IMs aktiviteter runt om i landet. I organisationer som IM pratade vi om att aktiviteterna skulle vara öppna för alla, men faktum är att det i en organisation vars verksamhet utgår från ett rättighetsperspektiv inte finns utrymme för främlingsfientliga krafter. Rasism, främlingsfientlighet och diskriminering raserar allt vad trygga rum innebär – någonting som måste kunna garanteras alla som arbetar, deltar och engagerar sig i IM. Därför var vi tvungna att göra något.
Tack vare den täta kontakten med kansliet i Stockholm var vi medvetna om att det pågick aktiviteter för att utbilda och stärka de anställda i interkulturell förståelse, antirasism och normkritik, men vi saknade ett ställningstagande som genomsyrade hela verksamheten. Ett ställningstagande som gjorde att vi kunde neka vissa personer tillträde till våra aktiviteter. Så vi gjorde det man bör göra som medlem, utövade våra demokratiska rättigheter.
Stora förändringar
2016 var året för de stora förändringarna. Efter att ha arbetat intensivt på lokal nivå skrev vi i Stockholms styrelse två motioner till årsmötet, som vi idag kan konstatera har förändrat IM i grunden. Den första handlade om att IM skulle skriva in i sina stadgar att organisationen tar avstånd från rasistiska, fascistiska och antifeministiska personer och organisationer. Den andra handlade i korthet om att bredda representationen, öka kompetensen och medvetenheten i mångfaldsfrågor och antirasism från gräsrotsnivå till styrelse samt att sudda ut gränserna mellan volontär och deltagare. Inför årsmötet sökte vi i Stockholms styrelse aktivt upp andra lokalföreningar och frågade om de stod bakom oss i frågan. Samtidigt anordnade vi medlemsträffar där vi förankrade våra motioner innan årsmötet. Vid sidan av motionerna såg vi även till att nominera och rösta in personer med rätt kompetenser till både valberedning och styrelse för att vara säkra på att besluten togs på allvar.
En viktig komponent i detta är IMs otroligt starka och engagerade medlemsbas, där många aktivt deltar vid årsmötet, där vi samtidigt brottades med generationsklyftor, oförståelse och okunskap kring mångfald, representation, rasism, vithetsnorm, homogenitet mm. Vi mötte motstånd innan, under och efter årsmötet från andra medlemmar och även från anställda. Vi brann verkligen för de här frågorna och på något sätt lyckades vi driva igenom båda dessa motioner under årsmötet, vilket även fick medial uppmärksamhet som än idag understryker tyngden i dessa beslut.
Efter årsmötet befann vi oss i något slags euforiskt rus av att vi varit med och drivit igenom en historisk förändring i IM, men det var också där det viktigaste arbetet tog fart, att se till att motionerna genomfördes och efterlevdes. Visst var beslutet viktigt, men efterlevnaden är det som är svårt att få till. Det är här kompetenta, engagerade och drivande medarbetare, förtroendevalda och medlemmar har varit den största drivkraften att genomdriva förändring i praktiken. Det har definitivt inte varit en enkel resa, men det går att driva förändringar inifrån även om man ibland känner sig ensam och stundvis tappar suget.
Stark medlemsrörelse
Vi vet att IM inte hade varit där organisationen är idag om det inte hade varit för en stark medlemsrörelse och outtröttliga anställda stöttade de här besluten innan och efter de drivits igenom. Så till alla som brottas med liknande problem i sina organisationer vill vi säga att det är möjligt. Alliera er, arbeta tillsammans och våga stå upp för det ni tror på. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring.
Liinu Diaz Rämö, tidigare ordförande IM Stockholm.
Sanna Filipsson, tidigare styrelseledamot i IM Stockholm.
