Colombia: Krig mot droghandeln leder till nya övergrepp


Kvinnor från Awàfolket. Foto: Andrés Gomez.

Kampen mot droghandeln har lett till omfattande övergrepp i Colombia. Till de som drabbats hårdast hör AWÁ-folket i regionen Nariño vid Stillahavskusten, skriver Andres Gomez. Claudia Jimena Pai, som intervjuas i artikeln har nominerats till Mänskliga rättighetspriset i Colombia. Bakom priset står Diakonia, Act Svenska kyrkan och Sveriges ambassad.

Sverige stödjer Colombias regering att implementera fredsavtalet som tecknades 2016 och därmed kampen mot droghandeln. I enlighet med fredsavtalet kriminaliseras bruket av droger och odlingen av koka ersätts frivilligt med annan odling. AWÁ-kvinnornas situation vittnar dock om att den colombianska regeringens agerande nu leder till ökat våld samt förstör ett unikt ekosystem. Detta kräver nya ställningstaganden från Sverige.

AWÁ-folket i regionen Nariño (södra gränsen vid Stillahavskusten) har drabbats hårt av det 50-åriga inbördeskriget. Marken där är bördig och bra för odling av koka. Samtliga parter i kriget har finansierat sin verksamhet med kokahandel. De olika väpnade aktörerna har därför stridit och fortsätter att strida om kontrollen över området. Men också småjordbrukare har fått odla koka för att överleva. Processen att ur kokaplantan utvinna och kommersialisera kokain ligger däremot bortom deras makt, helt i mäktiga kartellers händer.

Nu befarar AWÀ-kvinnorna att regeringens ”krig mot droghandeln” med ökad militarisering av området, medför nya och fler brutala övergrepp mot flickor och kvinnor. Vidare att de intensifierade bombningarna med glyfosat hotar deras hälsa och liv. Detta gift skadar odlingsmarken och förstör regionens ömtåliga ekosystem samt har visat sig orsaka allvarliga hudåkommor, andningsproblem och fostermissbildningar. 

Koka-odlingar i AWÁ-territoriet
Awá-ledaren Claudia Jimena Pai är kvinno- och familjerådgivare i organisationen UNIPA, som representerar över 20 000 awá-personer.
– Förut kunde vi röra oss helt fritt, men 1999 skövlade man träden och år 2000 började de illegala odlingarna. Då började problemen, säger hon.

I början av 2000-talet flydde tusentals personer från den intilliggande regionen Putumayo undan regeringens bombardemang, militarisering och massiv besprutning med gifter. Många familjer fann en tillflyktsort i Nariño och började odla koka för att överleva. Odlingarna expanderade succesivt i takt med att alltfler personer flydde från krigsområden och behövde tillgodose sina basbehov. 

Marta García, UNIPAs ekonomiska och administrativa rådgivare berättar:
– Det man fick när man sålde ris, bananer eller höns räckte inte ens för att ersätta utgifterna för att odla växterna eller utfodra djuren. När den illegala odlingen av koka ökade insåg folket att det var mer lönsamt.

Kriget och knarkhandeln medförde sociala förändringar. Våldet mot kvinnorna och det sexuella våldet ökade markant. 21-åriga Dalia Bolaños som också arbetar nu i kvinno- och familjerådgivningen minns att livet blev mycket farlig. Hon var liten och rädd då, inte bara för alla beväpnade män som rörde sig  i området,  utan också för det colombianska flygvapnets räder. 

Regeringens militarisering av området resulterade i väpnade konfrontationer mellan den nationella armén och gerillan, spridning av landminor, mord och massaker. Men det som drabbade kvinnorna värst var flygbesprutningen med glyfosat.

Claudia minns att under 2004–2005, när giftbesprutningen intensifierades, så fick kvinnorna svåra hudåkommor och de som var gravida födde missbildade barn. Majsen, bananerna, chilin, flera sorters frukter, fisken och hela ekosystemet drabbades. Den biologiska mångfalden, floderna, de heliga platserna, allt tog skada.   

– Presidenten Alvaro Uribe och hans Plan Colombia förstörde så mycket för oss och för möjligheten till ett gott liv, säger Claudia.

Dalia minns att det var en tid av hungersnöd, sjukdomar, död och tvångsförflyttningar:
– Vi hade inget att äta. Den majs vi hade odlat bara dog, många människor blev sjuka, många barn dog av undernäring. Det var mycket lidande, säger hon.

Awá-kvinnorna har inte bara lidit av miljöförstörelsen och det sexuella våldet från framförallt män i den nationella armén utan också av droghandelns påverkan på männen. Claudia berättar:
– De har mera pengar nu och tävlar om vem som dricker mest, har flest kvinnor. Många av våra unga drabbas av tvångsrekrytering, relationsproblem och missbruk och begår självmord. Det heter nu att en riktig man kan dricka mycket öl och slåss. Det drabbar oss kvinnor hårt. 

Marta berättar sorgset:
– Pengarna förändrade männen. Många övergav sin familj, flera skaffade en ny kvinna från staden och kastade ut frun och barnen. Många män tappade fotfästet. Även sexuellt överförbara sjukdomar ökade, eftersom de gick till bordeller och sedan låg med sina fruar. 

Samråd krävs
Claudia vill att man hittar ett alternativ till militära lösningar som inkluderar ett förberedande samråd med ursprungsfolken, så som det krävs i OIT:s överenskommelse nummer 169.

Marta tror att om regeringen börjar bespruta igen kommer historien från hennes ungdom att upprepas. 
– Regeringens ”krig mot drogerna” är ingen lösning, den borde istället försöka med dialog. Under president Santos tid fördes dialog och man lyckades komma överens om ett fredsavtal. Dialog är det som fungerar, säger hon.

Hennes inställning passar ihop med det åtagandet som skrevs in i fredsavtalet mellan regeringen och FARC-EP-gerillan, nämligen att regeringen skulle utveckla ett nationellt övergripande program (PNIS) för att ersätta den illegala odlingen med annan produktion. 

FN:s byrå mot droger och kriminalitet (UNDOC) som övervakar genomförandet av PNIS rapporterar att 40 506 hektar odlingar har utrotats hittills av cirka 100 000 familjer i 26 olika kommuner. Programmet har uppfyllts till 95 procent med endast 0,4  procent återfall. Ett resultat som aldrig tidigare uppnåtts trots omfattande besprutning. Ändå beslutade regeringen att frysa ned programmet och i februari 2020 stoppades UNDOC:s uppdrag. 

Awá-folket omfattades inte av PNIS och deras situation är dramatisk. Högsta domstolen uttryckte 2011 att de ”riskerar att utrotas fysiskt och kulturellt”. 
– Enda sättet att hindra ett folkmord på Awá-folket är att skydda naturen och ekosystemet, och det är det vi kvinnor försöker göra, säger Claudia. 

Sverige behöver välja mellan att, i likhet med Trump-administrationen fortsätta att stödja Ivan Duques regerings nuvarande strategi med ökad militarisering och massiv giftbesprutning, eller ifrågasätta denna föga framgångsrika strategi som riskerar att ett folk utrotas och ett stort ekosystem förstörs för gott.

Andres Gomez

Andres Gomez är fristående forskare och journalist i Colombia.

Översättning och bearbetning: Maria-Pilar Reyes, folkhälso- och samhällsvetare, styrelseledamot i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF).

Previous Putins drinktips
Next Global Podd 25/2020: Mali Blues – folkligt uppror eller statskupp?