Mitt under brinnande krig åker en grupp från Ukrainas ledande miljöorganisationer till Sverige. Uppdraget är att lära sig mer om hur avfallshanteringen ska gå till och hur de kan bygga en grön framtid den dagen kriget är över.
Bussen saktar långsamt in och gör en u-sväng framför den stora sopcontainern på reningsverket Sysav i Malmö. Här återvinns Skånes sorterade avfall och idag besöks det stora reningsverket av 16 representanter från några av de ledande miljöorganisationerna i Ukraina.
Organisationerna har finansiering från International Resistance Foundation via svenska Sida och de har bjudits in till Sverige för att inspireras och analysera vilka delar av svenskt miljöarbete som kan implementeras i Ukraina när kriget tar slut och det är dags att bygga nytt.
Sällan har ett land fått så mycket uppmärksamhet som Ukraina sedan Rysslands invasion. Det kommer sannolikt finnas stora resurser att tillgå för återuppbyggnaden av landet efter kriget. Om chansen förvaltas väl kan det ge Ukraina en unik möjlighet att göra enorma teknologiska framsteg på kort tid.
Bussen har stannat och en stor järnklo sänks ned från taket och rör sig mot sopberget. Besökarna trängs längs med fönstren på bussens högra sida och mobilkameror höjs för att filma och fotografera förloppet.
– Is it a big fish, skämtar guiden och berättar att klon kan ta upp till sex ton skräp i varje lyft.
Inna Semenenko är chef på resurscentret för hållbar utveckling på Volodymyr Dahl universitetet i Ukraina och hon har följt med på resan för att knyta kontakter och få inspiration. Hon vill att man redan nu ska börja planera för hur man kan bygga upp infrastrukturen för sin sophantering efter kriget.
– Vi sorterar inga sopor alls i Ukraina, 95 procent av vårt avfall läggs på soptippar som bränns och släpper ut mängder med gifter. Det sipprar också ned i grundvattnet som blir förorenat, berättar Inna Semenenko.
Kriget har försämrat situationen ytterligare. Sönderbombade byggnader resulterar i stora mängder avfall. Högar av betong, glas och armeringsjärn blandas med förstörda möbler och övergivna kläder. Allt i en enda röra.
Inna Semenenko berättar att det görs insatser för att sortera de olika materialen. Framför allt det som man senare kan använda för att bygga upp nya hus. Men det saknas både kapacitet och kunskap för att ta till vara på resurserna fullt ut.
Prioriterat område
En hållbar avfallshantering prioriteras särskilt i den bilaterala biståndsstrategin mellan Sverige och Ukraina som regeringen presenterade i somras. Strategin löper fram till 2027 och omfattar fem prioriterade områden, bland annat uppbyggnad, grön omställning och hållbar utveckling. Regeringen har gett Sida i uppdrag att genomföra insatser som både stärker kapaciteten så väl som att verka för reformer på området. Det här besöket är ett led i det arbetet.
– Vi hoppas verkligen att Sverige kan stötta oss med att ta fram en avfallshanteringsplan, vi behöver all hjälp vi kan få, konstaterar Inna Semenenko.
Bussen har rullat vidare till en låg byggnad där alla får ta på sig hårda hattar och neonfärgade västar.
– Vi har blivit ganska vana vid att den här outfiten efter en vecka i Sverige, skrattar Maryna Sadkina som är projektledare för organisationen Ekoltava som jobbar med att stötta implementeringen av avfallshanteringssystem i Ukraina.
Hon berättar om gruppens intensiva schema med möten hos Naturskyddsföreningen, Sida och Jordbruksverket och studiebesök på Vafab i Västerås, Fortum i Kumla och Svensk Plaståtervinning i Motala. Hon säger att studiebesöket ger kraft och inspiration för att kunna fortsätta miljöarbetet hemma i Ukraina.
– Även om kriget såklart har högst prioritet så är miljö och klimat fortfarande viktiga frågor. Vi vill komma med i EU och då måste vi ha nått en viss nivå på det här området, förklarar Maryna Sadkina.
Kriget mot naturen
Hon beskriver den omfattande förstörelsen av natur och miljö i Ukraina under kriget som ett ekocide.
– Fiskar och djur dör, marken blir förorenad av tungmetaller och vegetationen skadas av bomber, det är inte bara infrastruktur som vi måste bygga upp när det här är över. Vi måste också ha en plan för hur vi ska hjälpa naturen att återhämta sig.
En av de händelser som lett till de största konsekvenserna för djur och natur i Ukraina är sprängningen av Kachovka-dammen den 6 juni. Städer och byar översvämmades. Avloppssystem slets sönder och orenat vatten spolades ned längs med floden till Svarta havet. Allt från kemikalier till möbler och döda kroppar följde med floden och ekosystem och biologisk mångfald har rubbats längs med hela Dnepr-floden. Flera miljöorganisationer har börjat arbetet med att kartlägga och dokumentera förödelsen.
– Det är för tidigt att kunna säga något i detalj om konsekvenser på lång sikt men vi kan redan konstatera att det är en historisk förstörelse, säger Inna Semenenko och fortsätter:
– Det här visar också att det inte bara är Ukraina som drabbas av miljökatastroferna till följd av kriget, djur och natur känner inga nationsgränser.
Alla har fått på sina hattar och västar och guiden samlar gruppen för att gå igenom säkerhetsföreskrifterna innan det är dags att gå in i själva reningsverket. Lukten är påtaglig och ljudnivån är hög. Kommunikationen övergår till teckenspråk. Vi åker upp i en hiss och kommer upp på baksidan av den stora sopcontainern som vi tidigare såg från bussen. Här bränns soporna i en gigantisk ugn. Genom små luckor kan man se in på elden och värmen som genereras vid förbränningen blir till fjärrvärme som bidrar till att värma upp husen i Malmö.
Reningsverket har väggar av glas och vi går vidare ut på en stor platå från vilken man kan se hela staden. Guiden pekar ut bron till Köpenhamn och Turning torso.
– När man jobbar med sopor måste man vara transparent, säger guiden och fortsätter:
– Reningsverket är ständigt upplyst inifrån för att människor ska kunna se vad som händer med deras sopor och alla som vill får komma hit på studiebesök.
Vikten av information
Ett stort orosmoln för natur och miljö i Ukraina under kriget har varit kärnkraftverket i Zaporizjzja som ockuperades av ryssarna efter invasionen. Bristen på transparens innan kriget skapade otrolig stress hos lokalbefolkningen när ryssarna tog över.
– Kan du föreställa dig, det ligger bara 50 kilometer från där vi bor men vi hade ingen information om aktuella strålnivåer, det var helt fruktansvärt, berättar Tetiana Zhavzharova som sedan 2016 driver organisationen Ecosense som är verksam i regionen.
Innan kriget handlade deras arbete om att motverka klimatförändringarna men efter ockupationen la de snabbt om sina prioriteringar. Nu jobbar de med att mäta och dokumentera både strålningsnivåer och annan miljöpåverkan genom så kallad medborgarforskning. Olika mätstationer har satts upp runt om i regionen och volontärer har fått utbildning för att mäta av resultaten för att sedan ladda upp datan online.
– När kriget kom så förstärktes de miljörisker som vi redan hade, det har verkligen fått oss att förstå vikten av hållbara rena system för vatten och avfall så väl som för energi och elektricitet, säger Tetiana Zhavzharova.
Hon tror att de insikter som kommit med kriget gjort människor i Ukraina redo att ändra sitt beteende men, påpekar hon, det är viktigt att regeringen går först och skapar infrastruktur som gör det möjligt.
– Ukraina är ett stort land med omfattande utsläpp redan innan kriget, om vi kan komma till rätta med problemen i Ukraina så är det en global vinst i kampen mot klimatförändringarna, avslutar Tetiana Zhavzharova.
Kajsa Sörman
Läs mer om Sidas arbete i Ukraina
Läs mer om biståndsstrategin:
