DEBATT. Det är dags att lägga myten om en oförenlighet mellan mänskliga rättigheter och konkurrenskraft bakom sig. Respekt för mänskliga rättigheter inte bara är etiskt rätt, det är också affärsstrategiskt smart, skriver hållbarhetsexperten Parul Sharma.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
I takt med skärpta regelverk och ökade förväntningar på företagsansvar ställs frågan på sin spets: hotar mänskliga rättigheter företagens konkurrenskraft? En ny UNDP-rapport ger ett tydligt svar, dilemmat är falskt.
I en tid då företag under extrem press att skapa kortsiktiga vinster riskerar att tona bort sina sociala ansvarstaganden, kommer en ny rapport från FN:s utvecklingsprogram (UNDP) som en viktig motvikt. Human Rights vs. Competitiveness: A False Dilemma? utmanar den klassiska uppfattningen att investeringar i mänskliga rättigheter innebär en konkurrensnackdel för företag.
Rapporten, framtagen tillsammans med World Benchmarking Alliance och publicerad i november 2025, bygger på en kvantitativ analys av 235 globala företag över fem år. Studien visar tydligt att företag som förbättrar sitt arbete med mänskliga rättigheter inte straffas ekonomiskt, snarare tvärtom.
Traditionellt har många företagsledningar sett respekt för mänskliga rättigheter som en kostnad eller uppoffring som skulle kunna minska konkurrenskraften. UNDP:s analys slår fast att detta är ett falskt dilemma. Det finns helt enkelt ingen systematisk negativ effekt på finansiell prestation genom att integrera mänskliga rättigheter i företagsstrategin.
Positiv koppling till effektivitet och långsiktigt värde
Rapportens mest slående slutsats är att starkare mänskliga rättigheter-prestationer är positivt korrelerade med ökad tillgångseffektivitet, ett mått som ofta speglar företagets långsiktiga operativa styrka. Det innebär att företag som tar mänskliga rättigheter på allvar ofta presterar bättre i termer av strategisk resiliens och resursanvändning, vilket i förlängningen stärker deras konkurrenskraft.
Detta resultat implicerar att det verkliga risktagandet ligger i att inte agera: företag som ignorerar mänskliga rättigheter riskerar ökade kostnader genom exempelvis drabbade varumärken, sämre leverantörsstyrning eller förlorad tillit hos kunder och investerare.
En annan viktig insikt från studien är att investerare inte bestraffar företag som gör investeringar i mänskliga rättigheter. I stället tenderar marknadens reaktioner att vara neutrala eller till och med något positiva när företag visar förbättrade resultat i dessa frågor.
Detta betyder att affärsvärlden, åtminstone i det här urvalet av stora, börsnoterade företag, inte uppfattar mänskliga rättigheter som en “onödig kostnad”, utan snarare som en legitim del av en välskött organisation.
Strategisk HRDD – mer än bara regelefterlevnad
Begreppet human rights due diligence (HRDD), företags skyldighet att identifiera, förebygga och åtgärda negativa mänskliga rättighetseffekter, framställs i rapporten inte som en administrativ börda, utan som en strategisk investering i långsiktigt företagsvärde och uthållighet.
Att implementera robusta system för mänskliga rättigheter hjälper företag att inte bara möta regelverk och förväntningar, utan också att bygga mer resilienta affärsmodeller, med starkare leverantörskedjor, lojalare kunder och bättre anpassning till sociala och miljömässiga krav.
UNDP:s rapport ger en tydlig signal till företagsledare och investerare, att det är dags att lägga myten om en oförenlighet mellan mänskliga rättigheter och konkurrenskraft bakom sig. I en värld där hållbarhet och socialt ansvar alltmer definierar affärsframgång, visar empirin att respekt för mänskliga rättigheter inte bara är etiskt rätt, det är också affärsstrategiskt smart.
Parul Sharma
Hållbarhetsexpert och människorättsjurist
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
