Syriska hjälparbetare i Ukraina: ”Ryssland är också vår fiende”

På flykt under Bashar al-Assads regim i Syrien fick de stöd av internationella hjälparbetare. Nu är Soliman al-Assad och hans syriska kollegor på plats i Ukraina.
– Jag vill hjälpa människor i Ukraina precis som jag själv och min familj drabbades, säger Soliman al-Assad.

Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.

Vad får en grupp människor från Syrien att bege sig till Ukraina för att hjälpa till i försvaret mot de ryska angriparna?

I slutet av oktober satt tre syriska män och drack te och åt rispudding på en turkisk restaurang i Kievs centrum. Männen pratade glatt med varandra och med servitörerna och var helt klart stamgäster. De hade tagit sig till Kiev, som ligger hundratals mil från deras eget krigsdrabbade land, för att de ville hjälpa ukrainarna.

– Jag känner för ukrainarna eftersom Ryssland är vår gemensamma fiende säger 36-årige Nour Hallak.

I februari 2022 satt Nour Hallak i sin lägenhet i staden Antakya i södra Turkiet och såg på nyheterna i hur Ryssland började bomba Ukraina samtidigt som ryska styrkor vällde in över gränsen i syfte att störta landets regering. Bilderna väckte minnen av den förstörelse som Syriens inbördeskrig orsakade i hans hemstad Idlib i landets nordvästra del. Nour Hallak hade upplevt förödande konsekvenserna av Rysslands urskillningslösa attacker efter president Vladimir Putins ingripande i september 2015, då Ryssland hjälpte styrkor som var lojala med president Bashar al-Assad och på ett avgörande sätt svängde maktbalansen i konflikten i den syriska regeringens favör.

När al-Assads styrkor brutalt slog ned på demonstranter och fredliga demonstrationer övergick till väpnad opposition blev han för första gången engagerad i det humanitära arbetet. Nour Hallak hjälpte till att smuggla medicin till hemliga fältsjukhus som tog hand om de skadade i områden som attackerades av den syriska regimen.

Senare började Nour Hallak arbeta för en organisation som samordnade hjälpinsatser i oppositionens nordvästra Syrien och flyttade fram och tillbaka mellan sitt hemland och Turkiet, där han bosatte sig 2020.

Under de första veckorna efter Rysslands invasion av Ukraina överraskade Ukrainas militär många genom att slå tillbaka den ryska armén runt Kiev. Men Nour Hallak visste att de humanitära konsekvenserna av striderna skulle bli allvarliga. Därför ville han hjälpa till.

I april 2022 sökte han och fick jobb för Norska flyktingrådet i Ukraina. Nour Hallak kom till landet i juli samma år.

– Jag kom till Ukraina med ett decennium av krigserfarenhet och trodde att jag skulle kunna göra skillnad, säger han.

”Det finns ett stort behov här”
Baserat på samtal med andra personer på organisationer och med personalchefer uppskattar Nour Hallak att det finns cirka 40 syriska hjälparbetare i Ukraina. Det är inte så många, men Nour Hallak anser att de bidrar med värdefulla kunskaper och perspektiv till de humanitära insatserna – inte minst tack vare sina många år av erfarenhet från Syrien.

Sedan den ukrainska militären slog tillbaka Rysslands första försök att inta Kiev har krigets tyngdpunkt flyttats till landets södra och östra delar och striderna har i stort sett gått in i ett dödläge. Efter närapå två år av krig uppskattar FN att omkring 17,6 miljoner människor av Ukrainas befolkning på omkring 44 miljoner är i behov av humanitärt bistånd. Omkring 3,7 miljoner människor är internflyktingar, 5,8 miljoner har flytt utomlands och FN har bekräftat mer än 28 350 civila dödsoffer, vilket många ser som en kraftig underskattning.

Ryska luftangrepp har riktats mot kritisk infrastruktur i hela landet, inklusive elnätet och vattensystemen. Städer i hela Ukraina fortsätter att utsättas för regelbundna bombningar, men samhällen nära frontlinjerna i söder och öster har drabbats hårdast av striderna.

Soliman al-Assad, 26, som också är syrisk hjälparbetare, har arbetat i Ukraina sedan september 2023. Han var bara 14 år när det syriska upproret började 2011, och Soliman al-Assad var 16 när han flydde till Turkiet i mars 2013. När Soliman al-Assad blev klar med sina universitetsstudier i Turkiet 2018 bestämde han sig för att bli biståndsarbetare och arbeta med internationella organisationer för att stödja andra syriska flyktingar.

Precis som Nour Hallak sökte han jobb i Ukraina strax efter den ryska invasionen, först hos Norska flyktingrådet i Kiev och Tjernihiv, en stad som låg i linje med Rysslands första angrepp på huvudstaden.

Eftersom han kände att han kunde hjälpa till mer i områden där den humanitära situationen var mer akut ville Soliman al-Assad flytta närmare frontlinjerna och tog ett jobb som rådgivare för härbärgen hos Lutherska världsförbundet, en schweizisk frivilligorganisation, i den nordöstra staden Kharkiv.

På dagarna besöker han skyddsrum och skolor som skadats av ryska bombningar, driva projekt för att reparera dem och tillhandahålla nödpaket och kontanthjälp till människor som flyr från våldet.

– Det finns ett stort behov här. Jag vill hjälpa människor som är drabbade av krig precis som jag själv varit, säger Soliman al-Assad.

”Det var inget lätt beslut”
Shergo Ali, 34, är också han syrisk hjälparbetare i Ukraina. Shergo Ali eget engagemang inspireras av det han själv vad med om 2012. När konflikten i Syrien eskalerade hjälpte Ali sin farbror och hans familj att fly från hemstaden Qamishli i nordöstra Syrien till gränsen mot Irak. Vid gränsen blev Shergo Ali förvånad över hjälparbetarna som väntade på flyktingarna i sina orangea, röda och blå västar och satte upp tält och fältkliniker.

– De hjälpte människor oavsett var de kom ifrån och gav dem mat och medicin. Jag insåg att det var något jag skulle ha älskat att göra, berättar Shergo Ali.

Två år senare lämnade Shergo Ali staden Qamishli, eftersom det blev allt farligare att bo där, och han flyttade till Irak. Att behöva börja om på nytt innebar också att han kunde ägna sig åt sitt drömjobb.

Shergo Ali, som hade studerat juridik i Syrien, började söka jobb på hjälporganisationer och fick till slut en tjänst på International Medical Corps som projektansvarig, där han levererade medicin och andra förnödenheter till sjukhus vid den syriska gränsen.

Efter att ha flyttat till Ukraina i februari 2023 är Shergo Ali nu områdeschef för östra Ukraina för den tyska frivilligorganisationen Welthungerhilfe med ansvar för program och verksamhet i fyra städer. Det som motiverar hon är fortfarande tanken att ge andra människor samma stöd som hans familj fick av hjälparbetare vid den irakiska gränsen för mer än ett decennium sedan.

Förutom att de kan hjälpa andra krigsdrabbade samhällen har arbetet i Ukraina också gjort det möjligt för syriska hjälparbetare som Nour Hallak, Soliman al-Assad och Shergo Ali att ta steget från lokal personal till internationella medarbetare, vilket öppnar dörren till högre löner och befordringar. Men att ta steget har också varit utmanande.

För Soliman al-Assad är det en stor skillnad mellan att arbeta i Turkiet och Syrien jämfört med Ukraina:

– Turkiet blev en del av mig och den kulturen är mer lik vår, förklarar han. Nu bor jag i ett land med en helt annan livsstil, religion och mentalitet. Jag är återigen en utlänning.

För Nour Hallak, som idag är resurs- och kulturchef för den brittiska frivilligorganisationen UK-Med i staden Dnipro i östra Ukraina, är den största utmaningen att vara borta från sin fru och sina två barn.

När Nour Hallak växte upp var hans pappa alltid borta och arbetade i Kuwait. När Nour Hallak övervägde jobbet på UK-Med var han orolig för att hans barn skulle sakna honom, precis som han själv saknade sin pappa när han var liten. Men han bestämde sig ändå för att ta jobbet. Han hoppas att den högre lönen och de bättre förmånerna ska göra det möjligt för honom att ge sina barn en tryggare framtid.

– Det var inte ett lätt beslut, säger han. Men jag vill att mina barn ska studera på bra högskolor och få ett bättre liv än det jag hade. Så det var ett av motiven.

”Det är ett krig mellan två länder”
Även om Rysslands roll som en av de stridande parterna i Syrien och Ukraina kopplar samman de två krigen, menar de syriska hjälparbetare som The New Humanitarian talat med att det också finns betydande skillnader mellan konflikterna och de humanitära insatserna i båda länderna.

– Syrien var en gatustrid, med miliser, okända grupper och så vidare. Här är det ett krig mellan två länder, säger Shergo Ali.

När han kom till Ukraina blev Shergo Ali förvånad över att det inte behövs några läger för att hysa de cirka 3,7 miljoner internflyktingarna. Till skillnad från i Syrien finns det också el, internet och ett banksystem som gör det möjligt för frivilligorganisationer att stödja mottagarna på ett antal olika sätt.

Ukrainas fungerande infrastruktur och höga digitala kompetens gör det möjligt för Shergo Alis organisation att ge kontantstöd till tiotusentals människo,r utan att han behöver träffa mottagarna personligen.

Butiker och stormarknader har oftast hållit öppet i områden där Welthungerhilfe är verksamt, även i områden i söder och öster som ligger lite längre bort från frontlinjerna.

– Detta bidrar till att upprätthålla lokala företag istället för att vara beroende av hjälporganisationer för att distribuera kit och matlådor, menar Shergo Ali.

Nour Hallak har varit tvungen att anpassa sina erfarenheter från Syrien till de behov som finns hos människor i Ukraina. Han håller till exempel utbildningar för att skydda barn och kvinnor som är anpassade till den kulturella kontexten i Ukraina.

– I Syrien fokuserade sådana utbildningar främst på barnarbete, eftersom syriska pojkar förväntas arbeta efter 12 års ålder och försörja familjen. Men här handlar oron för de ukrainska barnen mer om krigstrauman, konstaterar han.

”Jag är här för att hjälpa andra”
Trots att Nour Hallak, al-Assad och Shergo Ali känner att deras arbete i Ukraina har ett syfte planerar de inte att stanna i landet på lång sikt.

Nour Hallak vill återvända till Turkiet för att hjälpa till att trygga sina barns framtid. Landet har kommit att kännas som hemma för honom, och den turkiska restaurang i Kiev som han besöker ger honom en känsla av samhörighet och nostalgi när han är borta.

Al-Assad vill också återvända till Turkiet för att hjälpa till med insatserna efter de jordbävningar som drabbade landet och Syrien i februari och som dödade mer än 50 000 människor och drev mer än sex miljoner på flykt i de två länderna.

Shergo Ali hoppas att någon gång kunna återvända till sin hemstad Qamishli i Syrien. Men eftersom det inte syns något slut i sikte på inbördeskriget i Syrien är detta alltjämt en avlägsen dröm. Just nu prioriterar han att bidra till Ukrainas humanitära insatser.

– Som en syrisk kille som upplevde ett krig i flera år och kom jag hit för att hjälpa människor, I slutändan är vi alla människor, och vi bryr oss om varandra – om vi vill, fortsätter Shergo Ali.

Beril Eski
Frilansjournalist baserad i Istanbul.

Redigering: Hanan Nasser och Eric Reidy.
Översättning och bearbetning: Tomas Nordberg.

The New Humanitarian ansvarar inte för eventuella fel i översättningen. 

The New Humanitarian puts quality, independent journalism at the service of the millions of people affected by humanitarian crises around the world. Find out more here.

Läs mer