Det koloniala Indien delades den 15:e augusti 1947 i länderna Pakistan och Indien med ett enormt blodbad ett omfattande trauman som följd. Fortfarande kan många som flydde inte återvända hem. Men med hjälp av VR-teknik och sociala medier arbetar volontärer med att samla in vittnesmål och göra det möjligt för människor att kunna återse sin hem på nytt.
När hon växte upp fick Guneeta Singh Bhalla höra sin mormor beskriva hur hon 1947 korsade det nyligen självständiga Indien från Pakistan med sina små barn och bevittnade fruktansvärda blodbad och våldsutgjutning som förföljde henne resten av hennes liv.
Dessa berättelser fanns inte i Singh Bhallas skolböcker, så hon bestämde sig för att skapa en historia på nätet – The 1947 Partition Archive, som innehåller cirka 10 500 muntliga berättelser, den största samlingen av minnen av delningen av Indien och Pakistan i hela Sydasien.
– Jag ville inte att min mormors och andra som upplevde delningens berättelser skulle glömmas bort, säger Singh Bhalla, som flyttade till USA från Indien när hon var tio år gammal.
Delningen av det koloniala Indien i två stater, huvudsakligen hinduiska Indien och huvudsakligen muslimska Pakistan, i slutet av det brittiska styret utlöste en av historiens största emigrationer.
Omkring 15 miljoner muslimer, hinduer och sikher bytte land under den politiska omvälvningen, som präglades av våld och blodsutgjutelse och kostade mer än en miljon människor livet.
Indien och Pakistan har utkämpat tre krig sedan dess och förbindelserna mellan länderna är fortfarande spända. De beviljar sällan visum till varandras medborgare, vilket gör besök närapå omöjliga – men sociala medier har hjälpt människor på båda sidor av gränsen att få kontakt med varandra.
Det finns dussintals Facebook- och Instagramgrupper och YouTube-kanaler i vilka historier sprids om de som överlevde delningen och deras tillfälliga besök i förfädernas hem och som får miljontals delningar, visningar och känslosamma kommentarer.
– The Partition Archive bygger på att människor hittade oss på Facebook och delade våra inlägg, vilket ledde till en kraftigt ökad medvetenhet om vad som skedde, berättar Guneeta Singh Bhalla.
Överlevande återvänder hem virtuellt
I takt med att antalet personer som tvingats lämna sina hem ökat över hela världen hjälper teknik till att övervaka övergivna hem på avstånd och registrera brott mot mänskliga rättigheter, samtidigt som digitala arkiv bevarar kulturarvet.
Projekt Dastaan – som betyder berättelse på urdu – använder VR-teknik (Virtual Reality) för att dokumentera berättelser från överlevande från delningen och göra det möjligt för dem att återvända till sina födelseplatser
– VR är inte som film – det finns en nivå av fördjupning och engagemang som skapar empati och har en stark inverkan. Människor känner verkligen att de transporteras till platsen, säger grundaren Sparsh Ahuja, vars farfar migrerade till Indien som sjuåring under delningen.
Med hjälp av frivilliga i Indien och Pakistan som letar upp och filmar platser– som ofta har förändrats dramatiskt under årtiondena – har Project Dastaan som mål att sammanföra 75 överlevande från delningen med sina förfäders hem före 75-årsdagen i år. Men pandemirestriktioner innebar att de bara genomförde 30 intervjuer sedan de började filma 2019.
– Om visumpolitiken blev mer tillåtande skulle människor kunna åka rent fysisk och se sina hemorter. Men idag när det inte är möjlighet innebär ändå VR att en helt ny publik fått tillgång till upplevelsen av delningen, fortsätter Sparsh Ahuja.
En av de mest populära YouTube-kanalerna om delningen är Punjabi Lehar – eller Punjabi wave – med cirka 600 000 prenumeranter. Grundaren Lovely Singh, 30, som tillhör minoritetsgruppen sikher i Pakistan, uppskattar att kanalen har hjälpt 200-300 personer att återknyta kontakten med familj och vänner.
Tidigare i år fick Punjabi Lifars video om en känslomässig återförening mellan två äldre bröder som separerades under delningen en snabb spridning och mycket beröm.
– Om vi kan hjälpa fler människor att komma i kontakt med varandra kanske spänningarna mellan de två länderna minskar, fortsätter Lovely Singh.
Ayesha Jalal, professor i sydasiatisk historia vid Tufts University i USA, menar för sin del att projekten kan ha stor betydelse:
– Initiativ som hjälper till att dokumentera erfarenheterna av delningen fungerar som ett motgift mot de laddade politiska berättelserna om de två staterna. De bidrar till att minska spänningarna mellan de två sidorna och skapar kommunikationskanaler för en välbehövlig dialog mellan människor, säger hon.
Spänningar i den digitala världen
Indien och Pakistan är bland de största marknaderna för sociala medier i världen, med mer än 500 miljoner YouTube-användare och nästan 300 miljoner Facebook-användare, enligt undersökningsföretagen Global Media Insight och Statista.
Men även om sociala medier är användbara för den son vill veta mer om delningen innehåller de också mycket felaktigher och ren desinformation, konstaterar historieprofessorn Ayesha Jalal:
– Även om de är oerhört användbara bör dessa initiativ kring delningen inte ses som en ersättning för den historiska dokumentationen, fortsätter hon.
Politiska spänningar mellan Indien och Pakistan spiller ofta över på sociala medier. Indier – särskilt muslimer – som kritiserar regeringen på nätet får ofta höra att de ska ”åka till Pakistan”. Och 2021 sade en indisk delstat att personer som på sociala medier firade Pakistans seger över Indien i en cricketmatch skulle kunna anklagas för uppvigling, vilket ger ett straff på upp till livstids fängelse.
Men för 90-åriga Reena Varma har sociala medier gjort mer än att skapa en virtuell kontakt – de har gjort det möjligt för henne att besöka sitt gamla hem i Rawalpindi 75 år efter att hon lämnade det.
När hennes ansökan om visum för Pakistan avslogs tidigare i år blev nyheten viral på Facebook. Pakistanska myndigheter ingrep för att ge Varma, som emigrerade till Indien som tonåring några veckor före delningen, ett visum.
När Varma besökte Pakistan förra månaden var Imran William, grundare av Facebookgruppen India Pakistan Heritage, på plats för att välkomna henne. Invånarna spelade trummor och överöste henne med blommor när hon dansade på gatan och sedan tittade runt i sitt gamla hem.
– Det var mycket känslosamt, men jag är så glad att jag kunde uppfylla min dröm om att besöka mitt hem, sade Varma.
– Människor har mycket smärtsamma minnen av delningen, men tack vare Facebook och andra sociala medier interagerar människor och vill gärna träffa varandra. Det för människor från båda länderna samman.
Rina Chandran
Thomson Reuters Foundation
Översättning och bearbetning: Tomas Nordberg
Bakgrund: Delningen av Brittiska Indien
1947 års delning av det koloniala Indien utgjorde slutet på det 300-åriga brittiskt styret. I en våldsam omvälvning delades subkontinentens befolkning upp i Indien, med hinduisk majoritet, och Pakistan med muslimsk majoritet, som bestod av Västpakistan och Östpakistan (dagens Bangladesh). Under den stora episod av påtvingad migration som följde flydde miljontals människor från sina hem för att finna säkerhet i områden på andra sidan den nya gränsen, som identifierades efter religiös tillhörighet. Många av dem kom aldrig fram på grund av sekteristiska attacker på vägen.
Salman Rushdies genombrottsroman Midnattsbarnen handlar om just de barn som föds denna natt.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
