Vid ett mindre köpcentrum paddlar en man runt i en kanot. Polisstationen bredvid ligger helt under vatten. Och vi passerar boplatser, bostadshus, åkrar och betesmarker som ligger under vatten. Enorma översvämningar i Sydsudan har gjort att ytterligare 800 000 människor har blivit hemlösa, i ett redan extremt hårt drabbat land.
Vi kör längs vägen från Bentiu över bron som Lundin lät anlägga år 2000, mot en gigantisk FN-förläggning utanför Rubkona. Bilar, lastbilar, grävskopor samsas med gångtrafikanter på den leriga vägen. FN-förläggningen är ett högkvarter för hjälparbetare och material som ska se till så att de 150 000 människor som bott här i snart åtta år ska kunna överleva. När inbördeskriget bröt ut i december 2013 sökte sig kvinnor, barn, gamla och män som inte ville kriga hit, för skydd hos FN.
– Vattnet kom under natten till den sjunde november när vi alla låg och sov. Det gick så fort att vi inte hann ta med oss våra saker. Allt ligger nu under vatten, berättar Daniel Dak Gai, en biståndsarbetare som är född och uppvuxen i Bentiu.
Flygplatsens landningsbana går parallellt med vägen och ovanför vägen och landningsbanan flyter vattnet och det växer vackra vattenliljor där det i vanliga fall är betes- och åkermark.
Det enda som hindrar vattnet från att svämma över och stänga av alla hjälpförnödenheter är de vallar som pakistanska ingenjörer anlägger med hjälp av grävskopor. Brister dessa står uppåt 300 000 människor utan mat och medicin.
Allt flygs nämligen in till Bentiu och Rubkona. Det finns ingen annan väg att ta sig hit. Förutom i små båtar. Och på en plats intill det största flyktinglägret samlas en stor grupp människor på en vall som nu blivit en kajplats. Här kan människor betala för att färdas längs med de översvämmade vattenmassorna norröver till torrare mark.
Flyktinglägret och den intilliggande FN-förläggningen ligger som en platå, en ö i en ny sjö. Lägret är överfullt och de 130 000 människor som flydde vattenmassorna för en månad sen, och som kom till Bentiu från samhällen runtom i delstaten Unity State, har samlats i provisoriska skjul uppbyggda av pinnar och slitna presenningar.
I stort sett hela delstaten Unity State ligger under vatten. Även de omtalade allvädersvägarna som oljebolagen byggt ligger under vatten.
En del menar att de svåra översvämningarna i Unity State och på andra ställen i Sydsudan kan bero på just de allvädersvägar som byggts. Dessa skär av de naturliga vattenvägarna som regnvattnet ska ta. Det märkliga är att floden Naan, eller Bahr el Gazal som den kallas på arabiska, ligger fem meter lägre ner än vattnet som svämmat in.
På grund av översvämningen har oljeproduktionen i Thar Jath, källan som Lundin hittade 1999, stoppats. Men det kanske inte är det största problemet. I och med att vatten har tagit sig över skyddsvallarna är människor oroliga för att deras jordbruks- och betesmark kan ha förstörts av olja och kemikalier som spillts ut från oljeutvinningen.
Från ovan kan man se små öar av torrlagd mark kring vad som brukar vara odlingsmark runt Bentiu och Rubkona.
Översvämningarna runtom i Sydsudan har gjort att ytterligare 800 000 människor har behövt lämna sina hem. Och det i ett land där mer än halva befolkningen, 5,5 miljoner, inte skulle överleva utan nödhjälp. Antalet internflyktingar är 1,47 miljoner, men det var innan översvämningarna, och det finns ytterligare 2,2 miljoner flyktingar från Sydsudan i grannländerna Kenya, Uganda, Etiopien och Sudan.
Läs mer fakta om Sydsudan på World Food Programme.
Petter Bolme
Bentiu, Sydsudan
