DEBATT. Sveriges kommande regering och Sida behöver prioritera barns psykiska hälsa i humanitära insatser från början av en kris. Samtidigt måste människor som själva drabbats få v inflytande över hur stödet utformas och genomförs. Det skriver representanter för Act Svenska kyrkan, Clowner Utan gränser och Rädda Barnen.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Temat för årets World Mental Health Day, ”Lived Experiences Heard: Real Voices, Real Change”, utmanar oss att ställa en svår fråga. Vems röster är det egentligen som formar arbetet med psykisk hälsa och psykosocialt stöd i humanitära kriser?
Under årtionden har biståndssektorn blivit allt skickligare på att ge stöd för psykosocial hälsa. Ändå utformas insatser ofta långt ifrån de samhällen de ska hjälpa. Människor som drabbats av kriser tillfrågas, men får inte alltid förtroendet att leda. Deras erfarenheter skrivs ner, men de får sällan vara med och fatta besluten.
Om vi menar allvar med att ta vara på människors levda erfarenheter måste vi gå bortom att bara lyssna.Människor som drabbats av kriser måste få vara med och utforma och leda stödet.
Sätt barnens välmående i fokus
Barn som lever i krig, på flykt eller i långvariga humanitära kriser utsätts för svåra psykiska påfrestningar. I mötet med dessa barn ser vi hur deras välmående och hopp inför framtiden påverkas.
Humanitära organisationer har lång erfarenhet av hur delaktighet, kreativitet, lek och gemenskap stärker barn. Vi ser gång på gång hur lekfulla aktiviteter som bygger gemenskap ger barn och deras familjer en paus från oron, och kan hjälpa dem att känna trygghet och hopp. Sociala aktiviteter och utrymme för lek är i sig viktiga komponenter för barns psykiskosociala hälsa, samt att lek dessutom är en rättighet enligt barnkonventionen.
Erfarenheter från humanitära organisationer visar att det mest hållbara och effektiva psykosociala stödet är när samhällen inte behandlas som passiva mottagare, utan som aktiva aktörer i återhämtning och social förändring.
Lokalt ägarskap och lokalt förankrat samarbete är därför avgörande. Det är inte bara ett arbetssätt, utan en grundförutsättning för ett effektivt psykosocialt stöd. När människor som själva möter krisens dagliga effekter är med och utformar och leder MHPSS-insatser, blir de mer relevanta och hållbara. Lokalt ägarskap stärker social sammanhållning och handlingskraft, samtidigt som det säkerställer att stödet speglar lokala förutsättningar och levda erfarenheter.
Arbetssättet Supporting community-led responses (sclr) utgår från detta. Människor som drabbas är de första att agera och är bäst lämpade att identifiera prioriteringar, använda lokala resurser och leda insatserna.
Gemenskap och inflytande stärker återhämtningen
Humanitära kriser förstör inte bara hem och försörjningsmöjligheter. De slår sönder sociala nätverk och minskar människors möjlighet att påverka sin vardag. Erfarenheten visar att människor mår bättre när de får vara med och fatta beslut och bidra till gemensamma insatser.
Psykosocialt välbefinnande stärks i gemenskap med andra. Därför behöver professionellt stöd gå hand i hand med insatser som stärker lokala nätverk och människors möjlighet att hjälpa varandra.
I våra tre organisationers arbete ser vi hur stöd till barn behöver kompletteras med stöd till de vuxna omkring dem. I Ukraina har vi tillsammans med lokala partnerorganisationer stärkt lärare för att möta barns känslomässiga behov och stötta samarbetet mellan skolan och familjen. I Gaza och på Västbanken samarbetar vi med lokala artister för att ge barn och föräldrar stunder av lek, skratt och gemenskap mitt i kriget. I Burkina Faso, Mali och Niger kombinerar vi stöd för psykisk hälsa med skydd och utbildning. Genom att utbilda lokala aktörer kan fler barn få hjälp och stödet fortsätta även efter den akuta fasen.
Erfarenheterna visar hur viktigt det är att stärka de relationer och nätverk som finns nära barnen. När lärare, föräldrar och andra i lokalsamhället får verktyg och möjlighet att försätta bidra, skapas bättre förutsättningar för trygghet, återhämtning och hopp.
Prioritera barns psykiska hälsa
För givare, organisationer och beslutsfattare bör World Mental Health Day 2026 vara en tid för reflektion och kurskorrigering.
Sveriges kommande regering och Sida behöver prioritera barns psykiska hälsa i humanitära insatser från början av en kris. Det kräver stöd till lek, trygghet och gemenskap, men också till föräldrar, lärare och andra viktiga vuxna runt barnen. Lokala organisationer och människor som själva drabbats måste få verkligt inflytande över hur stödet utformas och genomförs.
När levda erfarenheter formar besluten blir insatserna mer relevanta. Och när verkliga röster ges verklig makt sker verklig förändring.
Coleen Heemskerk
Humanitär chef, Act Svenska kyrkan
Linnea Craaford
Ansvarig för internationell verksamhet, Clowner utan Gränser
Magnus Hedén
Tillförordnad Avdelningschef Internationella Programmet, Rädda Barnen
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
