KRÖNIKA. Som initiativtagare har Sverige stått för stor del demokratiinstitutet IDEA:s finansiella grund. De drakoniska nedskärningarna av Sveriges stöd under Tidö-partiernas tid vid makten kan därför inte ses som något annat än en ambition att dra mattan för IDEA. Det skriver Maria Leissner, tidigare partiledare för Folkpartiet och den som skrev den ursprungliga riksdagsmotionen inför bildandet av IDEA.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
I oktober 1990, precis i början av den stora globala demokrati-explosionen som följde på kommunismens fall 1989, blev jag tillfrågad om att delta i en valövervaknings-delegation till Pakistan som organiserades av National Democratic Institute (NDI) i USA.
Vid den tiden hade den demokratiska världen knappt kommit i gång med att övervaka alla dessa nya flerpartival. Några enstaka organisationer i USA hade börjat utforma format och tekniker för valövervakning. Vissa europeiska institutioner som EU-parlamentet sände slentrianmässigt enstaka observatörer.
Demokratistödsarbetet låg i sin linda, men den demokratiska popcorn-pannan knattrade snabbare och snabbare.
NDI:s delegation till Pakistan var seriös. Man skickade delegationer före, under och efter valen. Man hade utarbetat en metod för parallell valtabulering och för en noggrann observation av kampanj, val och sammanräkning. Det hela genomfördes av en stor delegation som täckte hela landet. En gedigen offentlig kommentar publicerades efteråt, som stötts och blötts efter input från hela delegationen.
Mitt team hade varit på marken i Karachi i en vecka och intervjuat alla relevanta aktörer, när två observatörer från EU landade en dag före valet. De två herrarna började med att dricka te hos guvernören i Karachi. På valdagen hasade de sig till sammanlagt två vallokaler. Sedan bjöd dessa två herrar in till en presskonferens där de talade myndigt om vad de observerat.
Därefter åkte de hem. Innan valet var helt sammanräknat.
Vi i NDI-delegationen gapade över deras brist på professionalitet. På planet hem tänkte jag att så här kan vi inte ha det. När hela världen ropade efter vägledning om hur man egentligen gjorde för att bygga en demokrati, skulle det bara vara USA som hade kapacitet att besvara frågan? Skulle ytterst den amerikanska utrikespolitiken ha ett finger med i utformandet av de demokratiska systemen i resten av världen, medan Europas och andras demokratiska traditioner inte skulle kunna finnas med som en förebild?
Efter klok input från Thomas Hammarberg, som jag ofta sökte råd hos när det gällde mänskliga rättigheter och demokrati, motionerade jag i riksdagen om ett internationellt valövervakningsinstitut, förlagt i Sverige. Jag lyckades få flera enskilda ledamöter från andra partier med mig som undertecknare: Alf Wennerholm (m), Ingbritt Irhammar (c) och Margareta Winberg (s). Ett partiövergripande initiativ med andra ord.
Motionen blev väl mottagen, dvs ansågs besvarad genom att den överlämnades till UD för utredning. Efter något år utsågs förre statssekreteraren för biståndet Bengt Säwe-Söderberg till utredare. Bengt sydde ihop det som skulle bli International IDEA och förhandlade fram att Stockholms Stad gratis skulle ställa upp med Strömsborg som huvudkvarter för den nya organisationen.
Ett globalt kunskapscentrum
Våren 2025 firade IDEA 30 år. Under dessa tre decennier har IDEA utvecklats till ett nav för globalt demokratistöd och ett kunskapscentrum för demokratins hantverk.
Kunskapen är tillgänglig för alla länder och delas utan pekpinnar och utan utrikespolitiska påtryckningar. ”Democracy can never be exported but must be supported” var en tidig ledstjärna för IDEA.
Antalet medlemsländer har ständigt växt, och omfattar nu 35 demokratier över hela världen. IDEA har därför kommit att fungera som en av de mer framträdande plattformarna för praktiskt samarbete mellan världens demokratier.
Kevin Casas-Zamora, tidigare vice president för Costa Rica, är en mycket uppskattad generalsekreterare och blev omvald för två år sedan. Han har all anledning att vara stolt över IDEA:s utveckling de senaste 7 åren.
Mitt i denna framgångsrika berättelse om den enda mellanstatliga institution som Sverige är värdland för, kommer ett dråpslag.
Sveriges regering har chock-sänkt det svenska bidraget till IDEA:s verksamhet med 80 procent på tre år: 2022 gav Sverige 6,5 M € i kärnstöd till IDEA. Tidö-regeringen rivstartade med att halvera kärnstödet över tre åren till 3,2 M €. Den summa som hade utlovats som golv, halverades plötsligt igen strax före julen 2025 (trots att Sverige hade godkänt IDEA:s budget beräknad på den tidigare summan ett par veckor tidigare). Kärnstödet uppgår nu till 1,48 M €.
Därutöver försvinner nio tiondelar av projektstödet från Sida till IDEA:s demokratistödsprojekt.
Totalt utgör numer Sveriges bidrag blott åtta procent av medlemsländernas stöd till IDEA:s verksamhet.
Sverige hade tidigare, som brukligt är för ett värdland och initierande land, under decennier stått för en pålitlig del av IDEA:s finansiella grund. Den drastiska nedskärningen av Sveriges stöd till IDEA skickar nu en signal av bristande förtroende som riskerar att få en smitto-effekt.
Det är en dramatisk utveckling. Den hänger inte ihop med någon förändrad svensk utvärdering av IDEA:s verksamhet, utan tvärtom. UD har under de gångna åren uttryckt stor tillfredsställelse över verksamhetens utveckling.
Den drakoniska och omotiverade nedskärningen kan inte ses som något annat än en ambition att dra mattan undan fötterna på IDEA. SD:s inställning till globalt demokratistöd kännetecknas ju inte direkt av någon stor entusiasm. Regeringen i övrigt verkar inte heller oroa sig för om man mister värdlandskapet för IDEA, denna kronjuvel i svensk biståndspolitik.
IDEA kommer att överleva. Det är stabilt förankrat hos en rad medlemsländer och åtnjuter ett gediget gott rykte över hela världen.
Tvingas IDEA lämna Sverige?
Men regeringens drastiska hugg kan leda till att detta globala demokratiinstitut tvingas lämna Sverige, sitt födelseland, sitt värdland, sin möjliggörande.
Det är ännu konstigare att det sker med en regering som består av tre partier, två som varit inblandade i uppkomsten av IDEA – och alla tre som gemensamt tillsammans med (c) i regering och under biståndsminister Gunilla Carlssons (m) ledning drev fram en omläggning av Sveriges bistånd till att fokusera starkt på frihet och demokrati som utvecklingsmål.
Det är många, över alla partigränser, som varit inblandade i skapandet och utvecklingen av IDEA. Men hjärtat rycks ut ur kroppen när man ser en viktig del av sitt livsverk rivas ner och kanske drivas på flykt.
Maria Leissner
Tidigare bland annat ambassadör och partiledare för Folkpartiet
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
