KRÖNIKA. I dagens samhälle blir den andra en existentiell fiende. Han eller hon har inte längre en annan åsikt, utan hotar min identitet i en värld där verkligheten upphör att vara en gemensamt verifierbar grund och förvandlas till ett emotionellt territorium, skriver författaren och journalisten Carlos Decker-Molina.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
”Det dolda jaget träder fram” är ett citat som jag skrev ner i någon av mina anteckningsböcker. Uttrycket för tankarna till Carl Gustav Jung, som menade att vi alla har en ”skugga”: den del av vår personlighet som är förträngd, förnekad eller inte erkänd och som ibland träder fram. Det citat jag av en slump stötte på tvingade mig att undersöka vidare, och jag fann Erich Fromm, den tysk-amerikanske psykologen med nära koppling till Frankfurtskolan. Fromm ger denna idé en politisk och social dimension och hävdar:
”När ett samhälle förtränger begär, rädslor och frustrationer, träder det kollektiva dolda jaget fram i form av auktoritarism, hat och fanatism.”
Jag menar att vi befinner oss just i ett sådant skede i den globala utvecklingen. Därför tillåter jag mig att formulera en tes:
Det dolda jaget i våra samhällen har trätt fram i och med internets genombrott och globaliseringen. Och tillsammans med det uppstår fiender, absoluta sanningar och en rad förvrängningar. Låt oss se hur.
Från motståndare till fiende
I en sund demokrati är den andre en motståndare: någon man konkurrerar med inom gemensamma spelregler.
När det dolda jaget aktiveras upphör den andre att vara legitim och blir i stället en existentiell fiende. Han eller hon har inte längre en annan åsikt, utan hotar min identitet. En binär logik uppstår: om den andre finns, försvinner jag.
Det handlar inte om en förändring av åsikter, utan om ett skifte i sättet att uppfatta den andre, sanningen och verkligheten.
Från verklighet till tro
Den samtida debatten rör sig inte längre kring fakta, utan kring bepansrade uppfattningar. Verkligheten upphör att vara en gemensamt verifierbar grund och förvandlas till ett emotionellt territorium.
Man hör ofta: ”Det är min upplevelse.” Upplevelsen väger tyngre än det vetenskapliga faktumet. Tolkningen väger tyngre än evidensen.
Detta är inte filosofisk relativism, utan renodlad politisk subjektivism.
Från delad sanning till ”min sanning”
När den gemensamma grunden försvinner, försvinner också möjligheten till dialog. Sanningen upphör att vara något man söker och blir något man äger.
”Jag äger sanningen.” Och den som inte delar den har inte fel – han eller hon står på den onda sidan.
Från rädsla för den andre till rasism och dess nya former
Det dolda jaget lever av rädsla. Men rädslan behöver ett objekt.
Därför gör vi den andre till främling, migrant eller fattig; men det kan också vara eliten, den infödde, den ”förvitade”, den urbana eller den rurala. Det viktiga är att den andre personifierar hotet.
Här är rasismen inte längre biologisk, som under 1900-talet. Den är identitär, kulturell, moralisk och ekonomisk.
Det dolda jaget, när det träder fram, uttrycker sig som aporofobi (förakt mot fattiga), xenofobi eller ideologisk tribalism.
Demokratin förlorar sitt språk
Den offentliga samtiden vilar inte längre på gemensamma fakta, utan på emotionellt försvarade uppfattningar. Demokratin förlorar sitt språk, politiken sin rationalitet och samhället sitt gemensamma rum.
Vi lever i slutet på den gemensamma mark där idéer kunde brytas mot varandra.
”Det dolda jaget som träder fram” är ingen litterär metafor. Det är en exakt analytisk nyckel till den politiska samtiden i Europa och Latinamerika.
Jag projicerar därför inte politiska processer på ett psykologiskt ramverk (det dolda jaget) som lika gärna skulle kunna förklaras sociologiskt. Jag utgår inte från en strikt empirisk bevisföring, utan från en tolkande hypotes.
Jag föreslår att vissa samtida fenomen – förvandlingen av motståndare till fiender, ersättandet av verklighet med slutna narrativ, rädslans expansion och den identitära fragmenteringen – kan läsas som framträdandet av ett kollektivt ”dolt jag”.
Min avsikt är inte att hävda att fakta mekaniskt bevisar denna tolkning; jag menar att de står i dialog med den. Om denna kategori gör det möjligt att på ett sammanhängande sätt förstå spridda och till synes osammanhängande processer, ligger dess giltighet inte i absolut verifierbarhet, utan i dess förklaringskraft.
Detta beskriver inte ett opinionsklimat. Det beskriver den nya emotionella strukturen som förvandlats till samtida politik.
Det är samhällets dolda JAG som träder fram och förvandlas till auktoritarism, tyranni och diktatur.
Carlos Decker-Molina
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
