DEBATT. Inför urvalet av humanitära organisationer lät Sida göra en bedömning av 25 organisationer, däribland Islamic Relief. I vår analys fann vi att Islamic Relief Sweden är en mycket samvetsgrann organisation. Våra resultat är därför mycket relevanta för den efterföljande debatten om påstådd naivitet, skriver Ian Christoplos som ledde den utvärdering som Sida lät göra 2025.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
I den aktuella debatten om Sidas nu upphörda stöd till Islamic Relief Sweden har KD (DN Debatt 18 februari) gjort uttalanden om en påstådd naivitet som anses prägla synen på dess arbete. Sådana påståenden har långtgående konsekvenser som förtjänar ytterligare reflektion.
Inför sitt urval av humanitära organisationer att framgent stödja lät Sida förra året göra en bedömning av 25 stora, globala organisationer, av vilka Islamic Relief var en.
Den omfattande granskningen gjordes av en grupp rutinerade utvärderare med gedigen erfarenhet av humanitärt bistånd. I uppdraget ingick inte att undersöka kopplingar till islamistisk extremism, men våra resultat är mycket relevanta för den efterföljande debatten om påstådd naivitet.
I vår analys fann vi att Islamic Relief Sweden är en mycket samvetsgrann organisation som är extremt försiktig när det gäller partnerskap, och risker för ryktesspridning. Detta återspeglar deras insikt om att de oundvikligen kommer att granskas noggrannare än andra. Vi fann att deras styrka ligger i att de har en struktur och ett arbetssätt med starka rötter bland deras troende partners, både kristna och muslimer. Istället för att sätta in stora internationella team förlitar de sig starkt på frontlinjeorganisationer.
Denna ”lokalisering” är en del av både globala och svenska åtaganden att reformera det humanitära systemet, framför allt som en del av “Grand Bargain” , vilket i sin tur har blivit en central del av Sveriges arbete med humanitärt bistånd. Vi fann att Islamic Relief är väldigt bra på att säkerställa att den humanitära hjälpen når fram dit den behövs mest, genom dessa nära och förtroendefulla partnerskap. Liknande åtaganden om att sätta större tillit till lokala partners finns i nuvarande utvecklingsstrategier, till exempel genom lokalt ledd klimatanpassning.
I vår granskning ingick att bedöma arbetet hos de 25 globala humanitära organisationerna i relation till lokalisering, och deras förmåga att tillhandahålla bistånd på ett opartiskt sätt. Bland organisationerna var framstegen inom lokalisering varierande, men Islamic Relief Sweden utmärkte sig för sitt framstående arbete, främst tack vare sina trosbaserade rötter.
När arbetet är förankrat i lokala samhällen, är det då möjligt att helt säkerställa att ingen i dessa samhällen har någon avlägsen koppling till ”dåligt sällskap”? Svaret är naturligtvis nej. Om biståndsgivare vill undvika sådana risker helt och hållet får man överväga att frångå decennier av reformer inom humanitärt arbete och avstå från lokalisering. Det skulle innebära att man överger sen länge internationellt vedertagna humanitära åtaganden att bygga upp förtroende bland lokala partners, inklusive religiösa samfund. Förtroende som grundar sig på djupgående och löpande samarbete för krisdrabbade människor ska inte förväxlas med naivitet. Det representerar istället ett grundläggande åtagande för en annan typ av relationer med människor som drabbats av konflikter och katastrofer.
Ian Christoplos, PhD
Team leader: Assessment of Sida’s strategic partnership for Humanitarian Assistance, 2025
Fotnot: Artikeln skrevs som en replik till DN Debatt på inlägget den 18 februari från Ebba Busch och ytterligare två Kristdemokrater, men då DN inte vile publicera repliken publiceras den istället i Global Bar Magazine.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
