Tvärt emot vad utrikesministern påstår har EU och Sverige både juridiska och politiska möjligheter att agera mot Israel, inte minst när det gäller de illegala bosättningarna på västbanken. Det skriver hållbarhetsexperten John Andersson.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
EU:s utrikespolitiske talesperson Kaja Kallas släppte den 7 juli (bifogas) ett internt PM, var riktat till EU:s utrikesministrar där hon listade ett antal möjligheter för EU att agera mot de illegala bosättningarna. Trots detta ifrågasätter Sveriges utrikesminister att EU:s medlemsländer själva nationellt skulle kunna besluta om förbud mot handel med illegala bosättningar. Jag har läst Kallas PM och kokat ner de mest fundamentala för Maria Malmer Stenegaard, men först vill jag förklara vilka konsekvenserna av Israels bosättningspolitik är.
Israels bosättningspolitik har under lång tid kritiserats av det internationella samfundet, inklusive FN, EU och människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch. Bosättningar är samhällen byggda av Israel på ockuperad mark som enligt internationell rätt inte tillhör Israel, främst på Västbanken och tidigare i Gaza.
Människorättskränkningar kopplade till bosättningarna i Gaza före 2005 är omfattande och grova. Exempel på ett antal systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter är:
- Rätt till egendom: Palestinier förlorade mark utan rättvis ersättning.
- Rätt till fri rörlighet: Palestinska samhällen fragmenterades av ”bosättarvägar” och militära zoner.
- Diskriminering: Två parallella rättssystem gällde, ett system för bosättare genom civil israelisk rätt, ett annat för palestinier genom militärlagar.
- Tillgång till vatten och jordbruk: Bosättningar kontrollerade nyckelresurser, ofta till nackdel för lokal palestinsk befolkning.
- Våld: Ökade spänningar och våldsincidenter mellan bosättare, militär och palestinier. Våld från bosättare mot palestinier rapporterades ofta utan rättsliga konsekvenser.
Men varför är bosättningar ett problem? Dessa bosättningar utgör markstölder från palestinier. De leder vidare till en våldsam segregation där bosättare lever under israelisk civilrätt, medan palestinier lever under militärlagar. Detta har resulterat i en ökad konflikt där bosättningar ofta utgör en källa till spänningar och våld. Dessa markstölder är ett hinder för fred, eftersom bosättningarna splittrar palestinska områden och gör det svårt att skapa en sammanhängande palestinsk stat.
EU kan vidta en rad åtgärder gentemot Israel inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Israel, och Sverige kan pusha för följande tre åtgärder:
- Fullständig suspension av associeringsavtalet:
Kräver förslag från kommissionen och enhälligt beslut i rådet.
Eftersom avtalet är ”mixed”, krävs även enhälligt godkännande från medlemsstaternas representanter. - Delvis suspension:
CFSP-delen (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) kan stoppas efter förslag från utrikesrepresentanten, kräver enhällighet.
Suspension eller uppsägning av 2008 års protokoll (gäller israeliskt deltagande i program som Erasmus+ och Horizon): - Avbrytande av tekniskt samarbete eller nya initiativ:
Kan göras utan formella beslut (t.ex. pausa nya MoU eller protokoll).
Utanför associeringsavtalet kan Sverige vidare införa ett Importförbud från israeliska bosättningar, alltså blockera importen av politiska skäl (enligt artikel 24(2)(a) i förordning 2015/478). Läs mer om vilka lagar som styr här och här.
EU har alltså en rad verktyg till sitt förfogande om man anser att Israel bryter mot internationell humanitär rätt i till exempel Gaza. Sverige måste pusha för att dessa verktyg snarast appliceras.
EU har både juridiska och politiska möjligheter att agera mot Israel, från handelsrestriktioner till diplomatiska sanktioner, avbrutna forskningssamarbeten och restriktiva viseringsavtal. De flesta åtgärder kräver enhällighet inom EU, vilket gör dem politiskt svåra att genomföra, särskilt om vissa medlemsländer är starka allierade till Israel. Ett folkmord skulle kunna vara grund för till exempel vapenembargo, avbrytande av politisk dialog, eller suspendering av viseringsfrihet, men sådana beslut kräver att EU tydligt konstaterar att internationell humanitär rätt brutits. Importförbud från israeliska bosättningar är enklare att införa och detta kan däremot ske även på nationell nivå av enskilda länder som Sverige.
Om Sverige menar allvar med sina fördömanden av de illegala bosättningarna så kan – och bör – utrikesminister Maria Malmer Stenegaard agera nu!
John Andersson
Hållbarhetsexpert
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
