Vilken moralisk rätt har jag – som i 50 år levt i Sverige – att rösta i valet i Bolivia? Hur kan jag, som inte upplever inflationen, osäkerheten, korruptionen eller sjukvårdens tillstånd i Bolivia, ha samvete att påverka valresultatet? frågar sig författaren Carlos Decker-Molina.
Jag har bott i Sverige i nästan femtio år. Mitt dagliga liv, mina skatter, mina rättigheter och skyldigheter hör till detta skandinaviska land som tog emot mig när diktaturen i Bolivia tvingade mig i exil. Här åldrades jag, här föddes mina barnbarn, och här har jag byggt en ny tillvaro. Men Bolivia, mitt födelseland, har aldrig förlorat sin plats i mitt hjärta – vare sig med kärlek eller med kritik.
Den 17 augusti är det val i Bolivia. Jag är registrerad och har rätt att rösta på president, vicepresident och parlamentsledamöter – trots att jag inte har bott i Bolivia på femtio år. Och här uppstår ett etiskt dilemma som skaver: vilken moralisk rätt har jag att påverka framtiden i ett land som jag inte längre lever i?
Jag är fortfarande boliviansk medborgare. Mitt ID kort är giltigt. Lagen erkänner min rätt att rösta från utlandet. Men medborgarskap är mer än ett papper. Det borde vara ett aktivt engagemang. Att rösta är inte bara en juridisk rättighet – det är ett civilt ansvar som kräver närvaro, förståelse för verkligheten och en vilja att leva med konsekvenserna.
Hur kan jag, som inte upplever inflationen, osäkerheten, korruptionen eller sjukvårdens tillstånd i Bolivia, ha samvete att påverka valresultatet? Jag kommer inte att leva med följderna av det jag röstar på.
Vissa säger att man aldrig överger sitt hemland. Att rötterna alltid finns kvar. Att exilen inte får innebära att man förlorar sin rätt att påverka. Och det är sant – men symboliska band bör inte bli praktiska bördor för dem som lever i verkligheten.
Det är enkelt att rösta från ett annat land. Det svåra är att bära ansvaret. Jag kommer inte att stå i en matkö i El Alto om landet faller samman. Jag kommer inte att behöva förklara för mina barn varför skolorna saknar resurser. Att rösta från tryggheten i Europa kan vara lagligt – men är det moraliskt rätt?
Jubileum i en förvirrad nation
I år firar Bolivia 200 år som självständig stat. Men vi är inte längre en republik. Sedan 2009 är vi en plurinational stat med nya principer och en ny konstitution. Då återstår frågan: vem firar vad? Och varför röstar vi fortfarande som om vi levde i den gamla republiken?
Kanske borde detta jubileum, liksom vår rösträtt, vara ett tillfälle till självrannsakan. Att rösta är makt. Och att utöva makt utan att leva med konsekvenserna är en form av övertramp.
Att avstå från att rösta ses ofta som passivitet. Men ibland är det ett uttryck för respekt. Jag tänker inte rösta den 17 augusti. Inte för att jag inte bryr mig – utan för att jag bryr mig för mycket.
För mig är detta ett etiskt ställningstagande. Att erkänna att jag inte längre har rätt att påverka andras verklighet från min distans. För i en verklig demokrati handlar inte rösträtt bara om lagar. Den handlar om samvete.
Carlos Decker-Molina
Författare och journalist
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
