ANALYS. Efter ett år av protester och kamp för demokrati står EU inför ett avgörande vägval i sin relation till Serbien. Kommer EU att stå upp för demokrati och rättsstaten, eller kommer korrupta, ekonomiska och geopolitiska intressen att väga tyngre?
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.
Relationen mellan EU och Serbien befinner sig i en djup kris efter åratal av demokratisk tillbakagång i Belgrad och EU:s bristande agerande rörande egna principer och värderingar. Samtidigt har denna vår och sommar utvecklats till en typ av vändpunkt när Europaparlamentet kräver valreformer, rättsstatliga garantier och mycket mer villkorad EU-stöd. Kritiken mot EU:s tidigare passivitet, inklusive stöd till omstridda projekt som litiumbrytning, har väckt frågan om unionens moraliska trovärdighet. Inför hösten står EU inför ett vägval mellan att fortsätta med vad som ofta upplevs som en tom retorik, eller att tydligt stödja demokratirörelsen och reformerna i Serbien.
Under det senaste decenniet har relationen mellan EU och Serbien varit ett starkt exempel på politisk ambivalens och ofta upplevd dubbelmoral. Å ena sidan har Serbien agerat som ett formellt kandidatland till EU sedan 2012, mottagit miljarder euro i stöd och deltagit i flera samarbetsprogram. Å andra sidan har unionen avvikit från sina egna principer och tolererat en auktoritär utveckling under president Aleksandar Vučić, samtidigt som regimen i Belgrad fört en dubbel utrikespolitik för att dra nytta av både EU och auktoritära stormakter som Ryssland och Kina.
Med tanke på alla protester under 2024 har året inneburit ett stort symboliskt och politiskt skifte där rörelsen för demokratin i Serbien växt till den största i Europa. Protestvågen som sköljt över Serbien efter tragedin i Novi Sad i november 2024 och de reaktion som kommit mot valfusk, förtryck och korruption har tvingat EU:s institutioner att agera. I början av maj 2025 antog Europaparlamentet en skarpare resolution som krävde en oberoende utredning av parlamentsvalet 2023, där flera allvarliga oegentligheter konstaterats. Parlamentet slog också fast att Serbiens integration med EU måste villkoras tydligt så att inga nya steg tas utan verkliga reformer och rättsstatliga garantier.
Kommissionär stödjer protesterna
Den nya utvidgningskommissionären Marta Kos, som själv är från Slovenien och därmed uppvuxen i förre detta Jugoslavien, har i flera uttalanden och under sitt Belgradsbesök i april 2025 skickat en klar signal att EU:s formella värderingar inte är förhandlingsbara. Hon har också – till skillnad från flesta andra kommissionärer och EU-diplomater – gett sitt stöd till studentprotesterna och andra som kräver demokratiska förändringar. Samtidigt har medlemsstaternas utrikesministrar ställt sig bakom hennes tidigare uttalanden och nuvarande diplomatiska hållning, vilket pekar på att hösten 2025 kan bli en vändpunkt rörande hur EU fortsätter att agera mot Vučić-regeringen.
Men kritiken mot EU:s tidigare hållning är fortfarande skarp och högst levande i samhällsdebatten i Serbien. Under hösten 2024 och våren 2025 saknades fortfarande starka reaktioner från Bryssel, trots ökande polisbrutalitet, hot mot oberoende medier och en förvärrad demokratisk tillbakagång i Serbien. Analyser från tankesmedjor som CEPS har pekat ut EU:s “stabilitokratiska” strategi som kontraproduktiv och missvisande, eftersom kommissionen har prioriterat geopolitisk stabilitet, och därmed stagnation, framför demokratisk utveckling och förändringar.
På det sättet har EUs agerande eller bättre sagt brister på agerande bland annat gett Vučić manöverutrymme att “flörta” med Moskva och Peking, samtidigt som han upprätthållit en fasad av EU-integration och sig själv som en europé. En symbol för denna dubbla standard visades sommaren 2024 då EU undertecknade ett avtal om litiumutvinning med Serbien, ett mycket kontroversiellt projekt kritiserat för sina miljökonsekvenser och brist på lokal demokratisk förankring. Avtalet skickade – enligt många aktivister, journalister och bedömare i Serbien – ett budskap om att giriga och korrupta ekonomiska och geopolitiska intressen väger tyngre än för EU än mänskliga rättigheter och naturen.
EU måste välja väg
Med tanke på sådana beteenden och politiska beslut står EU inför ett avgörande vägval. Ett möjligt scenario är “ett villkorat samarbete” där framtida stöd till Serbien binds hårt till konkreta reformer inom rättsväsendet, korruptionsbekämpning och mediefrihet. Ett annat alternativ som diskuteras i tankesmedjor som Carnegie är att EU ökar sitt direkta stöd till civilsamhället, studentrörelser, oberoende medier och miljöorganisationer och på så sätt kringgår den politiska eliten. En tredje utveckling är om EU slutligen “pausar” förhandlingarna och undviker att öppna nya kapitel tills Vučić-regeringen uppfyllt tydliga minimikrav, vilket också skulle signalera till andra kandidatländer att anslutningsprocessen inte längre är ett automatiskt förlopp, utan att principer verkligen gäller.
Utvecklingen under hösten 2025 blir därför avgörande – inte bara för Serbiens europeiska framtid – utan också för EU:s egen trovärdighet som demokratisk aktör. Frågan är inte längre om Serbien ska närma sig EU, utan om EU är berett att bejaka och värna om sina egna principer och värderingar när dessa ironiskt nog utmanas av en formell kandidatstat. Kraven på demokrati, rättsstyre och rättvisa finns kvar och blickarna riktas mot Belgrad, men också mot Bryssel.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
