De studentprotester som de senaste månaderna skakat Serbien utvecklas nu till ett försök att skapa en mer decentraliserad form av demokrati och gräsrotsorganisering. Frågan är – kommer studenterna att kunna förändra Serbien?
Under de senaste månaderna har Serbien skakats av de största demokratiska protesterna i landets moderna historia. Vad som började som en reaktion mot korruption och politiskt vanstyre har utvecklats till något mycket större, nämligen ett försök att skapa en mer decentraliserad form av demokrati och gräsrotsorganisering. Frågan är: kommer de att lyckas?
De folkliga protesterna i Serbien har redan skakat om presidenten och tvingat landets regering att avgå. Ett besök från Donald Trumps son till stöd för (och för att göra affärer med) den sittande presidenten lär inte heller det få protesterna att upphöra.
Utvecklingen med folkmöten och medborgarförsamlingar är inspirerad av studenternas egna plenum. Dessa medborgarförsamlingar som på serbiska heter “zbor” (inte att förväxla med den fascistiska rörelsen under andra världskriget med samma namn) har nu börjat sprida sig från universitetscampus till stadsdelar, mindre städer och byar. På flera håll i landet samlas människor för att diskutera sin framtid och ta egna demokratiska initiativ, helt oberoende av den etablerade makten. Tanken är bland annat att kunna fortsätta med medborgarförsamlingar, också kallade plenarsammanträden, även i ett scenario där Vučićs regering och makt försvinner.
Medan de stora demonstrationerna i Belgrad och Novi Sad fått mest uppmärksamhet har en mer decentraliserad utveckling pågått på olika håll i landet som i Čačak, Niš och Obrenovac. På torg, i bostadsområden och i småstäder håller invånarna öppna möten, där beslut fattas genom konsensus och direktdemokratiska omröstningar. Modellen har även nått mindre orter, där invånare samlas för att diskutera både lokala problem och nationella politiska frågor.
En av de mest intressanta händelserna var när invånare i Čačak under förra veckan röstade för att avsätta sin borgmästare i ett misstroendevotum under ett zbor. Det är en handling som saknar juridisk åtgärd men har en enorm symbolisk betydelse. Idén om dessa folkliga församlingar kommer direkt från de studentprotester som varit en central del av rörelsen.
Sedan demonstrationerna startade har studentgrupper organiserat sig genom plenum – öppna stormöten där alla studenter kan delta, rösta och besluta om nästa steg. Studenternas största styrka har varit deras strikt horisontella struktur. Det finns inga ledare som kan köpas eller hotas av regeringen. Samma princip har nu börjat appliceras på zbor-församlingarna i samhället, där människor samlas utan hierarkier och fritt diskuterar sina framtida krav.
Demokratisk experimentverkstad?
På zbor–församlingar tas både lokala och nationella frågor upp. Deltagarna diskuterar konkret lokala samhällsproblem och kommunal service men också den aktuella politiska krisen som utlöst protesterna. I praktiken har alltså folkmötena en dubbel funktion: de fungerar som forum för att lufta invånarnas vardagsbekymmer som rörande kommunala tjänster, infrastruktur, miljöproblem samtidigt som de behandlar rörelsens övergripande krav på rättvisa, antikorruptionsåtgärder och respekt för rättsstatens principer.
En historisk parallell kan dras till Jugoslaviens självförvaltningsmodell, där lokala arbetarråd och folkförsamlingar spelade en roll i beslutsfattandet. Men till skillnad från den gamla socialistiska modellen är dagens zbor-möten helt självorganiserade och fria från statlig kontroll. Modern teknologi som sociala medier och kommunikationsappar underlättar också för fler att följa och delta i diskussionerna samt omröstningarna.
För många serber är detta en radikal men välkommen förändring. Det handlar om en möjlighet att utöva politik på riktigt, utanför de korrupta institutionerna. Frågan många nu ställer sig är om dessa zbor-församlingar kommer att fortsätta även efter att protesterna uppnått sina mål. Flera av de ledande aktivisterna menar att dessa medborgarförsamlingar måste fortsätta, även om en demokratisk övergångsregering tar över, eftersom syftet är att skapa en permanent kanal för medborgerlig makt och hålla framtida regeringar ansvariga.
En ny väg för demokrati på Balkan?
Kommer dessa gräsrotsdrivna folkmöten att förändra Serbiens demokratiska system i grunden? Eller kommer de att försvinna när kraven på reformer har uppnåtts? Svaret kommer att avgöra om Serbien blir ett nytt exempel på direktdemokrati i Europa, eller om den etablerade makten lyckas återta kontrollen.
Det som händer i Serbien kan också komma att skapa mer inspiration för hela regionen. Om dessa medborgarförsamlingar överlever protesternas akuta skede, kan de bli en modell för framtida demokratisering i andra länder där politisk stagnation och korruption dominerar. Zbor-rörelsen redan visat att demokrati inte enbart behöver utövas vid valurnorna eftersom demokratin måste också byggas från grunden, på gator och torg, där människor aktivt främjar relationer, meningsfullhet och gemenskap.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
