DEBATT. Den 4 mars är det tre år sedan EU aktiverade massflyktsdirektivet. Fortfarande hålls tusentals människor i ovisshet. Nu är det dags att de får en långsiktig lösning, skriver Khrystyna Hevchuk, Ordförande för RefugeeHope.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har Sverige tagit emot tiotusentals ukrainska flyktingar under Massflyktsdirektivet. De har arbetat, betalat skatt, lärt sig svenska och integrerat sig i det svenska samhället. Men trots deras bidrag och ansträngningar är deras framtid i Sverige fortfarande osäker. Direktivet har förlängts till mars 2026, men vad händer sedan?
Ukrainare i Sverige befinner sig i en situation där de saknar långsiktiga lösningar. En tredjedel av de ukrainska flyktingarna har redan lämnat landet, många på grund av den osäkerhet som råder. Andra EU-länder, som Tyskland och Tjeckien, har börjat erbjuda permanenta lösningar genom arbets-, studie- eller familjebaserade uppehållstillstånd. Sverige har däremot valt en mer restriktiv linje, vilket gör att många tvingas leva med en konstant oro.
Enligt statistik från IOM Sweden (2024) är 66 % av de ukrainska flyktingarna i Sverige sysselsatta, och nästan hälften har en grundläggande nivå i svenska. Trots detta kan de inte byta från Massflyktsdirektivet till ett arbetstillstånd utan att lämna Sverige. De som redan har fasta anställningar och uppfyller kraven för arbetskraftsinvandring måste alltså resa tillbaka till Ukraina – ett land i krig – för att ansöka. Det är ett orimligt och riskfyllt krav som i praktiken hindrar många från att stanna.
Den svenska lagstiftningen har skapat en situation där ukrainska flyktingar behandlas olika beroende på när de registrerades i Sverige. De som folkbokfördes före den 1 november 2024 har full tillgång till socialförsäkringssystemet, medan de som registrerade sig efter detta datum har betydligt färre rättigheter och begränsad tillgång till ekonomiskt stöd. De som har bott i Sverige i mindre än 12 månader har endast ett samordningsnummer och lever på 37–71 kronor per dag. Denna uppdelning har lett till ekonomisk utsatthet och svårigheter för många familjer. Barn som har bott i Sverige i flera år går i svenska skolor, men deras framtid är fortfarande oklar.
Migrationsverket prövar inte
En annan stor fråga är att ukrainare som vill ansöka om asyl inte får sina ärenden prövade av Migrationsverket så länge Massflyktsdirektivet gäller. Detta påverkar särskilt de som kommer från ockuperade eller förstörda områden och som saknar en säker plats att återvända till. Justitieombudsmannen har kritiserat Migrationsverket för att ha stoppat prövningen av ukrainares asylansökningar, men någon förändring har ännu inte skett.
Osäkerheten kring ukrainares framtid i Sverige är ohållbar. För att säkerställa en rättvis och långsiktig lösning föreslås flera åtgärder. Ukrainare bör kunna ansöka om arbetstillstånd, studietillstånd eller anknytningstillstånd utan att behöva lämna landet. Åren som ukrainare har bott i Sverige under Massflyktsdirektivet bör räknas vid ansökan om permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Migrationsverket måste börja pröva asylansökningar från ukrainare, särskilt för dem från ockuperade områden. Alla ukrainska flyktingar bör få tillgång till socialförsäkringar och studiestöd, oavsett när de registrerades. Sverige bör följa andra EU-länders exempel och ge ukrainare som etablerat sig en möjlighet att stanna genom permanenta uppehållstillstånd.
Om Sverige vill vara ett land som värnar om mänskliga rättigheter och integration kan vi inte fortsätta att hålla tusentals människor i ovisshet. Ukrainska flyktingar har bidragit till samhället och förtjänar en trygg framtid. Det är dags för politikerna att agera och ge dem en långsiktig lösning – innan det är för sent.
Khrystyna Hevchuk
Ordförande ”RefugeeHope. UA&SE”
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
