Debatt: Flyktingar som vill återvända till Syrien måste få vårt stöd

DEBATT. 80 procent av alla syriska flyktingar vill återvända hem. Det visar en ny undersökning från UNHCR. Men en förutsättning för att de ska kunna återvända är att vi stödjer dem i återuppbyggnaden av landet, skriver Annika Sandlund från UNHCR.

Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.

UNHCR:s senaste regionala undersökning visade på en mycket stor förändring: 80 procent av de syriska flyktingarna strävar nu efter att en dag återvända hem, en dramatisk ökning med 57 procent från April 2024. Sedan Assadregimens kollaps hoppas många syrier på en nystart, men den hårda verkligheten i Syrien är fortfarande lika svår som när konflikten var som värst. Det finns dock konkreta åtgärder som vi kan vidta nu för att se till att Syrien blir en säkrare plats och se till att människor kan fatta välgrundade beslut om huruvida de ska återvända hem. 

I åratal har antalet återvändande flyktingar varit lågt, men den 6 mars beräknar UNHCR att 301 900 syrier har återvänt sedan december 2024, vilket markerar en potentiell vändpunkt i flyktingkrisen. Mer än hälften av de syriska flyktingar i grannländerna som tidigare inte övervägt att åka hem har för avsikt att återvända under de kommande fem åren, siffror som markerar en vändpunkt i krisen. 

Jag har under många år arbetat i Turkiet i början av den syriska flyktingkrisen. Då hoppades de flesta flyktingar kunna återvända inom tre månader. Men när att situationen blev värre och månader blev till år, försvann hoppet. Ändå är Syrien fortfarande ”hem” för miljontals människor på flykt. Medan de flesta syriska flyktingar stannar kvar i grannländerna, har Europa tagit emot 1,37 miljoner syrier.  

UNHCR enkäten visar att syriska flyktingar främst återvänder för säkerhet, befrielse från militärtjänst, familjeåterförening och viljan att bidra till återuppbyggnaden. Som en syrisk flykting i regionen uttryckte de:  

Min dröm är att hjälpa till att återuppbygga mitt land och skapa ett nytt liv för mig själv och mina barn, mitt land är nu fritt 

Stora utmaningar väntar

Trots det nyfunna hoppet är vägen hem långt ifrån klar. Många återvändande möter överväldigande hinder när de försöker återuppbygga sina liv i Syrien. År av konflikt har lämnat ett djupt ärr i landets infrastruktur och ekonomi. I dag är fler än 16,7 miljoner syrier i behov av humanitär hjälp och skydd för sin dagliga överlevnad. Återuppbyggnadsarbetet har tidigare hindrats av sanktioner, av vilka många nu hävts. Det är dags för oss som det internationella samfundet att ta ett steg framåt och övergå från enbart humanitära insatser till att ”återbygga” och säkerställa syrier om att de själva kommer att kunna leda återuppbyggnadsarbetet. 

De största utmaningarna för dem som överväger att återvända är: 

• De som har återvänt hittar hus som är helt eller delvis skadade, de tvingas bo i provisoriska bostäder eller hos släktingar utan stabil försörjning. Bostäder är en kritisk fråga. Bland dem som äger egendom i Syrien uppger 81 procent att deras hem antingen är helt förstörda eller obeboeliga.  
• Det ekonomiska landskapet är fortsatt dystert. Syriens infrastruktur har lidit oerhört under det senaste decenniet, vilket gör att många flyktingar ifrågasätter hur de ska försörja sig när de återvänder. 
• Säkerheten är bräcklig i hela landet, med över 7,4 miljoner människor på flykt inom landet, de flesta av dem lever under svåra förhållanden och i behov av stöd. 

Vilka är mina chanser?

Med osäkerheten i åtanke väljer många flyktingar försiktig och överväger för att säkerställa sin trygghet och säkerhet vid återvändande. Över 60 procent av flyktingarna anser att det är viktigt att utföra ett så kallad ”go-and-see”-besök innan de fattar ett oåterkalleligt beslut att återvända. Dessa besök skulle erbjuda flyktingar att

• Bedöma säkerhetssituationen på egen hand. 
• Kontrollera statusen för deras egendom och levnadsförhållanden. 
• Bedöma ekonomiska möjligheter och infrastruktur. 
• Återknyta kontakten med familj och släktingar.

Innan flyktingarna fattar ett välgrundat och frivilligt beslut om att åka hem måste de ges tid och utrymme för att göra dessa bedömningar, utan påtryckningar. Med tanke på den rådande osäkerheten i Syrien och befolkningens fortsatta behov av skydd är det fortfarande mycket viktigt att upprätthålla skyddsåtgärder för dem som redan har funnit en tillflykt i värdländerna. 80 procent av syrierna uttrycker en önskan om att återvända, men de behöver tillgång till tillförlitlig information, rättsliga garantier och möjligheter till ”go-and-see”-besök innan de kan fatta ett permanent beslut. Naturligtvis förlitar sig de flesta syriska flyktingar på familj och släktingar som sina främsta källor till information, men UNHCR, finns på plats i landets alla fjorton provinser och fortsätter att också följa med som stöd och ge uppdaterad information om förhållandena i de olika områdena för återvändande.  

UNHCR upprepar att alla flyktingar har en grundläggande rätt att återvända till sitt ursprungsland när de själva väljer och att alla återvändanden måste vara frivilliga och säkra. UNHCR:s insatser är starkt förankrade i flyktingarnas röster genom att fortsätta att regelbundet samarbeta med flyktingar i grannländerna för att förstå deras förhoppningar, avsikter och oro över potentiella återvändanden, samtidigt som de får aktuell och tillförlitlig information om Syrien. 

Den syriska diasporan, till exempel i Sverige, där tusentals har funnit en tillflykt, fortsätter att brottas med de spår flykten lämnat hos dem. Även om många känner sig trygga i sitt nya hemland finns det känslomässiga bandet till Syrien kvar. För många handlar frågan inte bara om att återvända, utan om vad de skulle återvända till. Som den syriska flyktingen Judy Al Keilani som bor i Sverige uttryckte:   

Sedan Assadregimens fall har jag börjat känna mig som en människa igen. Jag har återfått min identitet som syrier. Jag har ett hem igen – men jag kan inte återvända.  

Denna känsla belyser inte bara Syriens nuvarande utmaningar, utan också den djupa kamp som flyktingar står inför för att balansera hoppet om att återvända hem med den hårda verkligheten som väntar dem. Vi måste stödja deras rätt att göra ett fritt val och se till att varje återvändande är värdigt, säkert och välinformerat.

Annika Sandlund
UNHCR:s representant i de nordiska och baltiska länderna. Annika Sandlund har över 20 års erfarenhet av humanitärt arbete och har varit verksam i Sri Lanka, Etiopien, Turkiet, Genève och Sverige.

Läs också