DEBATT. Trots att vi bara har fem år kvar lever Agenda 2030 numera en undanskymd tillvaro. Att Sverige tappar fart i arbetet med global hållbar utveckling är särskilt olyckligt när USA är på total reträtt från den globala arenan, skriver representanter för forskarsverige och nätverket Concord.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Idag den 12 februari 2025 hålls den utrikespolitiska debatten i Sveriges riksdag. Högst på agendan står krigen i Ukraina och Gaza, det försämrade säkerhetsläget och USA:s aggressiva handelspolitik. Något som dock – sannolikt – kommer att lysa med sin frånvaro är Agenda 2030, de globala utvecklingsmålen och USAs totala abdikering som global aktör för humanitärt bistånd och global hälsa. Trots att vi bara har fem år kvar för att nå de 17 målen, och trots att många av dem kräver en kraftsamling av sällan skådat slag för att nås, för Agenda 2030 numera en undanskymd tillvaro i svensk utrikespolitik. Att Sverige tappar fart i arbetet med global hållbar utveckling är oerhört beklagligt. Och det är särskilt olyckligt i tider av ökad global osäkerhet och ett USA som är på total reträtt från den globala arenan.
Agenda 2030 antogs under högtidliga former i september 2015. Det är en ambitiös och bred utvecklingsagenda som ersatte de betydligt snävare Millenniemålen, som under perioden 2000-2015 hade varit det gemensamma ramverket för global utveckling. Agendans 17 områden har tydliga målsättningar om att utrota fattigdom, stärka demokratiska rättigheter, minska mödradödligheten och att alla barn ska få tillgång till bra utbildning. I Sverige har agendan under många år varit vägledande för utvecklings- och utrikespolitiken och utgjort ett ramverk för myndigheters arbete.
Men på senare år har regeringens hållning till Agenda 2030 tydligt förändrats. Riksdagen har slagit fast att svensk politik ska vara samstämmig med en hållbar global utveckling, och att den ska utgå ifrån hur beslut påverkar människor i fattigdom. I samband med avvecklandet av Politiken för Global Utveckling tycks detta perspektiv försvunnit från regeringens politik, och samstämmighet har omdefinierats till att beslut i högre utsträckning ska gynna inrikespolitiska intressen. Den nuvarande regeringen har alltså tydligt sänkt ambitionsnivån – och Agenda 2030 har inte längre samma framskjutna position. Det märks på flera sätt, bland annat:
Färre uppdrag och minskad finansiering till myndigheter och kommuner
I en nyligen genomförd studie från Riksdagens Utredningstjänst undersöktes hur myndigheters regleringsbrev förändrats mellan 2022 och 2025 vad gäller Agenda 2030. Utredningstjänstens rapport visar att 2022 hade 38 av 195 regleringsbrev (19,5 procent) någon form av återrapporteringskrav kopplat till Agenda 2030. 2025 var motsvarande siffra 2 av 195 regleringsbrev eller knappt 1 procent. 2022 hade myndigheter 7 direkta uppdrag kopplat till Agenda 2030, men för 2025 finns det inte ett enda specifikt Agenda 2030-uppdrag till myndigheter.
Även på kommunal nivå har arbetet med Agenda 2030 saktat in betydligt och lyckade projekt har avslutats i förtid på grund av regeringens minskning av biståndsbudgeten. Finansiering till initiativ som Glokala Sverige, som haft i uppdrag att engagera och sprida kunskap i kommuner och regioner, har avslutats.
Försvagad nationell statistikuppföljning
Uppföljningen av målen genom data och statistik har också nedprioriterats: fram till 2022 ansvarade SCB för att följa upp och rapportera en rad indikationer på nationell nivå, men regeringen valde att inte fortsätta finansiera detta. Den samordnade insamlingen av statistik över Sveriges arbete med Agenda 2030 har alltså kraftigt försvagats, trots att just systematiska data är ett centralt verktyg för att nå målen.
Avveckling av Agenda-2030 samordningen
När den nationella samordnaren för Agenda 2030, Gabriel Wikström, slutredovisade sitt uppdrag i mars 2024 valde regeringen att inte förnya eller ersätta denna funktion – detta trots att slutbetänkandet efterlyste ett nationellt politiskt ledarskap. Regeringen såg dock inget behov av en nationell samordnare. I stället – menade regeringen – skulle fokus vara på mer konkreta åtgärder, vilka vi ännu inte sett. Den årliga redovisningen av genomförandet av agendan från december 2024 är också, särskilt på det internationella området, bristfällig och saknar data och evidens för vad Sverige gjort. Vi ifrågasätter till och med om skrivelsen uppfyller sitt syfte och ger underlag för riksdagen och allmänheten att följa upp regeringens politik.
Indragen forskningsfinansiering för frågor om global utveckling
Regeringens förändrade hållning till Agenda 2030 får följdeffekter bland myndigheterna, inklusive universiteten. SweDev gick under 2024 igenom universitetens remissvar inför forskningspropositionen och det var slående hur frånvarande Agenda 2030 var i inspelen från universiteten. Regeringen har även skickat signaler till de individuella forskarna genom att dra in forskningsmedel öronmärkta för forskning om global hållbar utveckling. Den nya forskningspropositionen saknar också helt fokus på global utveckling. En politik som riskerar att urholka Sveriges internationella ställning som en kunskapsnation kring hållbarhetsfrågor. Detta trots att regeringen betonat att forskning och kunskap är kritiskt för att nå hållbarhetsmålen.
Regeringen tycks alltså mer eller mindre ha övergett Agenda 2030 och myndigheterna, som är väldigt lyhörda för signaler från regeringen, hakar på. Men även om regeringen gör andra prioriteringar så förändras inte det åtagande som Sverige, EU, och resten av världens länder gjort i och med undertecknandet av agendan. Regeringens nedprioritering av Agenda 2030 riskerar att underminera Sveriges inflytande i frågor där vi tidigare haft en mycket stark internationell röst. Agenda 2030 betonar också särskilt höginkomstländers roll för global hållbarhet. Att överge Agenda 2030 har även en direkt påverkan på Sveriges säkerhet.
Vi har bara fem år kvar till 2030 och vi uppmanar därför regeringen att kraftsamla och tydligt visa på hur Sverige mer konkret ska bidra till att uppfylla våra åtaganden. Den utrikespolitiska debatten i Riksdagen är ett ypperligt tillfälle för detta.
Jesper Sundewall
Ordförande SweDev (Svenskt nätverk för utvecklingsforskning) Lunds universitet
Emma Elfversson
SweDev och Uppsala universitet
Janet Vähämäki
SweDev och Stockholm Environment Institute
Petra Tötterman Andorff
ordförande CONCORD Sverige
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
