2024 har varit ett turbulent och intensivt år, både när det gäller biståndet i Sverige och utvecklingen i världen i stort. Nu väntar ett nytt år. Blir det bättre – eller tvärtom ännu värre? Läs vad vår framtidsspanare Ranjani Srinivasan tror – och hoppas på!
Vilken positiv nyhet skulle du helst av allt vilja se 2025?
– Jag hoppas på ett omedelbart eldupphör i Gaza. Vi måste säkra en vapenvila så snart som möjligt och tillåta humanitärt stöd att komma in obehindrat i Gaza. Viktiga förnödenheter, inklusive medicinska förnödenheter och näringstillskott, måste omedelbart nå de behövande. Psykisk hälsa och psykosocialt stöd måste utökas för att hantera det utbredda trauma som barn och deras familjer upplever.
Vilken global utvecklingsfråga tycker du borde finnas med på agendan 2025, men som idag åtminstone delvis saknas?
– Vi måste arbeta mer med fredsbyggande. 2024 var ett brutalt år för civila och för barn i världen och 2025 förväntas bli ännu värre. Idag lever över 400 miljoner barn i krig eller på flykt. Detta är helt enkelt oacceptabelt.
– Vi behöver arbeta mer med att stötta den psykiska hälsan i humanitärt arbete. Psykisk hälsa och psykosocialt stöd måste utökas för att hantera det utbredda trauma som barn och deras familjer upplever i krigszoner. Det psykiska trauma hos de barn som överlever de olika väpnade konflikterna i världen kommer att vara kvar i generationer. Generationstrauma från denna konflikt kommer vi att leva med i många år framöver.
Utvecklingen i Syrien var oväntad för de flesta. Om du får spana/gissa: Vad skulle kunna hända som var lika oväntat – positivt eller negativt – någon annanstans i världen?
– Jag väljer något positiv: Att Ryssland lämnar Ukraina – och andra stater – i fred. Och att alla länder som har skrivit under Parisavtalet faktiskt lever upp till sina åtaganden.
Vilken fråga inom biståndet skulle du vilja diskuteras mer 2025?
– Hur kan vi få in mer kapital till biståndet? Vem, eller vilka, ska stå för kostnaden så att alla kan få mat, vatten och utbildning och leva i trygghet? Ett steg på vägen vore att näringslivet får göra skatteavdrag för humanitära insatser och donationer. Humanitära insatser kräver kapital, och kapitalet finns. Vi behöver långsiktiga lösningar så att alla kan leva i trygghet, vilket kräver pengar.
– En liten del av de globala medel som avsätts för militära insatser eller en ännu mindre del av näringslivets vinster kan bidra avsevärt till att finansiera långsiktiga lösningar såsom globala utbildningsmål och fredsbyggande åtgärder.
Till vilket land/region eller tematiskt område skulle du vilja öka biståndet?
– Psykosocialt stöd. Barn som överlever krig och väpnat våld måste ha möjlighet att bygga motståndskraft, vi kan inte fortsätta att “förlora” barn till psykisk ohälsa eller generationstrauma. Psykosocialt stöd är en allt viktigare del av biståndet.
Och var skulle du i så fall minska biståndet för att ha råd med det du vill göra ovan?
– Bistånd är inte ett nollsummespel! Vi behöver inte skära ner någonstans för att öka resurserna någon annanstans; det finns tillräckligt med resurser i Sverige och globalt för att sätta stopp för det lidande som biståndet är avsett att lindra. Humanitärt arbete måste prioriteras, och resurser för humanitärt bistånd måste anordnas om vi någonsin ska kunna avveckla bistånd, eftersom det då inte längre behövs. Det råder ingen brist på kapital, men hur vi använder kapitalet kan förändras för att fler människor ska kunna leva ett värdigt och tryggt liv. Hjälp till människor i nöd bör inte bekostas av andra människor i nöd.
Ranjani Srinivasan är chef för Warchild Sverige.
Alla framtidsspaningar hittar du här.
Redaktionen
|
Uppläsning av artikel
|
