När vänsterikonen Gramsci blev den argentinska högerns idol

Den italienske vänsterfilosofen Antonio Gramsci har blivit en symbol för den argentinska högern i det de kallar den kulturella striden mot det politiska etablissemanget. Det låter konstigt –  men i Argentina är allt möjligt!

Gramsci, som var en av grundarna av det italienska kommunistpartiet och en viktig teoretiker inom den internationella kommunistiska rörelsen, är mest känd för sina idéer om kulturell hegemonin. Gramsci menade att en dominerande kultur kan påverka och utforma normer och värderingar i samhället, oftast på bekostnad av andra alternativa synsätt.

Han författade det mesta av sina skrifter i fängelse där Gramsci sattes på order av Mussolinis fascistregimen 1926. Gramsci tillbringade 14 år i en cell, isolerad från omvärlden. Under åren i fängelse försvagades hans hälsa och han avled 1937, ett par år efter sin frigivning. Sedan dess har Gramsci betraktats som en ikon för vänstern och en centralfigur inom marxistisk teori. 

Men hur kan det komma sig att Gramsci blivit en del av högerextrema argentinske presidenten Javier Mileis politiska retorik?  För just nu råder det en slags fascination kring Gramsci i i kretsarna runt Milei i Argentina.

Med Gramsci som vapen vill extremhögern bekämpa de etablerade värderingar som finns i Argentina och som berör bland annat, mänskliga rättigheter, jämlikhet, genusfrågor, social rättvisa, diskriminering och rasism.

Helt nyligen under presentationen av “Fundación Faro”, en officiell tankesmedjan som livnär sig på konspiratoriska idéer och kampen mot “la Casta” – det vill säga de etablerade politiska partierna – sa Milei sagt att han vill förvandla Gramsci till ett redskap för den egna politiken. 

– Ja, vi ska göra om Gramsci, vi ska utnyttja hans teorier, och vi kommer inte att avsluta vårt jobb förrän tv-skärmarna, universiteten, landets institutioner och lagarna, återspeglar västvärldens värderingar, sa han.

Det är fortfarande inte klart vad en ”höger-Gramsci” innebär, eller vilka värderingar Milei refererar till. Vi vet att i hans föreställningsvärld alla som inte tycker som presidenten är socialister och att de står för allt ont som finns på vår jord. Men säkerligen kretsar hans tankar kring idén att den som har makten kan kontrollera de kulturella institutionerna, massmedierna, utbildningen, jo, allt som möjliggör spridningen av just värderingar. 

Men det är nu ett faktum att pluralistisk demokrati är en av västvärldens stora landvinningar, så tv-skärmarna, universiteten och landets lagstiftning borde fortsätta att spegla alla röster i samhället. Särskilt med tanke på vad Argentina, och argentinarna, har genomlidit under militärdiktaturen på 70-talet.  

Den stora frågan som många ställer idag är om denne ”högerorienterade Gramsci” som presidenten förespråkar  – står på demokratins sida.  Om vi bara tittar på Mileis retorik kan man lätt dra slutsatsen att det egentligen är tvärtom.

Eduardo Berezán
Journalist och författare

Läs också