Tvåstatslösningen är enda sättet att åstadkomma fred, säkerhet och utveckling i Israel och Palestina. Det var budskapet när 17 etablerade människorättsorganisationer från de två länderna besökte Stockholm nyligen. Trots de enorma motsättningarna i regionen har de valt att samarbeta:
– Min drivkraft är att min son inte ska ärva den här konflikten, säger Nivine Sandouka från den palestinska organisationen Alliance for Middle East Peace.
De 17 besökarna representerar The Two State Coalition, en sammanslutning av sammanlagt 30 etablerade civilsamhälles- och människorättsorganisationer i Israel och Palestina. Gruppen bildades 2018 med stöd av Europeiska kommissionen, inom ramen för EUs Peacebuilding Initiative, och förespråkar en förhandlad tvåstatslösning där civilsamhället har en aktiv roll.
Under två intensiva dagar i Stockholm träffade gruppen företrädare för regeringen och riksdagen, det svenska civilsamhället och media. De deltog också i ett välbesökt öppet möte på ABF. Besöket arrangerades av Palmecentret, som under många år har varit drivande när det gäller fredsinitiativ kring Israel/Palestinafrågan.
Global Bar Magazine träffade två av representanterna för The Two State Coalition: Nivine Sandouka från palestinska Alliance for Middle East Peace och Lior Amihai från den israeliska organisationen Peace Now. Båda har lång erfarenhet av fred- och förhandlingsarbete och av samarbete med ”motståndarsidan”. Uppdraget att verka för nationell och internationell acceptans för en tvåstatslösning var svårt redan när gruppen bildades. Efter Hamas brutala attack mot civila israeler den 7 oktober blev det än svårare – och viktigare, menar de två.
Det som hände var mycket traumatiskt för oss israeler som tror på en tvåstatslösning, säger Lior Amihai.
– Det tog ett tag innan jag kunde se klarare på situationen och förstå både det israeliska och palestinska perspektivet. Att minst 123 personer fortfarande är gisslan hos Hamas, och vi inte vet hur de har det. Och det fruktansvärda lidandet i Gaza.
– Själv blev jag stärkt i min uppfattning att jag måste agera för att konflikten ska få en lösning. Vi måste prata om hur Israel behandlar palestinier och driva på för tvåstatslösningen. Hela den här konflikten har åstadkommits av människor – och måste lösas av oss.
Nivine Sandouka nickar instämmande:
– Jag är mamma till en 13-årig pojke. Min drivkraft är att arbeta för fred så att han får ett rimligt liv. Jag vill inte att han ska ärva den här konflikten.
Hämnd eller humanitet?
Tiden innan den 7 oktober kände hon ett visst hopp, berättar Nivine Sandouka. De stora protestdemonstrationerna i Israel mot regeringen Netanyahu började koppla ihop frågan om demokratin i Israel med situationen för palestinierna. Det hade kunnat leda till en debatt om ockupationen och de illegala bosättningarna och behovet av en tvåstatslösning.
– Så på morgonen den 7 oktober fick jag massor med meddelanden i mobilen. Vi är i krig, skrev man. Jag grät! Jag såg videor från Hamas massaker på civila israeler och kände direkt – så kan vi inte göra, vi måste bevara vår medmänsklighet, vi ska inte bli som de som förtrycker oss.
En vän till mig visade en video med en Hamassoldat som sköt två israeler, fortsätter Nivine Sandouka. Man hör soldaten säga – det här skottet är för min bror, och det här för min kusin:
– Min vän menade att israelerna kanske förtjänade det som hände. Men valet kan inte stå mellan hämnd och humanitet. Jag tror att den långa ockupationen och de våldsdåd som den har medfört har lett till en avhumanisering. Att det har blivit lättare att döda. Det är en ond cirkel som måste brytas.
Hon är kritisk till både hur Hamas och Israels har agerat:
– Det finns palestinier som säger att de är stolta över Hamas attack, att den ger oss värdighet och visar att vi är starka. Men det synsättet är en annan form av avhumanisering, att man inte bryr sig om de tiotusentals offer som kriget har lett till. Det fanns inga som helst förberedelser från Hamas håll för att civilbefolkningen skulle klara en israelisk attack, inga skyddsrum, inga lager med mat eller mediciner.
Parterna borde ha fortsatt att förhandla, anser hon. Då hade det fruktansvärda dödandet och den enorma förstörelsen av Gaza kunnat undvikas.
– Förhandlingarna fungerade ju inledningsvis, Israel fick ut några av gisslan. Man borde ha fortsatt den vägen och sökt sig fram till lösningar. Jag undrar verkligen – varför tillåter världen detta? Att Israel får fortsätta att bomba när man kunde ha fört samtal? För oss palestinier känns det som en ny Nakba. Allt dödande, all smärta. Vi känner att hela vår existens är hotad. Och israelerna känner att det liknar Förintelsen.
De omedelbara kraven för att påbörja vägen mot en tvåstatslösning är eldupphör, att gisslan släpps och humanitär hjälp till Gaza, menar de två. Därefter följer många steg för att skapa förståelse och försoning, bygga upp fungerande samhällsstrukturer, stärka handel och andra samarbeten med omvärlden. En process som kommer att ta lång tid, men som måste påbörjas omgående och som kräver hjälp av EU, USA, G7 och en del arabstater.
Som jag ser det har vi israeler i många år levt i en lögn, konstaterar Lior Amihai:
– Vi har trott att vi skulle kunna fortsätta att bygga bosättningar, ta land från palestinierna och fängsla dem utan några konsekvenser. Nu växer insikten om att det faktiskt inte går.
– Det är så mycket som står på spel för både Israel och Palestina – möjligheten till fred, framtidstro, utveckling, frihet, självbestämmande och så vidare. Och detta är inte en intern fråga, situationen i vår region påverkar hela världen.
– Men Hamas kan inte vara del av en sådan process, slår han fast.
Vi måste åstadkomma en ”god skilsmässa” där både parter förstår och respekterar varandra och vill den andre väl, understryker Nivine Sandouka.
– Palestinierna vill ha ett erkännande, att det som hände 1948 när staten Israel bildades kommer upp på bordet, likaså lidandet på grund av ockupationen och bosättningspolitiken. Då kan man lyssna på den andra sidans lidande också.
Alla måste ställas till svars
Akut måste Gaza byggas upp på nytt. Man måste också inse nödvändigheten av ett civilsamhälle som kan hjälpa till att bygga upp människorna, fortsätter hon.
– Man räknar med att cirka 17 000 barn har förlorat båda sina föräldrar. I stort sett alla Gazabor har förlorat anhöriga, de har varit med och fruktansvärda situationer och är i stort behov av stöd och hjälp. Det handlar om en humanitär insats av enorma mått. Och den är nödvändig, om vi inte klarar av att ta hand om detta lidande kan det uppstå en ny generation Hamasanhängare.
Vidare måste varje händelse som innebär brott mot det internationella rättssystemet utredas och de ansvariga ställas till svars. Det gäller både för den israeliska och palestinska sidan, slår hon fast:
– Vi ser ju att västvärlden inte tillämpar det här regelverket som de själva har erkänt på ett neutralt sätt, utan att man har låtit Israel bryta mot det utan konsekvenser. Det är något som palestinier är väl medvetna om och talar mycket om. Men om respekten för den internationella rättsordningen urholkas, då drabbar det till slut oss alla.
Lior Amihai instämmer, men betonar att det är en lång väg kvar:
– De flesta israeler ser det som att vi, israelerna, är offren i den här konflikten. Man har heller inte något större tilltro till den internationella rättsordningen. Den har ju inte visat sig vara särskilt effektiv – Israel har ju kunnat fortsätta ockupationen och bygga illegala bosättningar utan att något har hänt. Ska rättsordningen fungera så måste den ju tillämpas lika för alla.
Ändå är han och de andra deltagarna i grund och botten optimister, hur konstigt det än kan låta. Utvecklingen i bland annat Nordirland och Sydafrika visar att det går att få till lösningar utan våld, även på konflikter som pågått länge.
Agneta Carleson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
