DEBATT. Under 2024 beräknas 300 miljoner människor behöva humanitärt stöd och skydd. Samtidigt är resurserna begränsade. Med stöd av forskning och innovation kan effektiviteten förbättras, samtidigt som fler människors omedelbara behov kan mötas, skriver Anna Lindenfors, en av författarna bakom en ny rapport.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
FN beräknar att 300 000 000 människor behöver humanitärt stöd och skydd under 2024. I en värld där våra samhällen oftare skakas av kriser och katastrofer är behovet av effektivt humanitärt stöd mer kritiskt än någonsin. Globala utmaningar som klimatkrisen, ojämlikheter mellan människor, avdemokratisering, konflikter och ekonomisk instabilitet driver på behovet av att ständigt utveckla och förbättra sättet vi arbetar med humanitära frågor. Här spelar humanitär forskning och innovation (F&I) en avgörande roll. Men för att verkligen göra skillnad, måste F&I inte bara vara välfinansierad och välriktad, utan forskningsresultat måste nå ut i arbetet och verksamheten vara förankrad i de drabbades behov.
Elrha, en global organisation som hittar lösningar på komplexa humanitära problem genom just forskning och innovation, har genomfört och nu sammanställt 16 kvalitativa rapporter i översiktsrapporten ‘Global Insights: Revealing the Global Humanitarian Research and Innovation Landscape, 2024’. Där finns många lärdomar kring hur F&I fungerar och hur F&I i den humanitära sektorn kan förbättra resultatet för människor som drabbats av kriser samt hur vi kan bygga mer resilienta samhällen.
Trots ökningar har F&I fortfarande otillräckliga resurser: F&Is andel av den totala humanitära finansieringen var 0,2 procent 2017-2021. Trots att det sedan 2017 skett en fördubbling av de tilldelade resurserna är detta en förbluffande liten andel. Men även om mer pengar vore centralt behövs också bättre partnerskap med den bredare forskarvärlden och den privata sektorn (som investerade 231 miljoner dollar i F&I 2017-2019). Sådan samverkan kan ge nya perspektiv, ökad kapacitet och finansiella resurser. Bättre samarbete mellan humanitärt bistånd, mänskliga rättigheter och utvecklingsbistånd har också stor potential. Rapporten visar samtidigt att det idag finns betydande frågor kring i vilken utsträckning den humanitära sektorn lyckas ta tillvara lärdomar från F&I, hur lärdomar sprids för att göra mest nytta, samt hur dessa lärdomar kan tillämpas i större skala.
Det behövs mer forskning om systemiska frågor: Tematiska frågor fortsätter att dominera dagens forsknings- och innovationsagendan. Högst på den tematiska listan ligger hälsofrågor, med smittsamma sjukdomar och mental hälsa i topp. På andra plats ligger livsmedelsförsörjning. Sannolikt reflekterar det hur FN delar upp det tematiska arbetet i kluster. Dessutom är finansieringsmöjligheter ofta knutna till tematiska frågor. Men utifrån de 16 rapporter som har analyserats så finns det ett tydligt och växande behov av F&I på systemiska frågor och deras påverkan på krisdrabbade samhällen och vårt arbetssätt, inte minst inom den humanitära sektorn. Behovet av att veta mer kring olika systemiska frågor såsom klimatkrisens effekter, politisk instabilitet, konflikter och digitaliseringens möjligheter och faror, och hur dessa interagerar med varandra, belyser komplexiteten i humanitära kriser. Stort fokus ligger på behovet att ta fram hållbara och heltäckande strategier som adresserar underliggande systemiska utmaningar och utmaningarna i att bygga resilienta samhällen genom att investera i beredskap, tidig varning och förebyggande insatser.
De drabbade måste vara med och definiera behov och fatta beslut: Det finns forskning och innovation som kan bedrivas på en övergripande nivå. Samtidigt är det tydligt att det inte finns en lösning som passar alla, oavsett om du befinner dig i Dhaka eller Dalarna, om du är 5 eller 85 år gammal, om du är man eller kvinna. Finansiering och valet av frågor formuleras idag i stor utsträckning av den bredare humanitära systemarkitekturen och de institutioner som främst finansierar arbetet, oftast i höginkomstländer i det globala nord. Krisdrabbade människor deltar dock i allt större omfattning i att samla in data. Det finns en växande kunskap om att effektiva lösningar kräver djup insikt och delaktighet av de mest berörda. De som intervjuas efterfrågar större möjligheter för drabbade människor att formulera problembeskrivningen, göra prioriteringar, samt besluta om finansiering och vilka insatser som är bäst för dem. Även om många aktörer talar för denna förändring så är det tydligt att ambitionerna är väldigt långsamma att omsätta i praktiken. En förflyttning i vem-som-bestämmer-vad väcker också frågor kring vem som forskning och innovation ansvarar inför och hur det balanseras; skattebetalare i nord som finansierar F&I, och/eller de människor som är drabbade av kris och vars rättigheter och behov stater/organisationers mandat är satta att svara upp mot.
Utmaningarna och möjligheterna inom humanitärt bistånd är både omfattande och komplexa. Genom att fokusera på de kritiska punkterna och lära av forskning och innovation, samt analyserna därav, går det att fortsätta att förbättra effektivitet, relevans och effekter. På så sätt kan vi möta fler människors omedelbara behov och samtidigt skapa långsiktiga lösningar och mer resilienta samhällen som står bättre rustade inför framtiden.
Anna Lindenfors
Medförfattare till rapporten och delägare i konsultföretaget CollaborANTS
Rapporten lanseras i samband med ett seminarium 14/3 13.00 GMT
Här kan du läsa rapporten i dess helhet.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
