KRÖNIKA. Pakistan släpper ut mindre än en procent av de globala växthusgaserna. Samtidigt drabbas landet hårt av det extrema väder som är en följd av klimatförändringarna. Nu måste de länder som profiterat på fossildriven ekonomi stå för kostnaderna. Som klimatborgenär kräver Pakistan att G20-länderna betalar sin skuld, skriver Parul Sharma.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
En tredjedel av Pakistan ligger under vatten på grund av att Himalayas glaciärer smälter och bidrar till översvämningar som enbart kan beskrivas med bibliska termer. Området som befinner sig under vatten är större än Storbritannien.
Sindhprovinsen i Pakistan drabbades hårt av översvämningar år 2022. Enligt Provincial Disaster Management Authority dog mer än 1 000 människor och över 12 miljoner, ungefär en fjärdedel av provinsens befolkning på cirka 50 miljoner drabbades. Nästan 1,5 miljoner hus förstördes, ytterligare 600 000 delvis skadade och cirka 1,5 miljoner hektar grödor skadades.
Detta leder sakta men säkert till en klimatrelaterad migration och ökade konflikter. Den senaste rapporten om situationen från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor, publicerad den 9 mars 2023, uppger att det finns mer än 31 000 internflyktingar i Sindh. Över hela Pakistan lever fortfarande cirka flera miljoner människor nära stillastående vattenpölar, vilket leder till högre nivåer av vektorburna sjukdomar, bidrar till undernäring och stör människors förmåga att ta sig till jobbet. Rapporten, med hänvisning till uppgifter från ILO, säger att omkring 4,3 miljoner arbetare har förlorat sina jobb eller drabbats av ekonomiska störningar, med jordbrukssektorn som är mest påverkad.
Det klimatorättvisa i sammanhanget är att Pakistan släpper ut mindre än en procent av de globala växthusgaserna men är så extremt drabbat av klimatförändringarna. G20-länderna däremot står för 80 procent av de globala växthusgasutsläppen. Skulden som G20-länderna har i förhållande till Pakistan är relaterad till konsekvenserna av dessa växthusgasutsläpp som leder till att Himalayas glaciärer smälter och leder till översvämningar.
Enligt ILO har översvämningarna i Pakistan haft en förödande effekt på arbetskraften, med 4,3 miljoner arbetare i drabbade distrikt som har förlorat jobb och störningar. Detta motsvarar 20 procent av arbetsstyrkan före översvämningen. Jordbrukssektorn var mest påverkad, med 1,9 miljoner människor, följt av tjänstesektorn 1,5 miljoner människor och industrin 0,9 miljoner människor.
På landsbygden har matinflationen skjutit i höjden till nu över 45 procent, vilket gör att otaliga människor inte kan köpa tillräckligt med mat för att försörja sig själva och sina familjer. Denna alarmerande statistik har fått mer än en miljon människor att bli beroende av humanitärt bistånd för försörjning. Före översvämningen var frekvensen av kronisk och akut undernäring redan hög (mer än nödtröskeln) i de drabbade områdena. För närvarande upplever 12 miljoner barn i Pakistan, varav mer än hälften bor i översvämningsdrabbade distrikt, hämning, ett tillstånd som leder till permanent skada på deras sinnen, kroppar och immunsystem. Pakistan har den 25:e högsta spädbarnsdödligheten globalt, där nästan hälften av alla dödsfall bland barn under 5 år orsakas av undernäring (WorldAtlas, 2018, UNICEF 2021). Mer än 1,5 miljoner barn som saknar tjänster för allvarlig akut undernäring.
Så logiken här blir ganska enkel. De länder som profiterat på fossildriven ekonomi är de som ska betala räkningen för skadorna och effekterna på fattiga länder som Pakistan. År 2009 avsåg världens rikaste utsläpparländer att de skulle mobilisera miljarder i klimatfinansiering för att stötta drabbade ekonomier som Pakistan. Den stöttning tillika finansiering syns fortfarande inte någonstans. Däremot ökar och höjs klimatborgenärernas och kravställarnas röster. Dessa röster vill inte ha bistånd utan de ser sig själva som skuldindrivare, en skuld som G20 länderna har i förhållande till svårt drabbade länder som Pakistan men även Bangladesh som till stora delar ligger under vatten. Den pakistanska klimatrörelsen är tydlig. Detta handlar om reparation och klimaträttvisa och hur G20 länderna nu måste ta sitt ansvar för konsekvenserna av deras fossila industrier.
Och vi, som hävdar att vi förstår klimatförändringarnas effekter behöver stötta klimatborgenärerna och ge deras klimatskuldkrav mer synlighet. Det är en fråga om klimaträttvisa och inget annat!
Parul Sharma
Människorättsjurist med fokus på hållbar utveckling.
Läs också
