DEBATT. Den feministiska revolutionen i Iran behöver just nu vårt stöd mer än någonsin. Josep Borrell bör omedelbart kalla upp Irans ambassadör till EU. Och vi måste införa riktade EU-sanktioner mot de som ligger bakom morden på Mahsa Amini och andra demonstranter. Det skriver europaparlamentarikern Evin Incir.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Förtryckarregimen i Iran måste ställas inför rätta. Kvinnor, flickor, minoriteter och oppositionella har i över 40 år fått betala med det yttersta priset, sina liv, endast på grund av krav på det vi i Sverige tar för givet – demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Mullornas Iran är just nu brutalare än någonsin. Den feministiska revolutionen, som är en fortsättning på den demokratiska revolutionen som tog fart för ett par år sedan, har inte låtit sig tystas. Istället har de eldat under sin vrede och ropen skallar nu att regimens dagar är räknade.
Mullornas förtryck ser inte heller några nationsgränser. I strävan efter att leda fokus åt annat håll har deras bomber under den gångna veckan fallit över södra Kurdistan i Irak. Främst där kurdiska oppositionella partier i exil från östra Kurdistan i Iran, som bland annat KDPI, håller till. Bilder på döda kroppar och barn och unga som försöker gömma sig från bomberna har präntat sig fast i näthinnan.
Omvärlden måste agera genom både ord och gärning.
Internationella samfundets passivitet hittills är en skymf mot alla de modiga frihetskämpar som har tagit sig ut på gator och torg med vetskap om att de kanske aldrig återvänder hem. Den unga kurdiska kvinnan Jîna Mahsa Amini och alla de andra som har mördats i händerna på den kallblodiga regimen måste få upprättelse.
Det är viktigt att människor världen över ekar frihetskämparnas rop genom demonstrationer och manifestationer. När regimen nu har stängt ner internet, och på så vis informationsflödet, är det vårt ansvar att ropen inte tystas. Utanför Europaparlamentet anordnade jag därför i förra veckan, tillsammans med min centerpartistiske Europarlamentskollega Abir Al-Sahlani, en manifestation. Vi behöver aktivism för att fortsätta skapa medvetenhet hos människor i vårt land och vår union.
Det är också dags att använda sig av EU:s globala system för människorättsliga sanktioner. EU måste agera snabbt genom riktade sanktioner mot den hänsynslösa moralpolisen och de inom regimen som ligger bakom morden på Jîna Mahsa Amini och alla de andra hundratals demonstranterna.
Vi behöver inte uppfinna hjulet igen. Det gemensamma agerandet mot Putins folkrättsvidriga brott i Ukraina har lärt oss att det är tillsammans vi är starkast. Josep Borrell, EU:s höga representant med ansvar för utrikesfrågorna och vice president i EU-kommissionen (HR/VP i EU-kommissionen), bör omedelbart kalla upp Irans ambassadör till EU för att fördöma regimens brott och kräva ett omedelbart stopp på människoslakten som pågår. Demonstrationsfriheten är en mänsklig rättighet.
När rättigheter kränks i en del av världen påverkar det andra delar av världen.
Den feministiska revolutionen i Iran behöver just nu vårt stöd mer än någonsin. Det är därför viktigt att Sverige och EU inte backar en tum vad gäller bistånd och internationellt samarbete. Vi behöver utrikespolitiskt agera handlingskraftigt och vi behöver biståndspolitiskt stödja alla de rörelser som dagligen kämpar i motvind mot regimer med stenåldersmentalitet.
Under kommande sammanträdesvecka, då alla parlamentariker samlas, har vi nu säkerställt en debatt med EU:s utrikeschef Josep Borrell, inklusive en resolution. Nu gäller det att Europaparlament samlar sig för att kräva att både EU-kommissionen och alla EU:s 27 medlemsländer agerar omedelbart. Som europeiska socialdemokratiska gruppens förhandlare kommer inget annat än handling att vara acceptabelt för mig.
Kvinnorna och folket i Irans frihet handlar om vår frihet.
Evin Incir
Europaparlamentariker (s)
