Kan sociala företag skapa en ”bra” gigekonomi med hjälp av etisk teknik, Fairtrade-produkter och rättvisa kontrakt? Det hoppas småskaliga entreprenörer runt om i världen som vill förbättra villkoren för dem som arbetar inom gigekonomin.
När Londonbon Rich Mason började arbeta som cykelbud 2017 slogs han av de långa arbetsdagarna, de låga lönerna och bristen på kommunikation från ledningen. Så han bestämde sig för att starta sin egen app: Wings.
En av hans stoltaste stunder var i juni i år när telefonen plingade till med den första beställningen på Wings-plattformen. Enligt Rich Mason betalar plattformen cykelkurirer ut löner som ligger över minimilönen. Han menar att plattformen är ett miljövänligt alternativ till motorcyklar. Plattformen stödjer dessutom familjedrivna restauranger, samtidigt som man samarbetar med lokala organisationer för att leverera mat till utsatta människor.
– Vi ville skapa en modell som är bra för cykelbuden, samhället och miljön, säger Rich Mason som vill göra gigekonomin mer human:
– Vårt varumärke bygger på en känsla av gemenskap, fortsätter han.
Gigekonomin där fasta anställningar ersatts av snabba inhopp och eget företagande fick sin start under 2010-talet och har fått sitt verkliga genombrott under coronapandemins nedstängningar, eftersom människor runt om i världen plötsligt behövde varor och mat levererade till sina hem och miljontals nyblivna arbetslösa sökte arbete.
År 2020 fanns det mer än 777 digitala arbetsplattformar – från matleverans till webbdesign – runt om i världen, en ökning från cirka 140 ett decennium tidigare, enligt FN-organet ILO. Samtidigt vittnar många som arbetar inom gigekonomin om hur de utnyttjas av företag som betalar låga arvoden, erbjuder dåliga försäkringar och inte tillåter sjukskrivningar, samtidigt som de uppmuntrar medarbetarna att arbeta långa arbetspass. Nu försöker sociala företag som Wings att erbjuda ett alternativ till den rådande gigmodellen genom teknikdrivna, on-demand-tjänster som prioriterar arbetstagares rättigheter och etiska leveranskedjor.
– Det är alltid spännande att se hur nya aktörer kan använda sig av digitala verktyg för arbete och produktion på ett sätt som är rättvist och inkluderande, säger Kelle Howson, forskare vid Fairwork, ett gigekonomiprojekt vid Oxford Internet Institute.
Gigföretag med ansvar
På de stora företag som dominerar gigplattformarnas värld klassificeras de flesta leveransförare som ”partners”, inte anställda, vilket innebär att de har flexibla arbetstider, men få eller inga förmåner som sjukvård eller betald ledighet.
Men vissa företag drar nytta av gigekonomins tekniska lösningar och dynamiska flexibilitet för att både skapa vinst och åstadkomma sociala förändringar. År 2014 lanserade den colombianska entreprenören Diego Benitez SiembraViva, en e-handelsplattform som knyter samman producenter på landsbygden med konsumenter, och samtidigt hjälper bönderna att övergå till ekologisk produktion via utbildning och tekniskt stöd. Plattformen använder en WhatsApp-chattbot för att samla in information från bönder för att bestämma när saker bäst skördas utifrån kundernas efterfrågan, något som minskar på svinnet och garanterar en högre inkomst för bönderna.
– Vi arbetar för att göra leverantörskedjorna för frukt och grönt hållbara, inkluderande och effektiva, säger Diego Benitez som hoppas kunna expandera verksamheten till andra länder i Sydamerika under de kommande åren.
Liknande startups har vuxit fram runt om i världen, från Namibia till USA, med hjälp av teknik och modeller för direktförsäljning till slutkonsumenter, vilket innebär att småskaliga, ekologiska bönder kan att överleva konkurrensen från de stora livsmedelskedjorna.
Dörr till dörr hjälper hemlösa
En kärnkomponent i gigekonomin är leveranser dörr till dörr och det spanska kurirföretaget Koiki insåg att de skulle kunna skapa fler hållbara jobb för människor som riskerar social utslagning som migranter eller hemlösa.
– Koiki tillhandahåller tekniken, utbildningen och paketen för kurirerna som anställs av partnerorganisationer, säger marknadschefen Patricia De Francisco och tillägger att alla paket levereras till fots eller på cykel för att minska företagets koldioxidutsläpp:
– Vi måste ta hand om både planeten och människor om vi vill vara här längre.
Många av Koikis 150 kurirer har fysiska eller psykiska funktionshinder och de arbetar från leveranscentra i sina egna stadsdelar så att rutterna är bekanta för dem. Alla arbetstagare har också fasta eller flexibla kontrakt som är anpassade till minimilönen.
– Buden var hjältarna i pandemin. De var de enda som levererade medicin och mat till människor i nöd, konstaterar Patricia De Francisco.
Fair Trade-byrå i Kenya
I Östafrika blev Kenya-baserade Digital Lions världens första Fair Trade-verifierade digitala mediebyrå. Företaget, som är starkt engagemang för rättvisa löner och bättre miljö, har utbildat 300 personer det i stort sett pastorala samhället vid Turkanasjön i affärs- och tekniskt kunnande, vilket hjälper dem att etablera sig på den internationella marknaden som bland annat webbdesigners eller animatörer.
– Vi kan skapa jobb i avlägsna områden, stärka och utbilda kvinnor och leverera service av hög kvalitet, säger medgrundaren Jan Veddeler.
De stora gigföretagen har nu också fått upp ögonen för det nya som händer i branschen och flera har börjat ta till sig av kraven på hållbarhet och rättvisare löner. I juni lanserade de europeiska gigföretaget Delivery Hero, Bolt, Glovo och Wolt European Purpose Project med syfte att utveckla uppförandekoder för företag inom gigekonomin.
I Indien har samtidigt företag som arbetar med tillfälligt anställda som kläd- och byggnadsarbetare börjat vända sig till LabourNet, en utbildnings- och anställningsförmedlare för gigarbetare som har hjälpt till att förbättra arbetskontrakt och socialförsäkringsförmåner.
– Hittills har vi hjälpt 8 000 människor och målet är att nå 15 000 under det kommande året, säger grundaren Gayathri Vasudevan.
Större företag har också använt sitt kapital för att finansiera etiska gigplattformar – som Robinhood – som lanserades av Thailands Siam Commercial Bank 2020 för att hjälpa små livsmedelsföretag som drabbats av nedstängningarna under pandemin. Appen lanserades som en del av bankens CSR-arbete och har redan lockat 150 000 små livsmedelsförsäljare och fler än två miljoner prenumeranter.
Redo för etiska alternativ
Kooperativ och företag som Wings och SiembraViva säger att konsumenternas efterfrågan och beslutsfattande är viktiga faktorer som driver på ett i nytänkande kring gigekonomin:
– Kunderna blir allt kunnigare och börjar ställe fler bra på företagen och deras agerande, säger Rich Mason på Wings.
– Människor är redo för etiska alternativ. Jag hoppas att vi har byggt upp en lojalitet inom vår gemenskap som kommer att klara sig igenom en svår pärs om Uber Eats försöker ta kål på vårt företag om ett eller två år, fortsätter han.
Men kundlojalitet ensamt räcker inte, menar gigekonomiexperten Kelle Howson:
– Om företagen ska lyckas krävs omfattande förändringar, inte minst när det gäller skatte- och arbetsmarknadsfrågor. Kommande regleringar bör gynna företag som erbjuder maximala sociala och ekonomiska fördelar för människor i våra lokalsamhällen, menar hon.
Entreprenörer som Diego Benitez från Colombia håller med om att gigekonomin är här för att stanna, men om den används för att göra gott skulle den bli både hållbarare och lönsammare:
– Framgång handlar inte bara om pengar. Vi kan tjäna pengar och samtidigt minska koldioxidutsläppen och bidra till rättvisa villkor för världens bönder. Vi kan göra allt detta, så att planeten blir en plats att leva på för nästa generation än vad den är nu, fortsätter han.
Kim Harrisberg
Thomson Reuters Foundation
Översättning och bearbetning: Tomas Nordberg.
|
Uppläsning av artikel
|
