Santipada Gon Chaudhuri – av många kallad ”Solmannen” – är en pionjär inom solenergi i Indien. Tack vare honom har många mindre indiska byar fått energi och nu ökar möjligheterna att byta ut kol och få ren energi från solen.
Sedan barnsben hade Santipada Gon Chaudhuri sökt sätt att hjälpa Indiens fattiga på landsbygden. Han utbildade sig till elingenjör och när han blev inbjuden att besöka en medarbetares hem i byn Herma i Himalaya i början av 1980-talet bestämde han sig.
– Jag blev förskräckt över att se hur lokala samhällen levde i mörker efter solnedgången, säger Chaudhuri som idag är 71 år och som vid den tiden arbetade för regeringen i den nordöstra staten Tripura:
– Vissa använde fotogenlampor, men fotogen var inte alltid lätt att få tag i. Eftersom jag hade både kunskapen och möjlighet genom mitt yrke ville jag försöka ge dem ljus vilket fick mig att agera, fortsätter han.
Byarna Tripura ligger i otillgänglig, kuperad terräng och Chaudhuri insåg att det skulle vara svårt att sätta upp kraftledningar. Men, konstaterar han:
– De hade solenergi i överflöd.
Med hjälp av statliga medel började han 1983 installera solpaneler i 70 hem, samt driva en gemensam tv och vattenpump. Det här var första gången någon i byn hade sett elektriskt ljus och det lilla projektet startade en resa som har inneburit att Santipada Gon Chaudhuri under hela sitt yrkesverksamma liv ägnat sig åt att öka tillgången på hållbar el för människor i fattiga, avlägsna samhällen, ett uppdrag som gett honom smeknamnet ”Solar Man” – Solmannen!
Nu kan våra barn studera
Idag är mer än 100 bostäder och företag i byn Herma upplysta av ett uppdaterat solenergisystem, vilket gör att byborna kan vara mer produktiva, samtidigt som de minskar användningen av dyra, förorenande bränslen som fotogen.
– Livet i byn skulle annars stanna av helt efter solnedgången. Men med ljus i våra hem kan barnen studera på kvällarna, säger Sumoti Riyang som är 33 år och själv bor i byn.
– Butiker och affärsanläggningar förblir öppna på kvällen. Vi kan arbeta mer. Allt detta genererar mer inkomst för oss, fortsätter hon.
På sitt kontor i Kolkata, utsmyckat med utmärkelser som han har vunnit sedan sitt första projekt för nästan 40 år sedan, säger Chaudhuri att han blir enormt tillfredsställd av att se hur solenergi har förändrat livet i Herma och kopplat invånarna till den moderna världen.
Herma var den första byn med stamfolk (tribal village) i landet som fick tillgång till solenergi, och 1989 hade Chaudhuri lett installationen av solenergi i nästan 40 byar i landets nordöstra del. Fyra år senare utvecklade han Indiens första centraliserade solkraftverk med ett distributionsnät på Sagar Island i floddältat Sundarban som förser hundra hushåll genom kraftledningar.
– Projektet betraktades som ett genombrott i en tid då solteknik till stor del begränsades till laboratorier och prototyper, säger Samrat Sengupta från New Delhi-baserade tankesmedjan Center for Science and Environment (CSE).
År 2000 använde mer än 400 000 människor i byar runt Sundarbans nationalpark (där en av världens största mangroveskogar finns) solenergi, genom en blandning av mininät och inhemska solenergisystem.
Vid den tiden hade området den högsta förbrukningen av solkraft per capita i världen, konstaterar Chaudhuri. Projektet gav honom en Ashden-priset, känt som en ”Grön Oscar”, och Euro Solar Award från Tyskland. 2006 inspirerade projektet också Indiens dåvarande president A.P.J. Abdul Kalam att bjuda in Chaudhuri att utforma en ”solfångarenergienhet” för presidentpalatset.
– Chaudhuris arbete är ett klassiskt exempel på hur man arbetar med att ge inhemska samhällen solenergi, säger Arun Tripathi, generaldirektör för Indiens nationella solenergiinstitut.
Under 2009 installerade Chaudhuri landets första nätanslutna solenergianläggning i en by i Jamuria, ett projekt på 2 megawatt (MW) som betjänar 5 000 familjer. Detta hyllades som ett miljögenombrott, eftersom solenergi fram till dess har varit begränsad till avlägsna områden utan tillgång till el.
– Jamuria var den första byn som använde solenergi för att ersätta kolkraft, vilket gav ren energi. Den minskade mängden kol som brändes lokalt var 2000 kg, per timme vilket minskade koldioxidutsläppen, säger Samrat Sengupta från tankesmedjan CSE.
Flytande solöar
Sengupta och andra menar att Chaudhuris arbete verkligen hjälpte till att bana väg för Indiens nationella solenergiuppdrag, som lanserades 2010. Initiativet har som ett första mål att producera 20 gigawatt (GW) solenergi fram till 2022. Efter att redan ha fördubblat det målet i förväg har Indien satt ett nytt mål på 100 GW.
Men i takt med att idén med solenergi tagit fart har en växande befolkning och ökande urbanisering också gjort det svårare att hitta tillräckligt med mark för stora projekt. Santipada Gon Chaudhuri har nu kommit på en ny lösning och skapat Indiens första flytande solkraftverk.
År 2014, efter att ha gått med i det ideella NB Institute for Rural Technology ledde han byggandet av en experimentell 10-kilowatt flytande solpanel på en sjö i Kolkatas nya stad.
– Att utforma panelens flytande struktur och förankra den i vatten var en stor utmaning, konstaterar han.
Projektet växte till ett nationellt program i Indien som nu genererar mer än 1700 MW solenergi från flytande paneler i olika kuststater runt om i landet.
Chaudhuri och hans team experimenterar för närvarande med soldrivna pumpar som driver vatten upp till en högre lagringsreservoar som sedan kan generera vattenkraft med hjälp av mikroturbiner och sen leverera till byar vid behov.
– Själva konceptet med solenergi har förändrats från att helt enkelt ge ljus till att kontrollera koldioxidutsläpp, konstaterar Santipada Gon Chaudhuri. Det är helt enkelt dags att vi seriöst funderar på hur man kan lämna en mer livsduglig värld för framtida generationer.
Moushumi Basu
Thomson Reuters Foundation
|
Uppläsning av artikel
|
