Mediers syn på bistånd under 2019 och 2020 var mestadels neutral i tonen. Det är slutsatsen av en rapport som tagits fram av Retriever på uppdrag av fem svenska organisationer och som presenterades vid ett seminarium den 9:e juni.
Under 2020 fick strategiska frågor större genomslag på grund av omprioriteringar, orsakade av coronapandemin. Under 2019 dominerade mänskliga rättigheter, korruption och större skandaler. Under 2020 stod hälsofrågor och biståndsinsatser kopplade till coronapandemin i fokus för medias rapportering.
Webbinariet belyste även hur biståndsrapporteringen påverkas av pandemin, vad som problematiseras och kritiseras i rapporteringen, mängden felaktigheter och missuppfattningar, samt vilka som synts mest. Medieanalysen, som utfördes av Retriever, på uppdrag av Act Svenska kyrkan, Diakonia, ForumCiv, IM (Individuell Människohjälp), Plan International Sverige och We Effect, begränsade sig till svenskt bistånd och biståndspolitik i redaktionella medier.
Det framkom att biståndsdebatten 2019 kännetecknades av tydligare teman och skarpare kritik än 2020. Den mest framträdande aspekten var att bistånd ställs mot behov inom landet följt av problematiska mottagarländer. Det förra avser till exempel Sidas årliga undersökning om svenskarnas biståndsvilja, men även Moderaternas utspel om att avskaffa enprocentsmålet.
Madeleine Plyme Lindhé från Retriever noterade att det främst är partipolitiska utspel som drar igång en större rapportering, även om Sida också spelar en stor roll i sammanhanget. Journalister, i form av ledarskribenter, dominerar debatten följt av biståndsministern och Sida, som i sin tur följs av politiker och biståndsorganisationerna. Vad gäller kritiska röster så syns journalister mest även där och det handlar till exempel om att enprocentmålet ifrågasätts och problematiska mottagarländer. Politiker är god tvåa med privatpersoner på tredje plats.
Få felaktigheter
Felaktigheter och missuppfattningar om bistånd utgör en liten del av debatten. Den vanligaste missuppfattningen är att biståndsbudgeten är dubbelt så stor som polisens. God tvåa är att Sveriges bistånd har vuxit okontrollerat och trea att biståndet är ineffektivt och inte ger något resultat. Biståndsfrågan har rapporterats mindre 2020 på grund av att coronapandemin tagit ett så stort utrymme.
Enligt forskare i Göteborg är biståndsviljan på väg ned. Detta avspeglas dock ännu inte i medias rapportering.
– Biståndsdebatten 2020 karaktäriseras av mindre kritik, till exempel av enprocentsmålet. Men antingen kommer biståndsviljan sjunka under pandemitider, eller så inser man att det är kärvt här i världen. Det återstår att se, säger Sofia Cottman som är en av rapportförfattarna på Retriever.
Under diskussionen lyftes bland annat fram att Sveriges biståndsvilja är bland de högsta i världen och att OECD:s stora granskning av biståndet syntes alldeles för lite i media i januari. Men också att en debatt måste föras kring varför vi ska ge bistånd, hur mycket och vad det ska leda till. Marcus Lundstedt från We Effect framhåll vikten av att minska polariseringen, främst på ledarplats. Gunnel Axelsson Nycander från Act Svenska kyrkan betonade att bistånd i praktiken ofta handlar om samarbete med lokala samarbetsorganisationer under otroligt tuffa förhållanden.
Tomas Nordberg
|
Uppläsning av artikel
|
