Indien har drabbats mycket hårt av den andra vågen av pandemin. Men medan vi framför allt hör om situationen i landets storstäder så är situationen ofta ännu värre på landsbygden där den stora majoriteten lever.
Försvagad av feber och med svårigheter att andas avled 47-årige Vinod Kumar i en ambulans drygt 60 km från sitt hem i Indiens östra delstat Bihar, långt från de stora städer som står i centrum för landets förödande pandemi. Innan dess hade hans anhöriga desperat ringt runt i jakten på en sjukhussäng och en plats där han skulle kunna få syrgas, något som bara alltför tydligt visade på hur begränsad sjukvården är på den indiska landsbygden.
– Vi la in honom där vi lyckades hitta en säng. Det var ett vårdhem för äldre, men det fungerade inte som det borde, utan varje patient var tvungen att själv skaffa sin egen syrgas. Sjukhuset ransonerade sin syretillförsel till patienter, men min bror blev bara sämre så vi försökte akut ta honom till ett annat sjukhus, men vi lyckades inte berättar Vinods bror Kameshwar Kumar.
Indiens kris har varit mest akut i huvudstaden New Delhi och i andra städer, men på landsbygden där nästan 70 procent av Indiens 1,3 miljarder människor bor utgör den begränsad sjukvården en enorm utmaning. Dåligt utrustade sjukhus, personalbrist och långa resor till avdelningar som har resurser för covid-patienter gör det svårare för drabbade från byarna att få tillgång till behandling när pandemins andra våg gjort att Indien dagligen får hundratusentals nya covidfall. Samtidigt kan begränsade testmöjligheter och allmänhetens bristande kunskap om vilka symptom man ska vara observant på, innebär att det faktiska antalet infekterade kan vara fem till tio gånger högre än rapporterade fall, menar medicinska experter.
Situationen är mycket farlig i byarna, konstaterar Suresh Kumar, fältarbetare för organisationen Manav Sansadhan Evam Mahila Vikas Sansthan:
– I vissa byar där i norra delstaten Uttar Pradesh, en delstat med cirka 200 miljoner möter vi dödsfall i nästan vartannat hus. Människor är rädda och gömmer sig, drabbade av feber och hosta. Symtomen visar på covid-19, men utan information finns det många som tror att det är en vanlig influensa säger Suresh Kumar.
I byn Kodai, som ligger i premiärminister Narendra Modis valkrets, stängdes den akutsjukvård som uppförts i samband med den första infektionsvågen när antalet fall minskade.
– De karantäncentralen inrättats för återvändande migrantarbetare stängdes, liksom de ”feberläger” som uppförts. De migrantarbetare som återvänt hem insjuknar, men det finns ingen som har någon överblick över vad som händer. Människor dricker hopblandade extrakt och annat som kvacksalvare säljer, men de flesta avlider under tiden, förklarade bybon Vijay Kumar över telefon.
En ambulans på 200 000 människor
På andra håll varnade lokala aktivister för att förberedelserna inför monsunregnen innebär att fler lantarbetare är i rörelse, vilket ökar risken för att smittan sprids vidare. I till exempel Bihars Bikram-distriktet i delstaten Bihar har cirka 200 000 invånare , utspridda i femton byar, tillgång till endast ett vårdcenter utrustat för covid-vård, med ett lager av tolv syrgascylindrar och en ambulans. Eftersom antalet sjukdomsfall fördubblas från en vecka till en annan är de förråd vi har långt från tillräckliga, konstaterade personer inom distriktets sjukvård.
– Vi har bett om ytterligare 30 syrgascylindrar, eftersom vårt lager kan komma att ta slut snart, säger Om Prakash Kumar, som har ansvar för logistiken Bikram-distriktet där 150 fall av covid registrerades under de senaste 15 dagarna.
I Patna, Bihars huvudstad, testar nästan 40 av 100 positivt och de lokala sjukhusen har inte kapacitet att ta hand om alla:
– Varje dag får jag samtal från personer som söker vårdplatser. Man var finns sängarna? Chefen för ett primärvårdscentrum dog i går kväll på ett privat vårdhem, eftersom vi inte kunde få fram en plats åt honom på ett ordentligt sjukhus, säger Krishnakant Singh som övervakar två hälsokliniker Patna-distriktet.
– Dessutom räcker det inte med enbart syrgas. Vi behöver intensivvårdsavdelningar utrustade med respiratorer. Bara syre hjälper inte, vi behöver intensivvårdsavdelningar och respiratorer. Allt fler har problem med att andas, fortsätter han.
Problemet är att de lokala hälsokliniker som finns inte är utrustade för att hantera allvarliga fall som kräver sjukhusvistelse, konstaterar folkhälsoexpert Abhay Bang:
– Tillgången till hälso- och sjukvård har ökat under de senaste decennierna på landsbygden med fler hälsocenter, bättre tillgång till statliga sjukhus och utbyggnad av privata sjukhus överallt. Men mycket återstår när det gäller kvalitet, kostnad och sjukvårdsetiken, säger Ab.ay Bang:
I Bhadoi-distriktet har apotekaren Sagar Sharma under de senaste veckorna åkt från by till by för att distribuera febernedsättande läkemedel till människor som blivit sjuka.
– Jag gör vad jag kan. När jag ser patienter som inte kan andas, eller är i svår nöd så försöker jag få dem att ta sig till ett sjukhus, säger Sharma, som av lokalbefolkningen fått smeknamnet ”pillerdoktorn” (jholawala-läkaren). Sagar Sharma konstaterade samtidigt att många lokala läkare vägrar att göra hembesök hos covid-19-patienter, trots att närmaste sjukhus ligger tjugo km bort.
I västra delstaten Maharashtra hade Laxmi More inget annat val än att ta sin allvarligt sjuka man till ett privat sjukhus med en intensivvårdsavdelning i staden Pandharpur, 55 km från hennes by. Där avled han den 25:e april på en intensivvårdsenhet som hade kapacitet för tio patienter, men där tjugo behandlades samtidigt.
– Jag förlorade honom och sjukhuset gav mig en räkning på 500 000 rupier (motsvarande 55 000 kronor) berättade Laxmi More, vars man arbetade som chaufför.
– Nu har jag tagit lån från släktingar och från lokala lånehajar, men hur ska jag någonsin kunna få ihop så mycket pengar att jag kan betala tillbaka? frågade hon sig.
Vi har sökt Indiens hälsovårdsministerium som inte svarat på vår begäran om kommentarer.
Anuradha Nagaraj
Roli Srivastava
Thomson Reuters Foundation
|
Uppläsning av artikel
|
