I Sveriges demokratisatsning ingår fria val och politiska partier. Men när regeringen antagit nya strategier för Latinamerika nämns ingenting om fria val. Menar biståndsministern att Latinamerika inte behöver fria val? Det undrar Martin Ängeby, chef för den liberala biståndsorganisationen SILC i denna debattartikel.
Detta är en debattartikel och de åsikter som framförs i texten är författarens egna
Texten har uppdaterats 25/5 15.00
När Sveriges regering lanserade sig välbehövliga demokratisatsning i utrikes- och biståndspolitiken så gör man för första gången en stringent sammanfattning av vad man menar med demokrati – och där ingår fria val och fria politiska partier.
I Latinamerika har fria val och politisk pluralism har ingenting med demokrati att göra. Så måste de tolkas, Sveriges nya strategier för utvecklingssamarbete i Latinamerika (regional strategi, samt landstrategier för Colombia, Kuba, Guatemala och Bolivia) som nyligen offentliggjordes. Övergripande skall svenskt bistånd stärka demokrati och mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och jämställdhet. I Colombia finns också särskilt fokus på förverkligande av fredsavtalet. Ingenstans nämns vikten av fria val och politiska partier.
I den del av strategierna som berör just demokrati och mänskliga rättigheter nämns urfolks och kvinnors underrepresentation, vikten av att stärka civilsamhället, oberoende media och behovet av en stark rättsstat. Viktiga poänger i strategierna görs också av behovet av till exempel stärkt miljöskydd och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Allt detta är självklart angeläget, men vad är demokrati utan fria val och konkurrerande partier?
Politisk representation grundläggs i välorganiserade demokratiska partier. Alla viktiga reformer, för demokrati, jämställdhet och hållbar utveckling, behöver drivas fram genom policyorienterade idéburna politiska rörelser, som sedan kompromissar fram lösningar i en folkvald församling. Civilsamhällets roll är central, men på valdagagen kan medborgaren inte rösta på en NGO. Denna insikt hade delar av den svenska miljörörelsen kommit fram till när man bestämde sig för att starta miljöpartiet, som nu är ansvarigt för Sveriges biståndspolitik.
Sveriges regering nämner i sina nya biståndsstrategier behovet av att stärka aktörer som verkar för demokratisk samhällsstyrning och förbättrade förutsättningar för medborgare att påverka politiska processer och utkräva ansvar. Gott så. Men än viktigare är att stärka de aktörer som vill vara den demokratiska samhällsstyrningen och medborgares deltagande i politiska processer? Per Olsson Fridh har ju själv kommit ur ett politiskt parti innan han blev minister, och borde förstå detta.
Demokratin i världen är på tillbakagång och är enligt Göteborgsinstitutet V-Dem tillbaka på 1990 års nivåer. I Latinamerika är den pågående krisen på många sätt de traditionella politiska partiernas kris. I land efter land misslyckas de med att genomföra reformer och förgiftas av korruptionsanklagelser vilket i stället bär fram populister och mer extrema krafter.
Partierna i Latinamerika har svag kapacitet för politikutveckling, kvinnor och unga är underrepresenterade och tonen i debatten är polemisk och skapar ingen grund för kompromisser, vilket i kombination med bristen på partiprogram gör att politiska reformer går i stå. På dessa områden har Sverige en enorm potential att kunna bidra.
Samtliga målområden för Sveriges utvecklingssamarbete i Latinamerika kräver reformer, vare sig det är på miljöområdet, för jämställdhet eller ekonomisk utveckling. Därför borde svenskt bistånd ha en större öppenhet för att bjuda in de partinära biståndsorganisationerna för att ha större chans att uppnå målen. Så sker inte, vare sig i den föregående strategiperioden (2016-2020) eller i den nya. I andra regioner värderar regeringen annorlunda. I den nya strategin för Mellanöstern och Nordafrika för 2021 – 2025 nämns särskilt att demokratiska politiska partier kan göra viktiga insatser.
De luddiga biståndsstrategierna för Latinamerika bådar inte gott. Per Olsson Fridh bör förklara sig: är latinamerikaner också förtjänta av fria val mellan fria partier?
Martin Ängeby
Generalsekreterare, Silc (Svenskt internationellt liberalt centrum).
Fakta:
Vad demokratin är, enligt regeringens egen demokratisatsning ”Drive for democracy”
Biståndsministern avböjer att svara
Biståndsminister Per Olsson Fridh skriver genom sin pressekreterare att han avstår från att svara på Martin Ängebys debattartikel.
